Om Lias i sydöstra Skåne

*,dK

SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSOKNING. --

S E K. C.

---

_ _ Afhandlingar och uppsatser. .-

p

L I A S I SYDOSTRA

p

MED 1 KARTA OCH 3 TAFLOR.

AFTKTCK C K KOSGL. S Y . YET.-AKAD. HAKDI,. BI). 2 2 . N:O G .

STOCKHOLJI, ISSS. r.

BOKTRYCI<ERIET.

A. F O I I S ' P I : ~ ' & ~ SOSER.

-

SKWNE.

JOH. CHR. MOBERG.

KONGL.

--

x ,\pLt ~ d 8 r h &

N:o 99.

-- -- - -

Literaturförteckning, %ngif\-ande f~~llstanclig titel till de rigtigaste af de arbeten, sorn i och för deiiila afhandlirig ailvandts. Inoin paierites efter de respektive titlarne aro angifna de förkortningar deraf, sorn i afhandlingen begagnats. 1833-1834. 1842-1845. 1860. 1877. 1876. 1871. 1852. 1884.

1852.

1861. 1864. 1864, 1867, 1837. 1870. 1872. 1838. 1826---1844. 1887.

AGASSIZ,L. llecherclies sur les poissons fossiles. Tome I I I . Neuchatel. (= Poissoiis fossiles) II Etudes critiques sur les mollusques fossiles. Moiiographie des Mpes. Xeiichatel. (= Moriogr. des Myes) ANDREE, R. Zur Kent,niss der Jurageschiebe von Stettin und Königsberg. Zeitschr. d. Deutsch. geol. Gesellsch., sidd. 573-591. Berlin. (= Jurageschiebe) ASGELI~V, N. P. Geologisk öfversigtskarta öfver Skåne nied ?ttföljaiide text. Luiid. (= Ofversigtskarta öfver Skåne). Kartan ar tryckt 1859 i Miiiicheii, nieii iitgafs först 1 8 7 7 jemte texteii genoni B. LUNDGKEN. BLAKE,J. F. Se TATE, R'. BILAUSS,D. Der uiitere Jura iin iiordwestlichen Deiitschlaiid v011 der Grenze der Trias bis zii den hmaltlieenthoilen init besonclere Beriicksichtiguiig seiiier Moll~iskenfaiiiia. Nebst Nachträgen ziirri mittleren Jura. Brauiisclimeig. (= Untere Jiira) BUVIGNIER, A. Statistiqiie gkol., iuineralogique, n~iiikralliirgique et paleoiit. ilii departemeiit de la Meuse; oiivrage accompagne tl'uii Atlas ii1 f:o. Paris. (= Statistique de la Meuse) CARPEKTER, P. H. Report upon the Criiioidea collected duriiig the Vogage of H . >l. S. Challenger Report oii the scientific results of the Voyage of H. M. (luring the Years 1873-76. S. Challenger during the I'eai.8 1873--76. Zoology, Vol. KI. Part X S S I I . Loiidoii, Edinburg, Dubliii. (= Challeiiger Criiioidea) C:HAYUIS,F. et D E ~ A L Q U C;. E , Descriptioii des fossiles des terraiiis secoiidaires de la proviiice de Luxeinboilrg. Mkinoires couroiiiies et inéiiioires des savants Etrangers. Piiblies par 1'Acadeinie Royale des sciences, des lettres et des beaiix-arts de Belgique, Tome XXV, 1851-1853. Bruxelles. (= Terrains secoiidaires) CHAPUIS,F. Nouvelles reclierches siir les fossiles des terrains secondaires de la proviiice de Luxeinboiirg. Meinoires de 1'Academie Royale des sciences, des lettres et des beaiix-arts de Relgique, Toine XXXIII. Bruxelles. (= Terraiiis secoildaires. Suppleinent) V. DI'P~~IIIAIL, A. Die Coiitorta-Zone (Zone der Aviciila contorta P o R ~ ~ L .ihre ) , Verbreitiiiig untl ilire organischen Einschliisse. Muncheii. (= Contortazoiie) 1869, 1874. DUMOKTIEK,E. Etudes paleontologiques sur les depdt,s jiirnssiqiies (lu bassin du Rhône. I-IV. Paris. (= Etiides paleont.) DUKKER,TY. Se KOCH,F. C. L. EMEKSOS,B. K. Die Liasmulde von Markoldendorf bei Eiiibeck. Iiiaiigiiral-Dissertatioii. Berliii. (= I~insmiilde) ERDI~AXX E., Beskrifiiing öfver Skåncs steiikolsförande forrnatioii. 'Iled en geologisk öfversigtskarta öfver Skåne. S. G. U. Stockliolm. (= Skåiies kolf. formatioii) FORCBHAMMER, G. Oin de Bornliolmske Kulformatioiier. Det Kongl. Daiiske Videilsk. Selsk. naturvid. og inathem. Afhaiidl. Kjöbenliavn. (= Bornholrns Kiilf.) GOLDFCSS,A. Petrefacta (fernianire etc. I-III. Folio. Dïisseldorf. (= Petr. Geriii.). E n 1862 -1863 i Leipzig tryckt upplaga har texteii i 4:o. E1iä.r deniia ar den lättast åtkoiiiliga, liar jag öfverallt hänvisat äfveii till deiiiia upplagn genom siffror iiioin parentes. H ~ c a ?E. Ueber die ,)Polymorphidre~)eine iieiie Aminonitenfamilie aus dein Lias. Neues Jabrbnch. Jalirg. 1887, II B., s. 89-162. Stiittprt. (= Polymorphidre)

1869. H ~ B E K TE.,

Recherclies siir l'age des gr8s h coinb~istibles d'Helsingborg et d'I-löganas. Annales des sciences geologiqnes. T . I . (1870). Paris. (= Gr& h combustibles) , Beitrage zur Keiintniss des iiorddeutsclieii Oolitligebildes iiiitl 1837. KOCH, F. C. I,. und D U N K E KifT. desseii Versteinerungeii. Braiinschweig. (= Beitrage) 1877---1879. LORIOL,P. DE. Monographie des Crinoïdes fossiles de la Suisse. Abliaiidluiigeii der Schweizerischen paläontologischen Gesellschaft (Memoires de la Soc. pal. Siiisse). Vol. IV, V, YI. Paris, Hasel, Genf, Berlin. (= Crinoïdes fossiles) 1873. LUSDGREN,B. O m " iiågra växter från stenkolsföraiide forinatioiien i iiordvestra Skåiie. Luiids Univ:s Arsskrift. S. IX. Land. ( = Växter fr. stenkolsf. formationen) )I Studier öfver faiiii:iii i den stenkolsförande formationen i iiordvästra Skåne. Kongl. 1878. Itysiogr. Sa1lsk:s Minnesslrrift. Lund. ( - Studier) Bidrag till kfiniiedornen oin J~iraforinationei~på Boriiholni. Festskrift till Univ. i 1879. Köperihainii vid dess jiibileuin 1879 fr. Lunds Universitet. Lund. (= Jura på Bornholiri) 1881. 11 Uiidersökiiingar öfver Molliiskfauiian i Sveriges äldre rnesozoiska bildningar. hftryck ur Lunds Univ:s Arsskr. 'r. XVII. Lund. (= Rlolluskfaunan) 1850. LYCETT,J. Se MORKIS,J. 1859. MARTIS, M. J . Paleoiitologie stratigraphique de l'lnfra-Lias du departeiiieiit de la CBte-d'Or suivie d'uil apercu paleontol. siir les inBiues assises dans le ltliône, l'hrdkche et l'Isere. Merrioires de la Soc. geol. de France. T. YII, 2 Ser., N:o 1. l'aris. (= Infra-Lias) 1882. MOBERG,J. C. Om de äldsta kritafiiigringarne och Rät-lias i sydöstra Skårie. Ofvers. af Koiigl. Vet. Ak:ns Förliandl. 1882. N:o 9. Stockholm. (= Kritaflapriiigar och n ä t - l i a s i SO. Skåne) MORL{IS,J . arit1 LYCETT, J . \I Monograplie of the rriollusca from the Great Oolite chiefiy from 1850-1863. Mincliinhanipton and the coast of Yorkshire. )led supplement. Pal~ontographical Society. Loridoii. (= Great Oolite) 1876, 1878. N a r r ~ o n s T ,A. G . Bidrag till Sveriges fossila flora: I. Växter från deii rätiska formatiotieii vit1 Pålsjö i Skåne. Koiigl. Vet. Ak:iis Handl. B. 14. Stockliolin. - II. Floraii vid Höganas och Helsiiigborg. Ibid. B. 16. Stockholm. (= Bidrag till Sveriges fossila flora) Om floran i Skånes kolförtinde bildliiilg.ar. I. Floran vid Bjuf. H. 1 , 2 och 3. S. G. U. 1 8 7 8 , 1 8 7 9 , 1 8 8 6 . 1) Stockholm. (= Floran vid Bjuf) Orn de viixtförande lagren i Skines kolförande bildningar och deras plats i lagerföljdeil. 1880. Geol. Ii'öreil:~Förh., R. V, s. 276 och följ. Stockholin. (= Om de växtföraride lagren o. s. v.) 1829. NILSSOS, S. Arsberättelse oin nyareo zoologiska arbeteii och upptäckter till Kongl. Vet. Ak. afgifveii etc. Stockholin. (= Arsbe~attelse till K. V. il. 1829) Djurpetrifikater fiiniia i Skåiies stenkolsbildnii~gar. Kongl. Pet. Ak:iis Handl. för 1 8 3 1 1832. s. 352 och följ. Stockholm. (= .Djurpetrifikater) 1842-1850. D'OI~BIGNY, A. Paleontologie Fraiicaise. Terrains Oolitiques ou Jurassiques. Paris. (= Pal. Fralic., Terr, J ~ i r . ) 1856-1858. OPPEL, A. Die Juraformatioii Englaiids, E'rankreichs und des sudwestl. Deiitsclilaiids. Separatabdruck der Wiirtteiiib. iiatiirw. Jaliresheft, XII-XIV Jahrg. Stuttgart. (= Juraformatioii) 1853. )I Der mittlere Lias Schwabens. Wurttembergische iiaturwissenschaftliche Jahreshefte, S Jahrg., 1 Heft., p. 3 9 och följ. Stuttgart. (= Mittlere Lias) 1835. PHILLIPS, J . Illustrations of the geolopy of Yorkshire or a description of the strata and. organic, reinains. Part. I. The Yorkshire Coast. London. (= Yorkshire Coast) 1856. PIETTE, E. Notice sur les gres d'Aiglemont ct de Rimogne. Bulletin de la Soc. Geol. de France. T. I I I , 2 Ser. 1855-56. Paris. (= (;res d'higleinont) 1863. Se TERQUEM,O. 1858. QUEXSTEDT,F . A. Der Jura. Tiibiiien. (= Jura) 1885. » Die Aminoniteil des schwäbischen Jura, I B. Iler schwarze Jura (Lias). Stuttgart. (= Ammoniteii) 1872-1876. Petrefacteiikuiide Deutschlaiids. 1 hbth., 3 uiid 4 Rand, Echinodermen. Leipzig. (= Echinodermen) 1) Handbuch der Petrefacteiikunde. II Auflage. Subiiigen. (= fIand11. d. Petrefactenkunde) 1867. 1879. REYNES,P. Monographie des Ammonites. Lias. Paris, Marseille. (= Monogr. des Airimonites) 1836--1839. ROEMER, F. A. Die Versteinerungen des norddeutschen Oolithen-Gebirges och Eiii Nachtrag. Hannover. (= Oolitengebirge) 1820. v. SCHLOTHEIM, E. F. Die Petrcfactenknnde auf ihre!n jetzigen Standpuiikte durch die Beschreibung . . . versteirierter und fossiler Uberreste des Thier- und Pflaiizenreichs der Vorwelt erlautert. &lit Nachträgen. Gotha. (= Petrefactenkunde ) )>

)>

))

))

.

Beitritge zur Geologie der Insel Bornholin. Zeitschr. d. Deutsch. geol. Gesellsch., sida. 338-347. Berlin. i=Geol. d. Iiisel Bornholm) TATE, R. and BLAKE,J. T. The Yorkshire Lias. London. (= Yorksliire Lias) TERQUEM,O. et PIETTE, E. Le Lias iiiferieur de l'est de la France, coinpreiiant la Meurthe, la Moselle, le grand-duclie de I,iixembourg, la Belgique et la Meuse. Mkm. de la Soc. Geol. de France. Tome VIII, 2 Ser., N:o 1 . Paris. (= Lias infkrieur) SEKQEEM, O. Paleoiitologie de 1'6tage inferienr de la formation liasique de la province Luxemhourg, Grand Duche (Hollande) et de Hettange, du departeinent de la %loselle. Paris. (= Etage inf. liasique) WRIGHT, S. Monograph ., . oii the Lias hinmonites of the Britisli islands. Part II. The Liasformation. Paleontogr. Society. Vol. XXXIII. London. (= Lias Ammonites) v. ZIETEN, C. H. Die Versteinerungeii Wurtenibergs. Stuttgart. (= Verst,ein. Wiirtemb.) ZITTEL, K. A . Haiidbllch der Pal~ontologie. Muncheii und Leipzig. (= Handb. d. Palrcont.)

1865. v. SEEBACH, K. 1876. 1865. 1855. 1879. lS30. 1876.

JOH. CHR. MOBERG.

Inledning och Historik. rtoril de af alder kknda kolförande bildningarne i riordx-estra Skarle, förekomma. dylika äfven i sydöstra delen af sarnma landskap. I nordvestra Skane bearbetades kolflötserna redari pa 1500-talet. Nggot uppslag till rätta besvarandet af sl~örsmåletoni aflagringarnes geologiska alder leinriades dock först genom ett par af NILSSON1829 och 1832 publicerade uppsatser l). A n n u ett steg narmare frAgans lösning kom man genoni ett 1869 af IIEBEET iitgifvet arbete '1; dock blef fragan noggrarinare utredd först i senare tid genom LUNDGRENS och NATHORSTSundersökningar af faunan och floran 3). De i sydnstra Skåne anträffade kolförande bildningarne intaga ett betydligt mindre område &r1 dc1 förra, sakna brytvärda kolflötser och gro i allinänhet fattiga på fossil. Kännedomen om dessa lager daterar sig ocksa till en mycket senare tid. P5 ANGELINS redari 1850 tryckta, men först 1877 publicerade, »Ofversigtskarta öfver Sk&ne» ä r äfveri upptaget sydöstra Skånes största kolförande område, nämligen det, som finnes i narheten af Röddinge (norr om Ystad). På grund af nyssnämda drösjsm&lrned arbetets utgifx-ande, blef det dock först genom E. ERDMANN') som 187%närmare upplysningar om ifrkgavarande område kommo en större allmänhet till godo. EI~DIZANN omtalar namligen dess ringa utstrackning, rned föga rner än 1 mils längd utined den i NV-S0:lig rigtning förbi Röddinge och Ramsasa rinriande An samt med en bredd ej öfrerstigande 3,000 h 4,000 fot. Vidare omtalas, hurusoni de kolförande bildningarne inom Röddinge socken gå i dagen vid nordöstra, nien inom Baldringe socken vid sydvestra, sidan af den dalgang, i hvilken ån frarngar. De vigtigaste af de hitintills li8nda fyndorterna omniimnas eller finnas, genom utsatta observationspunkter, angifna å der1 arbetet bifogade öfversigtskartan. Områdets olika bergarter anföras och deribland sarskildt tvärine flötser af ett slags s"amre kol (af lös, jordartad natur). En profil öfver antagliga lagerföljden tneddelas ocksi. l) ?)

3,

NILSSON:Arsberättelse till K. V. A. 1829, s. 723, anm. 1) Djurpetrifikater, s. 352. HEBERT:Gres h combiistibles. LUNDGREN: Växter fr. stenkolsf. forinationeii. 1) Studier. Molluskfaunaii. NATHORST:Bidrag till Sveriges fossila flora. Floran vid Bjiif. Om de växtförande lagren o. s. v. EKDMANN: SkKiles kolf. formation, s. 61 och följ. >)

j>

4,

Nigra fossil omnaiiinas ej; &Idersbestainningen synes sålunda hvila på petrografiska och stratigrafiska grunder. Då lagren voro af högst ringa utstrackning och utan praktiskt varde, var det naturligt, a t t det dröjde Iange innan de blefvo narrnare undersökta. Bildriingeii omnamnes också ej vidare l ) förr Rn l 8 8 0 då NATHOI~ST i slutet af sin uppsats ))Om de vastförande lagren i Skanes kolförande bildningar och deras plats i lagerföljden)) egiiar afven detta omrAde niigra ord. Har uppgifves, att vaster antraffats vid Iturremölla redar1 1876 af NATHORST. Dock hade endast 3 arter funnits och dessa ingalunda i ett för bestämning gynsarnt skick. A r 1882 hade ytterligare insamling gjorts, hvarigrnom arternas antal ökats nied 1, hvarförutorn bättre exemplar af de öfriga erhållits. Efter a t t ha omntirnt a t t vaxter, narbeslagtade med (lem fran Kurremölla, endast antriifï-ats i Englands Oolitoch Ostsibiriens Juralager, sager NATHOHSTslutligeri: »För så vidt man hittills kanner, iiro således de vid Iti~rremöllaförekommande vaxterna andra an de, sorii funnits i provinsens öfriga kolaflagringar. De tyckas - om rnan vågar döma efter ett SA ringa arital arter - afven bestämdt tyda på en något yiigre aflagringstid. Blefve Bornholrns fossila flora någon gång bekant, kunde man törhanda af derisanirna erhiilla bestanidare upplysningar afveil orn i fråga varande aflagrings geologiska Alder; för riiirvararide kan man med det förhanden varande materialet ecj hhrom uttala någon fullt saker inening.)) 1882 lyckades det mig ') att vid Kiirrernölla och Iiullernölla-Lyckis finna djui*fossil och, d förstniinida stallet, sedermera afven ratt vackra vaxtfossil. Faunan syntes iiiig da ganska olik (len i nordvestra SklZnes Rat-Lias förekorrinialide. Med stöd af muntliga riieddelanderi af professor LUNDGREN, som niirmare undersökt Roriiholiils I,iasfossil, uttalade jag mig ock derhan, att faunan i allnianhet liknade Bornholrris och således vore en Liasfauna. Förutorn it det nu angifna onundet antraffades 1882 ') kolförande bildningar iifven lwngre i SO i narlieten af Tosterup, namligrn vid Rödalsberg. I har anstående lager aiitraffade fossil vore hufvudsakligen vaxter. Efter detta kortfattade sammandrag af det, som förut ar kalldt om sydöstra Skånes kolförande bildningar, iriå det tillåtas mig att afven mecl ett par ord redogöra för några deta1,jer vid föreliggande arbetes tillkomst. Sedan jag så smaningom insamlat ett ganska hetyclligt och niestaclels sardeles förtraffligt material af fossil, syntes det inig önskvardt att genorn sorgf%llig preparation inöjliggöra eller betrygga en saker bestamning af såval slwgten som arter. llycken tid och möda har ocksi hiirpå riedlagts. Då arbetet var nara siii fullbordan, visade sig en jeiiiförelse rnellan Liasfossilen fran Iturreinölla och Bornholrn \.ara af behofvet yakallad. Urrder det titt fossilen frAn det förra stallet merendels ha skalet i behall, aro de, som funnits p& Bornholm, nastan uteslutande bevarade soiii karnor. Flere arter syntes inig gemensamnia för Bornholm och Si) Skhrle; det olika bevaringssattet förorsakade dock svårigheter vid identifieringen. De af professor LUNDGREN beskrifna 1,iasfossilen tillhöra hufvudsakligen Itöperihainns ;Ilineralogiska Museurn; genom professor C

ar

l)

I den 1877 iitgifiia testeii till ANGELINSöfversigtskarta öfver Sk%ne oiniiainnas iiflren, s. 36, de kolföiantle

l)

bildningarile iitined Allevadså mellan Högestad och Kurremölla, livarvid omtalas områdets bergarter sanit utic{{ossil i bi,andsk.i'e~-n.- Tiidare säges samma ~ ) H ö g a i ~ a s b i l d n i i ~förekomina g~) vid Ost,ersjöii, i strandisen rnellan Hammiir ocli Kåsel~eigri. Detta senare har dock ej I~ekräftats. MOBERG:Kriti~fl;~griiigrirorh Rät-Lias i SO Skåne.

8

J O H . CHII. MOBERG.

F. JOHNSTRUPS särskilda ~211-ilja har jag koinmit i tillfalle att undersöka hela denna, under hans omvårdnad stående, samling '). Sarskildt ä r det min pligt att har namria det inin rarderade viin och lärare professor B. LUNDGREN i vasentlig inon underlattat mitt arbete; för erhallande af såval en del jemförelsematerial som nödig literatur sthr jag namligen till honorn i största förbindelse. Växtfossilen inom onirådet konirna nied all sannolikhet att af professor NATHORST beskrifvas; har nedan kornrna derföre allenast djurfossilen att behandlas. Innan jag öfvergAr till deras beskrifning, torde vara nödrandigt att redogöra för de olilia fyndorternas lage och beskaffenhet, helst soin deras antal ej obetydligt ökats. Som de olilia lokalerna inom omradet i fraga ligga hvarandra helt nära. har det varit omöjligt att rnedföljande karta 2, specielt namngifva dem alla, hvadan de der blott betecknats med bokstafyer. lJidare torde behöfva anmarkas, a t t jag med mina arbeten inorri detta omrade hufvuclsaliligast afsett a t t frairija palzeontologiska syften, hvarföre d e upplysningar, jag för tillfallet ar i stand meddela om de petrografiska förhallandena, ingalunda kunna göra anspråk pil fullständighet. De rneddelas dock harmed, i förhoppning att alltid någon fördel torde vara att vinna deraf. l)

?)

Sedan denna afliaiidlii~g redaii var iilleiniiad till Kongl. Pet. hkadelnieii, Llef jag af Sveriges Geologiska Uildersökiiirig anmodad att för dess rakning afsluta undersökningen af egendomen Soster~ip. Då jag liiirigenoin fick tillfälle att grundligt genoinforska detta omride, lyckades det att, utom (len Iiarifrån förut käiidn Liaslokalen vid Rödnlsberg, tipptacka flera nya observationsp~iilkter för detta systein. Kaiiriedoiiieii on1 Sydöstra Skånes Lias blir genoiii dessa senare observationer ej obetydligt vidgad, skrskildt i stratigrafiskt hänseende. Enar såväl de äldre som de nyare iakttaagelserna afse ett sammai~hangaiideområde och ömsesicligt belysa hvarandra, har det varit önskligt att de publicerades samtidigt och pä r t t ställe. Af dennn orsak meddelas här, ined bcniigeil tillåtelse, afven iiågra af mina senaste iakttagelser, under uttryckligt frninhållende deraf, att i allinanhet allt livad som rör egendornen Tosterup tillkommit geiioin de först sistlidiia soinruar, p ä Sveriges Geologiska Undersöknings initiativ och dess bekostnad, af inig företagria uridersökningarne. Liiiid i Oktober 1887. JOH.CHR. MOBERG. Kartan har godhetsfullt utförts af kartografen C. J. O. K.IELT,STHOM.

Beskrifning af Fyndorterna. A. Kolfyndigheten vit1 Kurreniöl la. TTtmetl vagen fiadn Röddinge till Eriksdal, nigot öster orn I~iii~reiniillabficke~t och sytlost oin den syrllignrc af cle tvi qvarnar, sorn i i i i finnas vid clrnsninitin, Ar cn större skarning, i hvilkeris nordvestr:~del lagerfölsjden riiknadt nedifrdn nppWt liar fii1,jande iitsccritlc:

+

Santl, gråhvit (i skerningens sydöstjra del iii- sanden rent hvit) ............ 6 fot Sk[ffle~le~cx, grA., ~ti~xtförancle; deri kiinria urskiltjas olika lager, n~rnligen a) underst,a delen, liit't sönderfallande, rnecl gula rost8rtinder(?)........................................................................ 1' h) mellersta delen; mera ren och fast', har leriinat flesta och ba,sta vaxt~fossileri .............................. 1',:3 c) öfversta delen; 11a.got lösare, genom sandrtinder och gula rost8ra8riderI&t,t sönderfallaiide; förtjenar rnghtincla snarast att kallas lerig sand ..................... ... i ,r, 9 t,iiri, 3. Sntltl, g r i , mecl sparsainrna, obestiimbara vtistfossil .............................. 4 4. J<01 ................................................................................................................ ;> . ,SXjf~rlejn, grAsrart, starkt kolhal t,ig ............................. .... ................. (i. f i l ; i~nderst;it,fö!jes lagret af ett kiiappt 5 ttuin tjockt skikt af g.14 lera gri, ganska fast, p i soinliga stallen öfverst Altföljd af er1 7. iC,4if'e~~I~~va, t,iimstjock rand af gul sand och va,rierande i 1nigt.ighet niellan 11,7 och 2',4; siilecles i inecleltal ............................... /iól, varierande i in~gtighetrnclla,n l f , r och l',ri; s;d.leclcs i rriedeltal .... ASX:ife~lwa,svart,gr& .................................................................................... . . . ........ . . ............................................. Sant/, Iivit.gnl ........................ .

l. 2.

S'(I,~L~, g1.2 ................................................................................................... Siiledes iiialles iner 3.n 28 fot 2 t.iirn. Lagren stryka iingefiir i X 45" V och stiipn starkt ]not X 0 l ) (lock e.j frillt SK mycket soin (len nedan omtalndc, :t lokal R :~rist;ienrle, hArda sanclstencii. Oin det tryck, soin Ingren ri(1 deras resande pi Iinilt varit iiiiclorkastatlc~,htira i sj~iiriei*hettlc olika lagreri .

l)

Eiil. E n n ~ a v s1. a. r. a r S. li

IT

stiipiiiiigeii

O»/ Li~rs r a y d o ~ l t c i 3SA~?ne.

1)lott 45

. 2

10

JOH. CHR. MOBERG.

af skifferlera todligt ~rittnesbiird. I k ha niiinligen samtliga blifvit starkt hoppressade och

,A att stiga tillkrificl;icle, h~aclaii (let iir s$illsj~rit att i dem phtriiffa best%mbara viistcr. Fragiiient af dylika firirias dock s~rdeles~ikligt. Eiidast i iiiellersta delen af lagret N:o 2, iiiidersta skific.rlcr:~n, liar jag 1)aträf.fnt nRgra partier, livilka iiriclgått a l l m ~ n n aförstöringen, och friri dessa harstarnina liiifx-iidsalcliga delen af de vuxtcr jag hiirifr5ii hopbragt. Hiir 13c.fintlign kolfliitser %SO, Atrninstonc i de clelar soiil g2 i dageii, fiillkomligt viirdelösn. Iri~ skogbct~ckningförcriadt nied allt fiir stora s\-Arighcter. Först uiigefir 200' I!ingrc i SO kunna till kolförande bildnirigarrie liörande lager Wter iakttagas. Detta iir p2 clcii lokal ,jag kallat

B. Backsliittningeii Ö om sydligaste qvsrnen vid Kurremölla. Har finnes en skiirnirig, eller möjligeri snarare ett ras, af omkring 45 fots l ~ r i g d . I söclra clplcii iakttages en lös, gul- till chokoladfirgad sandsten. 1,aiig:st i NO bcgr!insns yaset af eii iiastari lodrat vagg af eii bard, hrungrön saridsten. Dess strykniiig gfir i ?; 45" Y; stiil~niiigeii ar 80 h 83' i NO. Antagligeii ar det just denna bergart ERI)MAKN afser, cli lian 1. a. c. omtalar »ett 15 fot nisktigt lager grön, hird, mj7cket jernhaltig saridsten, lik eii art pil Kornholin förelcoiriinancle». Nfigra fossil iiro deri ?j fiinna. T'id iistra sidail af den iiiigef9r i X 0 giendc hAlvagc11 upp till öfre (norra) qvarncn iakttages (ifveritllt cii r o s t b ~ i i i sarid; troligt ar clerfiire att be~ggruridenhar allt,jeernt iitgöi*cs af rosthriiii sandsten. C. Kurremöllss qvarndnni. Ixhilrii saledes herggriiiiden NO fi*Rri lokal H icke ar alldeles dold, antriieas ?i n2gon öppt~iiprofil föri* iiii p i lingefar ,500 fots afstiirid, rtiknadt i Isgi*ens stiipriiiigsrigtning. 1)cltta stiillc Rr ii Icartaii hetecknadt rned (' och befinner sig stras ofvari öfi-e qvnrncn, orncclell~artintill cjvariidarnmen. Vicl dennas iiordvestra sida iitgöres berggri~nclensyclligqst af' er1 giilbriiti till rostbrun, temligen lös, groflcornig sandsteil, ined talrika riincladc k1iiinl)ar af lera, hvilka ffö*l!iria bergarten ett konglomeratartadt utseende. H u I - ~följa , ~ ni1 lager af eri rostbriiii, sl~rickfiill sandsten, afsöndrad i piirallelipil~ediska stycken. I dessas inre finnes oftast eii lös, l~jusbri~neller gul, temligcii grofkoriiig sandsten ined talrika riliidade clr;irtsl;orri ocli stiiiidoiii getiorn inera jernlialtiga lager fördelad i flera koncentriska skal. IGirnaii iitgöres dock ofta af en hardare, ljusgrön sandsten, i öfrigt likartad inecl (lcti förut namda. I bada dessa bergarter firiri:is talrika jurf fossil; i synnerhet i den sist namda Rro fossilen sardeles val bevarade. Lagringsförhkllniidena ai.0 uj f~illtklara; dock tyclites rnicr lagren stryka i N 38" V ? och stupa 80 :L 90" i NO. 1,agren intaga M r en Itingd af cirka 45 fot. Mot nordost kali rostbriin saiitlsteii p i ett och annat stall<. iakttagas fiiinii (.tt stycke iipl)it i I)ackeii, dock ej f'ossilförandcl.

Oh1 LIAS I

SYI)OSTKA

SIIANE.

11

Lagrer1 vid lokalelaria A, B ocli C utgöra iiied all snkerliet skilda delar af er] eiitla slti~iii~arih~rigaiicle lagerföljel. Saiiiinarilagda iri~gtigheteri af clessa ucli de deretiiellaii befintliga, för uridersökriiug iriiiidrc gyrisamrna, lagrer] blir ilrigefiir X00 fot, livadaii detta saledes i betraktaride af lagreiis riiistari lodrata stallniiig karl arigifvts s&soiri kolförande bildriirigariies ininimimagtighet l)& detta stalle. Flera skal tala dock för. att der] iii. e.j obetydligt större. D. 8andt3igten A norra sidan oiii vlgen fTAn Kurremiilla nio-t Eriksdal.

Da inail fr8n lokal C följer biiclien utför iiiot SV iakttages, dels i dcriria, dels i backsluttningen B dess riordvestra sida, ett godt styclie riediit er1 rostbrun eller gul saridsteri, i hvilken jag ett par stallen fiiniiit otydliga riistfossil. 1Inïigenom synes den ofvari uttalade ttsigten, att bergarten i lagreii iiiellaii lokaleriia Il ocli ( ' cridast utgöres af rostbruri eller gul sanclsten, i ri&gori iiiori ytterligare bekraftad. Berggriliideii kali dock (:j iakttagas s& synrierligeri lkngt i denna rigtaing; inen (3;t iriaii vidare föl<jerbacksluttriirigeti iiiot NV lj%ratfas er1 större sandtagt omkring 1,000 fot friii Iiiirreinölla. Rergarteii iit(röres h ~ raf er1 hvit sandsten, sparsanit iiirieslutande sma linser af cn fast, gr&hvit lera. b Soiri bergarten iiied största latthet kan söridersrnulas till en fin sarid, begagnades deii i aldre tider allmarit till golfsand. I följcl liaraf voro ganska stora grottor 11al- urgrafda. Eniir saridtagteri riuinera mindre arivaricles, har jag ej s,jelf haft tillfalle att riiecl siikei-liet iakttaga lagrens stallnirig; att skikten %ro starkt uppresta sj-lies dock öfverallt. Hos EI~DIIANN l) Iases clerom följande: ))I inre viiggeri af ett brott soiii iriari öpl~riati deriria saridsteri ar0 lager blottade af en liolblanclad sandig sliiflerler:i, so111 ligger of~7aliptisand&tNO. 1)eri sterieri och tydligen tillhör kolfhraride forinatioiien. Stupningen ar 80-85' lösa, hvita sandstenen liknar fullltomligt den soin upptrgder pA Borriliolm)). ERDAIANN uttalar ocksti den förmodan, att saiidsteneri d lokal D ligger urider de vid lokal il aritratfade kolflötserna, hvilka ater, att döinw af lagerstallnirigeri, ligga urider der1 harela saridsteiien iii lokal B. Detta öfverensstiimnier f~~llliorriligt iiied mir1 egen isigt. H~irilvicla dter saridsterieri frbn lokal D cli~rekt i~ilclerlagrai.kolflötsc~rria Li lokal -4, ocli siiledes i i i . saiiiiiiu lager soiri N:o 1 i? clcri af rnig ofvari (sicl. 9) leinriado l)i.ofileri, torde vttrd iriera ovisst. Afveii larigre mot SV, utined sjelfva landsviigen, grSr den hvita suridcri i (lageii liar och hvar, p& er1 stracka af ungefar 300 fot. E. V3igskiirning iiilgot 8 0 oni Hurremölla. \'id ]'ass 1,000 fot i SO friiri lokal ,l iakttagas i bririkarric vid laiidsvagciis siclor hter iiagra till kolförailde bilcliiirigarrie liörande lager. I vageils i i o r ~ asida, iiiii6riiast lokal ,l, siiledes öfverst, synes livit saricl, i 1,trtri rikgot rödg~rul. Ett stycke 1arigr.e i SO fiiirios er1 liten obetydlig kolflöts. Deniias liiirigaridc utgöres af gr2 sarid; liggaridet nr gi8a, 1 ~ 1 8 blaridad sand iried turiria rarider af hvit sarid. Strykriirigeri syntes g& i S 85' \'; stu1)iiingen var 45' i NO. Midteinot detta stalle förekoniiner i landsv~geiissödra sida ett l)

1. a. c., sid. 61.

12

JOH. CHR. MOBERG.

lager af svartgra lera. lJagerföltjderi (hvilkeii saledes riedifr2ii upl~attyckes vara: svtirtgi18 leina . . . gr" riiigot lerig sarid, kol, grii saiicl . . . livit saiicl) ]&ter sig ?j val föreria iiied tlcri, soiri lagreii vid lokal A iritaga. Stryliriirigeri slriies ock tala för att lagreii vid lokal E tillhöra en rikgot lagre iiiv;. Mahiiiida ar ocksil der1 Iivita sarideri just det ofta orritalade lagret N:o 1 vid lokal A. Iiiga fossil hafva har antrafl'ats. F. Första bgcken Ö om Kurremölla. Sagot iner R r i 2,000 fot SO oiri lokal E giir vageri frfiri Kurreiiiölla till Köddirigc 1);1 er1 iniridre striicka riastar1 i S och S. Vid vageris östra sida, helt riiira dcrisai~iiiia, fiaiiikoiiiiiier. i cri I j ~ i 1 ) Iilyfta en miridre b%ck, soin i S0:lig riktriirig ririiiei. ried till clcri hnr frsiiiflytaiit.le l(öl)iiigeAri (i denria ort oftast kallad Allevadsiiri). I kiöjdcri, soiri bildar biickeris östra bradd, g i r livit saricl i dageii.

G. Andra backen Ö om Kurreniölla. Uiigefiir 700 fbt öster oiii lokal F iii. er] större profil. l)e lokala förli&llaridcria Rro eiisartadc iiicd det sistiiarnda stallets. 1 biickeris br~ddwr iakttages er1 harel rostbruri saridsteii. L:igreris stalliiiiig kliride ?j iiiecl salierhet bcstiiriiiiias, (lock tycktes clc vara. starkt uppresta. J a g har e,j har fuririit niigra fossil. H. Backsluttningen SV on1 Röddingeberg.

I &daleils riorra sida, urigefar 500 fot < j oiii lokal C;, firiries ett saridtag, i hvilket, utorn clcri för trakten vanliga, hvita eller gulhvita sanderi, finnes en gragul, skifvig sandsteri, oiii jag ej iriissriiiriner rnig, öfverlagrande sanderi. Sandsteneri stupacle 60" i 1\' 17" O. Siigra fossil flxrinos ej deri. Detta &r i deriria trakt riliri östligaste observatiorispurikt för kolföraride bildriirigarrie 1)" "M norra sida. 2,000 fUt laiigre i i')p&tr%ffasredar, 6fijersiluriska lagreri vid l>Löcldiiige. Alla följande lokaler i denria trakt ligga p& kris södra sida. Rakt i S fråii lokalerna G och H arist& i adaleris söclra brarit till Britsysteiiiet höraride lager; iriari har riairiligeri der, l)&l~iiu;ttq)t2,000 fots afstaricl friil dc ofvan rinrnda lokulei-ria, lhiksdals stora iriergelprafvar. Först p& ratt betydligt afstarid, riiirn~are 6,000 fot, i OS0 ha 4ter lrolföraride bildningar aiitriiffats, ri&inligeri vicl lokal I. Skogv,zktartorpot iiiellan Fyledrl ocli Eriksdal. Kagot V oiri riaiiida torp syritcs uiider cri iilagtig jorclLctackriirig er1 livit, lös, firikorriig saridsteri, iiineslutarirle sriii kolbitar. Soin endast ett trnrigt h&l, upptaget för sandt,agt, har faris, liundc några vidare iakttagelser ej göras. Bergarter1 var dock f'ullt öfverensstiiinrnaride inecl der1 förut friiii lokal D oinnainda, hvadan den vii1 far aritagas tillhöra kolförancle bildningarrle.

IF. N V

oiii

Fyledal.

För jcrririandc af viigeii österut frar1 l'yledal eller det iifii.Leliigiia Nyvi?rigstorpet, liar i cleii Adalcri bcgrarlsaiidc sluttiiiiigcri gjorts eii rnindrc s l ~ a r i i i ~ livarigciioiri ~g, berggrurideri blifvit blottmad. L)eri utgöres har af en rosthruri saridsteii, lik der1 förut fi.an oirirådet beskrifria. Lagrcri strylia i N 5 i 15" V och st& iiiistaii lodratt. Det Ilar ej lyckats rriig att deri fitiria nltgra fossil.

L. V

oiti

Fylans tegelbruk.

Med der1 rricllan Lyckas och Fyledal gaeiide vageri föreriar sig, urigefar iriidt eiilellan det sistiiaiiida stallet och Fylaris tegelbruk, eri friil Baldririgetoi.1) koilirriaridc vag. Följer iiiari denna, i rigtriing iiiot Baldririgetoi*p, uiigefar 7,000 fot, syrics i der] för v a q ~ ngjorda skiirnirigcri eii rostbruri saridsteri, lik der1 friri lolialerna C, C; och Ii oriiriainda. Afven der1 frhl lokal C ornriiiilida liirda saridsteiieri förekoriiaier. Har antruflades djurfossil, ej sallsynta, sarnt ett par fragiirent af viistfossil. V i d angiftiancle aj' jbssilens J ' y ~ ~ d ok.ol)ll,~el. ~t, jay att i det j ' ö @ ( ~ ~ ~kalla t l e dennu lokwl for &lans regelblull.; detta ligger ~isserligeri1)i ej obetydligt afstarid frAri lokaler] i fråga, irieri ar dock iiiirmsta kanda plats.

1% grurid af de lösa jordlagrens farg, kali inaii sluta sig till att rostbruii saridsteri ttristai. A sydvestra siclari af vager1 rnellaii Fyledal ocli Lyckks, tt liela strackar1 frLi lokal L till det stalle, der vBgeri skares af' Bulleiuöllab~cl~eri. Bergarten liar dock (:j kuririat direkt observeras ]->A iner %ii ett par stalleri. jrigt,igast af dessa iiir vagsliiirriirigeri strax norr o111 bror1 ijfver sistriiiinda I m k . I och vid deiiiia skiiriiiiig aiitrafl'ades såval deii frkr1 lokal C omiiaiiida koiigloineratartade saiiclsteiieii, soiii en fiiikoriiig, ljusgul sariclsteii, snarlik der1 vid B oinriiiinda. 1)essutorri furiiios ii deiiria lokal afven ornriclets öfriga varieteter af den rostbruiia saridsterieri, riairiligen en inörlt, niedelkoriiig ocli en iriuti fast, iiicra g r k l l e r gragröii. I bada clessa senare aritraflades fossil. I sarnrna kulle, rneri ph dess södra, iiiot E
l.iriappast 1,UOO fot SO vin cletta sistiiiiinda parti finiier iiiari, i eii liclt nara ~ % g e r ] , vid dess syclvest'ra sida, befintlig iilergelgraf, fast aristiieride ltrit'systciri. l7rAii deriris purlkt till riaibiiiast bela.gria clelar af de öfvei.siluriska lager, som allestiides gti i clagcri H Allevads1 vägskärningen li:tdc It öinse sidor siiiå dosseringar rerkstillts, livarföre sjelfva 1)erggruiideii liar ej k~intle uiidersökas. Miiia uppgifter gr~iiida sig derföre blott g i grariskniiig af sm%rre vid vageii liggande block, som tydligeri voro Iösbrutiia i ocli för vägarbetet. ') Iakttagelsen gjordes iiainligeii vii1 ett tillfälligt besök; Iivarvid jiig sakiiadc bårle tid ocli verktyg för att göra iiigon iioggraiiiiare ~iiidersökiiing. l)

gris iiiotsatta sicla, ar ej större afstiirid $11 oiiikririg 2,000 h t , hvadari liar ?j blir stort utry~riiiic öfi~igtför clc liolföraricle bilclriirigarries hrtsiittiiiiig iiiot SO. E.I.iuru det af flera skal ar högst troligt att dylika bildriirigar lilival verlzligeii iiro till fiririarides afveri i trakteii narinast SO oin Lyckas, liar jag dock ej lyckats konstatera eleras narvaro derstades. Orsakeriia liartill ligga inihaiida till en del deri, att systeiiiet i fi4g.a i deiiria trakt aiitagligeli har ringa utstriickriiiig i SV-NO, iiieii fil troligeri liufvudsakligeri tillskrifvas der1 oiristaricligheteri, att jag ej v a ~ i ti tillfallc att arivurida vidare tid pa uridersökriirig af eletta oiiiriide. 1% gruricl af clc niiigtiga lösa jordlagren, krafver riaililigcri en clylik urideïsökrii~ig iiiyckeri tic1 och inycket arbete ined jorclskaktriirigw ocli dylikt. L)et &r ocksa först p& ett afstaricl af oiiikririg 10,000 fot i SO friii Lyckis, soiri jag ater kuiiriat sl)&iBa ricigra till Lias hariförliga bildriirigar, n~inligerivid

N. Nedraby. Ystad-l3slöfs jerrivag, soiii ila striicliari riiellari Sveiistoi.1)~och Soiiielilla statioiier Ilasserar strax 0 oiii byii, gkr hiir igeiioiii er] betydlig skaïiiirig. I norra aridaii af cleriria stötte jag vid borrriii~g,skral soiri rid eii iniiidre grafning, p& block af rostbriiri saridsteri af der1 irioiii Ii&rvai*aride Lias-ornriclc vanliga bcskaficrilieteri. I backsluttiiirigeri V oiri jerrivageri, iiiellari deiiria och ITijpirigeari, antrnffades ock sparsaiiirna block af dylik bergart. I cri brarit sluttriirig 114 ;iiis iiiotsatta sida (iiiigot liingre i SV och sliilcl fi%n aii geriorn cri siiial &key) f~inrios dereinot dvlika block i rriangci ocli af gariska ,tora climerisioricr. En sliaktriirig visade har iippifrAri riediit följaride lagerserie: 55 ciii. sand .................................................................................... krossgrus (hvari block af rostbi-ur1 1,itts-sandsten voro ganska vanli C(ra) ................................................................. 55 n hvit sand, med deri inströdde block :if g r i , gröri 1. srart lera samt inassor af rostbrun Lists-saiidsteri ......................... 70 » i'ostbruri och gill saricl i veslaride skikt ....................................... 85 » livit sand, rostbraii salid och slutligeri lera; tillsarnrriaiis ........ 30 1)c sistn~iilda lagreii iiro iakttagiia geiiom borrriiiig. De undre (skiktade) lagreri syrites stlipa svagt (omkriiig 5") iiiot Y. 1 b1ocl;eii af rostbririia s:indsteiicri fi~iiriosdjurfossil, temligeri allrnanria, rrieri ttllticl illa herai*ade. Hiiriivida de skiktade lagren har kuriria rakiias sisorri fast klyft, har jag ej Iiuiiiiat afgöra. Skulle sa vara haridelsen, vore fyndorten af sarskildt iritressc~, enar inari y& grund af lagerstallriingeri har gerioin er1 borrriirig latt kunde utröria lagerföljderi. I alla haridelser torde dock först eri större skaktriirig böra företagas, hvilkeii lielt visst skulle leiiina iil)p1~7sriirigviii, liirriirida liar verkligen förefinnas fasta lager. \-are hiiriiied Iiuru soiri helst, iir jag dock fiillt öfvertygacl 01x1, att Lias vid Kedraby aristar i fast klyft, oiri ej just l)& ha16 af rnig aiigifria stiillet, s& clock atininstorle i oniedelbai-a riarhrteii. lleri hvita saiicleri tned deri iiiströdde lerblock mAste narnligeri harröra frhri förstörda delar af oinradets kolföraride bildningar och Ban oinöjligen ha lidit riAgori lang traiisport, Ile iiiassor af isostbrun saridsteri, sorn liar aritraflats anda riecl till ett ej obetydligt djup, iiro ock ett stöd för iiiiii a i g t , helst soiii jag inom SO Skårie hittills aldrig funnit dylika block utoiii i omedelbara riiirheteri af inoderklyfteri.

Stadiet,, t,illhörigt N\'aii~deniannei~ SVENMATTSSON,ar belaget i vest'ra vinkelri inellan rle tv& va,gar, som fl-hi ()frabp @ t.ill Nedrahy eller t,ill Srrenst,orp. Hwr finnas en clel lager, soin helt visst höra rH.knas t,ill liolförande bildiiiiigtiriie. Den lille back, som i NOSV:lig ~rigtiiing framrinner S 0111 och oniedelbart invid Xfirclen, har pf siii södra sida en Geiiom gra'fiiing langs dennas inidt,, sBledes i riqt'nii~geri SV-NO, miridre backsl~lt~t~iiing. har jag hlott,at följaiide lagerserie. .Liinyst 1: SV. Lera, rödgul-rödgr5 ....................................................................... 6,s fot'. Sand, gul och hvit (gariska grof) ............................................... 1,3 1) ................ Sand, röd-gul-grii (riH,got leria) a ........................... ..... 2.0 1) Idera, rödmul ................................................................................ 3 , b Lera, gul och gri. (nigot sandig) ............................................. 1,o 1) .................... Lera, svart och grf, (mycket fet') .................... . . . 0,ri Iiera, ljusgr8 (i SV nigot röd ocll gul) .................................... 2,s 'Ilera, svart (fet) ............................ . . ............................................ 0,3 » TAera,röd-(gul-)gr$., rned öfr~err7a,gandegr8 faargt80n.................... 2,o TAera,grtt-rnd-gul, ined ö f v e r ~ ~ g a n dgul, e meii 1ii)ngsti N 0 sig hvit,t narmande, fttrgtori ....................................................... 18,3 Ilera, hvit (delvis fet, irieii mot NO slut,lipen iifr~ei*g8endet'ill nBstan reri saricl) .................................................................. 2,0 n Skifferlera, svart,grA (sönderbrBliad) .......................................... 7,1 » Skiffei-lera, 1,jusgi-W (sönderbr~kad)................................................ 2,:3 1) Skifferlera, svart 1. svart'grd .......................................................... 0,s » IAera, hvit (delvis &got saridig) ................................................. 2,c, » Skifferlera,svartjgr8(söntlerbriliad samt, ined rii,nder 1. ngstsenaf kol) 1 , o » Sand, hvit ( h ~ roch Iivar med t,i~nna ~~egelhiiridna ribnder af kol) 2,7 1) Sand, Eivit (rnecl en och annan gul rand sft'i-skildt,i nordöstsraclelen) S l , o (]<,j i-indersökt oinrA.de, troligeri iipptaget af Iivit sand) ............ ( $ , O ) Sand, hvit (i bot,t,en af en liiilla h e l ~ g e nlaiigst i NO) ............ TJa.greii voro starkt u~-,presta, riast'aii lodrata, dock med iitigon stsupning mot' XO. Sliikthnfvnderia voro tftclite af S,:, ii 2 fot niylla; l ~ r i g s ti X 0 uppgick dock dennas m!igt,ighct till 3 fot eller nagot dernt'öfr-er. Marken r a r sarcleles vatt,eris,ji~k.I<%llorfrainhriito P& inLnga st,?i.lleii i narrnaste ornradet. Förr ft,n lagren genoin jordens dikning hlifrit i~t~torkacleeller genoin större skaktning tillg8,ngliga till bc?tyclligare bjup, kan man vii1 knappast hoppas vinna noggrannare k:i.rinedorn orn clesainrna. <_

))

<_

Omkring 2,000 fot SS0 frWn lokal O nntraflas, p i d,ji-ip fast anstiende, en svartgrg, fet skifferlera, som troligen tillhör t,raktens kolförnnde hildiiinga.~*,Stora klimpar l)

Egornn, iitgiirnndr S : o G ocli 10 ofrabi, Iia 1;iiigc. biirit dettt1 iiniiin. Qardrn $1- iiiiiiicrn flyttntl ocli ?II ii! iippl)ygd i dct stillr. 9oiii p i k:ii.t;iii innrkts inrtl P. Ortriis ljrf'olkiiiiig liar för t1riiii;i I)il)cli&llit tlct gniula iiaiiriirt

1 C;

jOH.

CHR. MOBERG.

af clenna lera kiinna iakttagas i Akern, stras S om det st#lle der den förbi IAiinkagBrclen ledanclc v>igcn sk~rtlsaf en mindre bacli. Platsen betiiiner sig nii, seclaii vagen andrats s& sorn kartan angifver, p:i vagens vestra sida och omedelbart invid denna. Q. 1,000 fot SS0 friin Lunkagiirclen.

i) om den frAn Ofraby rnot Svenstorp ledande vagen, iingefar niidt emellan denna och Miiiika-Tkgarps vestra grans sanit knappast 1,000 fot friin Lanka@rden, iakttagas Nter hit hörande bildningar. En frun S 1. SV kornniande smal dald skar har iri i de fijr öfrigt ratt högt liggande Akrarne. Vid denna clalds vestra sida antrtiffades fast klyft, ngstan gAende i dagen, af rostbrun, finare och gröfre sandsten. PA grund af dess starka förklyftning kunde strykning eller stupning e,j iakttagas. Spir af fossil, n~inligcii er1 Dentaliiini och flera IAamellibranchiater, nntraffacles har; de voro dock allcleles obestanibara. Jag ris dock öfvertygacl oin, att en noggrann iindersökning ~fvclnhar skall leinila en rikt gifvande fyndort. R. Tosteriips vestria griins. (i 21 700 fot SS0 fran föregåeiide lokal gAr inostbrun sarid och sandsten i dagen. ,Jiist der vagen iiorrilt frAn Svenstorp passerat V(rallabiickei~,clelar den sig i tvA grenar, cn leclancle österut förbi Rödalsberg mot 3li1nka-~Shgarp.en resterut (eller iriö,jligen rattare i NV) och gkende till i)fraby. I denna vagkniit utmynnar fraii NO ragingen mellan elen Tosteriil) iiiiderlydande Munka-Tagarps by och IA~~nka@rden, öfvertv~~rande i sir1 sydligaste del en mindre i NV-SO giiende h6jdstrackiiing. I denna senares norra sluttning g i r I i a s i dagen p& bkla sidor oin ragangen. S~rskildt% Tosterups (Mixnka-Tr'igarps) egor saknas invid rAXa,ngen ,egentlig inylla, s& att markens yta utesliitande bildas af gul sand och block af rostbrun sandsten. Langst i S, nara backeiis krön, anstod en fast, brurigul sand. Vid iipptagande af ett alnsdjupt dike norrut langs rig&ngeri kiinde denna sand föltjas en lang s t r ~ c k a ,p i ett stalle afbruten af en Tatt grof, rostgul sandsteri med ymniga, riiridade korn af klar qvarts. Anriu langre i S, hvarest jag, hindrad af vasandc gröda, ej kiinde verkcitRlla nngon betydligare grafning, fans lokal rnoran af en fast, finkornig, rostbrun sandsten, i hrilken djiirfossil vore ganska allmftnna, ehuru miriclre val bevaracle. Sistiiiiirida bergart kiin(1e fö1,jas ett godt stycke inot W, inne ]);i IJiinkagirdens egor.

S. Munk%-TiPgnrpN:o b

(Nordligaste gårtleii)

Ornkring 500 fot i S O frAn föregieride lokal, p i egorna till samma heinrnan sorn denna, antriifis andra till Lias hiinförliga lager. I en nyligen iiliptagen lertaht kiiniia rirrnligen, iinder en betackning af 2 till 5 fot krossgrils, iakttagas veslanclc skikt af hvit, gul och grA sand, delvis niigot lerig. K n ~ rgrafven Tar vatteiifj?ld, kiiiide cle har upptradande lagren <j iiiidersökas sk noggrant, som annars varit iiriskligt. Lagren visacle sig i allmiinhet vara n;igot rubbade, (lock lziiiicle inan siirskildt i Icrtiigtens norra del, der j ~ ~ d b e t ~ c l z n i n g cvar n miigtigast och skarningen (lsjiil~.zst,inecl siilzcrhet iakttaga faft klyft. Stiipningc1n iir har oinkring 30' i 0 N 0 . I lertiigteiis sy(1vclstrn ~-!iggfiinnosrn!iriiiast de lusa joi~tllttgrcn talrika 1)lor.k :if i'osthrii~nn ~ni~dstc~risIiiji.tliir.

OM L I A S I SYDOSTRA

SKANE.

17

T. Rödalsberg. Ornkring 1,600 fot O S 0 från förra lokaleri iakttagas de kolförande bildningarne flerestiides i en h~~jdstriicknirig,som i 0 begransas af Munlia-Tigarps btick l), i S af Wallabiicken och i N, Mininstone delvis, af er1 rnindre vag. Med naini~etRödalsberg afser jag endast de tv& i höjdstrackriingcns vestligastre del befintliga profileriis, fast det antagligen af bef~lkning~ri tilldelats hels hö,jdstr~cknirigeii,pit grund af clcn i (less iiorra del up13tradaride röda le]-an '). Ehuru de bada profilerna rid Rödalsberg i s,jelfva verket torde bilda en saniinanh%ngande lagerföl,jd, har jag ansett si~dligastatt har anförs deiri hvar för sig. 1)
L

.Liinqst t .;SV (~xnderst~). sand; grbl lerig sand.7 hau1 .............................................................................. 45,o crii. 30,o snnd; brun med r ~ s t k ö r t ~ l.................................................... ar (1 sand; ljusau1 ...................................................... .... ............ 45,o h sand; hvit ............................................................................ cf,~ skifferlera; inörkgri, ined lN,ngst,r~.ckt,a, l il, 2 mim. t;joc,kn, f i rander ordnade, linsei. af hvit sniid ......................... ... 1 2 7 , ~ (J lera; svart,, starkt kollialt,ig .................................................. 8,o /I kol, hvari borrades oinlii.ing 2 111. djupt ............................. 10,5 2' lera; lili (g) .......................................................... . . ......... 3,s k: skifferlera; lik (f) ......................................................... 12,o I skifferlern; iinderst gr& iipl)", siiliniiigo~riöfverg8~endrt.ill giil 90,o 7~ skifferlera; grN med 1 cm. t:jockn, oregelbundna rn,nilcr af 49,~ hvit sarid ......................................................................... skifferlera; lik (l), ineri i öfre clelen nied kört,lar, hilclacle 72 af gr& sand inoin et't rost8hölcje ...................................... 132,o o kol ............................................... . . . . ................................ 20,0 31 skifferlera; lik (1) .............................. .... ........................... 674 deii senare förande och r gïR, sand och rödgul ~kifferle~n; viisl hevarncle v~,st,fossil............................................. 1 6 0 , ~ n h

..

))

+

Ile olikn lagrens ~ k i k t ~ h u f v i ~ dbilda e i ~ i ofvan anförda pi*ofil i det, stora hela en vAgrat linie; gerioin viigeris stigning ]not SV lioinma dock lagren n, 1) och r
') ?)

--

-

-

Koiiirrinudr friii Miiiikii-Tbg:irps I~ylicrn riiincr tlrn iiiot S\' tills tlrii iiAr tlcii iiiot P giriitlc ~ V i i l l i i b ä ~ ~ l \ ~ i i + Nairiiirt bör ock lnsns Rbtl-als-lwrg sniiit tittalits ni' ; ~ l l ~ i i o ~ ;soiri e i i 1lcinlsl)rrg. Al nr niit;igliqrii drtsaininti soin alf.

18

JOH. CHR. MOBERG.

niv& med vigen, öfriga lager hoja sig vid pass 25 cm. öfver densainma, med undanttag af lagren p och T , sorn Rriiiii pii ett djup af 75 cin. iinder vigens yta qj ha funnits i fiillkornligt fast klyft.

2 ) Backen. Nastan omedelbart N om det stalle, der den har ofvan anförda profiler1 slutar, iitg8r f13ån viigen en grilncl nedsankning i markens ?ta. Den fortsittcr ornkring 150 fot ostvarts h i n iippRt backsliittningen i sainina rigtning soin dcn, i hvillicn ofmn ~ i p p r a k n a dlagren ~ stryka. Denna nedsinkriing a r enligt utsago spar af en nldrc niimern igenfyld sandttlgt, sorn tyclligen allt+jemt fortgkit lings ett inigtigare snncllngcr. PR detta stalle, der nedsinki-iingeri iipphör(de), 1-crkstRlde jag ($id mitt beuiik W r 1883) cn skirning, hl-ilkeri leinnnde följande profil.

S

R ö d a l s b e r g d.? 1883

krossteiislera. t1 rostbrnn sandsten iried växtfossil. Iivit sand. e mintlie skikt af gul 1. briiii s:iricl. c i lager ordnade körtlar af briiiigiil ~:cndstcn. ,f gr& skifferlera. H a.r iii~iiiiiiigeii till en iriin(1rr grotta, iitgöraiide deii foiiin sandtRgtens Rildpiiiikt. n b

I den lilla grottlans inre, hvarest endast syntes hl-it sand, kunde lagrens stullning sardeles val iakttagas. Sti*jrkningen gick i N 52' T T ; stupningen var 60' mot, NO. Oaktarlt dct r a r i t önskligt att iipptnga profilen viiikeli~itt inot strj7kniiigsrigtnii7gen, l i t sig sRdniit qj gijrn, e n i r ii stallet v ~ x n n d egröda dcrigenom allt fiir mycket iiverkats. Alldenstiintl skfirningen nu Rr tagen i K-S afviker den dock ej alltför mycket fraii vederbörlig rigtning; likvRl maste jag fasta iipprnarksainh[>ten dervid att profilen i dess iiilr/ai.aiide rigtning (:j angel- lagrens verkliga migtighet, iitaii endast deras i~elativa;för bedömande af den förras storlek, torde vara tillrickligt att angifva, att migtigheten af den rostbruna, vixtförnndr sandstenen (lagret (1 5 profilen) ii. 86 crn. Ile i sistnamdn lager innesli~t~naviisterria förekomina i riklig mangd; p5 griind af hergai*tens beskaffenhet !iro dock bfitti.e bevnraclc esci~iplarganska sallsynte. PR grilnd af hvad ofvnn anförts, torde innn vi1 r a r a b e i d t t i p d antaga, att d(, från v ~ g s k i r n i n g e n angifnn Ingren riridcrlagra d(. lfingre iipp i backeii befintliga, antingen alldeles ornccl(~1hartellc1r Atrriiiistoric iriccl Crt fots iriellnnriiiri.

\frallabiicken iiiottagcr fr&ii NO tvariue SiiiRrre tillflöcleii, riariiligeri Munka-T5garl)sen i Lilla Gararp ~ipl)riririarideback. Större (leler1 af dc egor, biickcri och 1Rrigrc inat so ii^ tillhöra clcri cgcriclorricri 'i'ostcrup uriderlydaride Shgarpsgar'dcri, ligga i~icllaridessa 1 i311~1rui och för sig lielt obetyclliga, aro dock dessa Wallab~ckeristillflödcri al' stor vigt för kariiicdoineii orri Sostesups geologiska bygiiad, pii gruricl af de vackra profiler so111 ~ W I O Iderii ~ bildats, d& de uilder tidernas Iarigd skurit sig ned gerioili dc rniigtiga lösa jorcllagreri och ett godt stycke iri i berggrurideri, och Iivilka Iiinipligeii kunria kallas Vestra ocli h t r a TAgarpsprofilerria. Ile kolförande bildriirigarrie ga cloclc i dagen ericlast i clcri förutriarr~da. Oiiikriiig 230 fot i T oin Jlurika-Thgarl~sbacl?cris f'öreriirig rricd Wallabiiclzeri lcari riiirriligeri iakttagas följaricle lagerserie:

(1

b

Längst i S V (uriderst)). Sand; livit ................... . . ............................. . . . ........... 1,2 fot' Lera; g1.agu1, iiAgot saridig ..................................................... S , ....................................................... --.....-. Kol ..................... . . Lera; hvit .................... . . ............................................................ Lera,; bruri .................................................................................. Lera; gr&, iiiecl sandriirider .................... . ...... . ................. Sand; hvit, iiied spailsamina, turiria, harda rostriinder ........ Sarid; hvit, nied talrika h h d a rostrarider och större af' rostaktiga höljen begransade qvaderforrniga styckeri, iriuti bestaende af hvit eller rödaktig sarid ............................. ... ............................................................................ Sarid; lik (v) a ... Sarid; hvit eller gul, liard, skiffrig .................... . ................. Sarid; gul eller gr;, ri&got lerig, bard, skiffrig .................... ))

Lagreri stupa 45' inot SO. Skiirriingeii nar 1)arallelt iiied baclrcri vid dess lrestra briidd, sorri har utgöres af Itödalsbergshöjderis östra sluttriiiig. Backcri @r 1x1 detta stalle i NO-SV, sdledes vinltelratt mot lagreiis stryktiirigsrigtiiirig. De ilihtt, soiii of'vaii ariförts fiir de olika lagreris inagtighet, gro tagne utefter eri vagrat liriie och arigifva s&ledcs endast den relativa niagtigheten. Lagret h irinesluter sarskildt i dess rostiga delar talrika, iiien illa bevarade, v a ~ t fossil. Äfven i de orngifvaride lagren !I och i har jag i rostr~ridernaantriiffat v i i ~ t fragment. Eriligt hvad jag kunnat finna, aro vaxtfossileri frari deriria lokal desairirna, soiii dc htrilka fuririits i lagret 11 vid Mödalsberg uppe i backen, htradaii jag riiAste anse dessa lager identiska. Bergarter] ar visserligen ridgot skiltjaktig, dock torde detta e,! sta i strid tiied rniri &si@. Vid bada lokalerna iiro lagreri i fraga tydligeri bildade genorn irifiltreririg af jernhaltigt vatten i lager af hvit sarid. P& de stallen der infiltreririgeri af er] eller. arinan orsak varit inindre fullstaridig, har jerrioxidhydratet liuf'viidsakligeri afsatt sig sasorn riinder inellari skikten eller såsoni hö1,jeri kring rnindre partier, livilka clervid enligt sakens riatlir företriiclesvis bilda iiier eller miridre parallelipipediska sty#ken. P% stidant satt

iiiaste lagret IL i \'estra Tagar[)sprofileii Ila bildats. Vid cri fiillstiiridigare eller langre f~rtgacilclc infiltrering af clct jerrilialtiga vattriet bildas ater verklig rostbriiri saridstcri, shclari (leii aristAl* vid Ködalsbci*g iippc i baclieri, lagret t t . Att riiari urider dylika förli~~llaridcriciisariit af petrografiska liaraliterer, sadaria soin l ~ ~ .santi i t cllcin brtcn sa?~döten, c:j karl sluta sig till iderititet eller dess iilotsats iriellari tvaririe lager, ar s,jelfklart. S~SOIII lokala 1;iiririerri~rkeriRro clock dylika liarakterer naturligtzis val varde att beakta.

Magtiga lösa jordlager försvara eller förhiiidra iakttagaridet af de lager, sorri riiiriiiast i N elltbi* S arisluta sig till ofvari bcslirifrie profil. J a g har dock p& tvariric stallen riagot lat~grc i N rikat y& iiagra lager, hvilka syrias inig tillhöra dc kolföraride bilclilirigarnc. Oiriliririg 250 fot N oin profileri gör backen eri stark, niot ( j korivex, bige. Midt einellari dessa bkla stalleri aritraflade jag vid griihirig i backslilttriingeri V oiii backeri er1 gul och gr% lera. Vid sjelfva back-kurvari aristir i vestra &braclderi, knappast syrilige öfver vattriet, följaride starkt uppresta lager: sydligast er1 rnörligra lera, öfvcr livilkeri koiriiricr 0,s fot ljusare och riiörkarc skiktad gr& sand, rried spsr af vastfossil. Oiiiedelbart S harom aritriiffas röd lera (Keuperlesa?), livaclari der1 riarrriast ofvari anförcla grii saridcri I I I ~ S ~ anses C har bilda Lias-systeiliets öfversta griins. 1,200 fot i SV fr&rideriria purilit har jag aritriiflat fast aristieriile krit-kongloriierat, hvadari Lias har ej karl ha stdrrc bredd tir1 1,200, ja sanriolikt högst 1,000 fot.

Y. Rödmölla.

I SO fikri Vestra S&gar1)s1)rofilenliorniiia de kolföi*aridc bilclriirigarnc ej i dagcri förr viel Rödrriölla, soin ar h(1laget 1)B oilikririg 12,000 fots afstilud frin f'örstr~iirriclast~llet. Röcliriölla ar redtcri larigc bcliarit siisorsi fj..ricloyt för grariulata-krita. I ett derstades upptradaride liorigloi~t~i*at hade jag fiiririit blocli af eii rostbrilri saridstcri, tydligen harstarriiriaride frkl kolförande bildningarne. Narvarori af dylika block syntes mig db arityda, att deras rnoderklyftj ej vore 1Arig-t borta. Sistlidrie sorrirnai. lycliades jag vinna bek&ftelse p s denna min förrnoclaii. Ornedelbart I\' orri dc11 yilrilzt cler riyssriairids liongloisierat antriiffats vidtager en gulhvit, iriurbruli likiiaride, gruslialli, iifveri deii tillhörande grariulata-kritar). De lodrata lagren iiro delvis af lösare, delvis af fastare besliaflerihet. De fastare lagren, sorri naturligtvis battre iriotstiitt deriudatioii, koiiirriw, dH de rriellanliggaride lagren delvis bortförts, att qvarsti sbsorn verkliga inurar, livilka ett och arinat stalle frainsticka ur de lösa jordlagreri. Ett par dylika »muras)) aritraffas vid gruskalkens södra grans. 150 fot larigre i N eller strax S orri stathuset vid l-tödrilölla antriiflas, i sarniiia s l ~ ~ t t r i i ~sorn l g de förra, &ter ett par 1 A B fot tjocka »murar», bildade af hufvuilsakligeri samiria material. Ilvilket dock har innesluter talrika, större styckeri af rostbruri Lias-sandsten. »Murarne)) gå i Detta iiiellanrurri ar alldeles det narrriaste parallelt, rnecl ctt iribördes afstArid af 7 fot l). fj.ldt af' stora skarpkantiga blocli, uteslutaride bestderide af' rostbrun Lias-saridster]. Vid Rri

l)

Detta shval soiri det fö1,jniidr gkllrr ii:tt~irligtvis rritl;ist f o r det relativt ohetgdlig:~ parti, som jag 1)lotta.

kiinnnt

nariiiarc pasceridc visade sig blockeri vara af SA 1)aus vexlaiidc habitus, att de tj gema kuriclc atitagas befiriria sig i fast klyft, hvillict jir afven visades af deras Iage eiriellari tv& till kritsystcrriet liö~aricle skikt. Blarid de hitr förekoininaride bergartsvarieteterria rria. följaiide riiirririas, eri ljust brurigill, firikorriig rried yniriiga, siria f'j$ll af livit glimriier, eii varilig iiiedelkorriig af rostbruii faig, eri grofkoriiig 1. grusig ïostbruri sandsten, fullkomligt lik en vid »Sosteruys vestra grans» (lokal R) upptradande bergart, ett mörkbrurit kongloiiierat iried rundade bollar af er] ljusare bergart, troligen den har ofvari först uppritknadc. ]
Iririari jag afslutar deriria beskrifriing af fyridorterria för Lias i SO SkArie, torde, för fullst~r~dighetsskull, afveri följande böra ariföras. S. A. 'TULLBERG o~ririUr~ir~er l ) att niari vit1 djiipborrriirig viel Torp, S S 0 oin Ovedskloster, p i 67 fots djup arltraEat ett lager af lös, hvit sariclsteri, i livilket niari riecltrarigt 100 fot utan att hafva riatt dess nedre gra11s. Bergarten harifbres till Rat-Liasforinatiorien, pk grurid deraf att den, enligt uppgift af EKDMANX, likriar eri vid Eriksdal, Röeldinge socken, ariståeride bergart. I sin ))Beskrifriirig öfver Skbries sterikolsfalt och -grufvor» ') sager E R D ~ I A N(sid. N 65, not l), p& tal om deriria förekomst, att den syrics Adagalagga, att clet sinala r~t-lias-oinrAdet i riorr oxn Ystad fortsatter frarii till och fijrbi Våriibsjöri. - Ofvari riariida obser.vatiorispurikt ligger ungefär 44,000 fot N V oiri iriiri riordligaste hnr beskrifria Lias-lokal. l)

Sid. 30 i nBeskrifiiiiig till kartblatlet Övedskloster~~.S. G . L'. Ser. d a . N:o 86. Stockl~olrri 1882. U. Ser. C. N:o 85. H. 1. Stockliolrn 1887.

-) S. (3;.

;IOII. CIIR. 1IOBEl:C;.

Artbeskrifning.

1)etta ar1)etc gör irigaliiiida aiisprA1t pci att vara eri iiioriugratisk bearbcttiirig af Liasfauriari i sydöstra Sk:iiie. Att beskrifriirigeri ~ f v c r iaf förut l~ekaritaarter dock 1)A ett ~ 1 1 c ~ aiiriat stiillc blir tciiiligeii orrist~ricllig,luter sig förklara af flera skal. IIed fA uridaritag iiro riairiligcri de iieclari ariförda arterna $j hittills karida frhi Sverige. Flertalet blarid dern %ro cj Iicller i nagot sberiskt arbete tillföreric bcskrifria, Iivadari det sj.rits rnig örisltvardt att det liar skedde s& puss fullst~ricligtatt cri rioggrariri best~iiiiriirigi liiiiiclelse af behof skulle kuriri:t (röras, ~itariarilitaride af friiriiiiiaridc literatur. 1)ertill koiririier att rniriga af' arterria tilla liöra iiiera kritiska foriiier, hvarföre det* bliftit riödvaridigt att sarskildt motivera de gjorda lestii~~iiirigarr~e. iirhetet afser dessutorri att uppdraga en parallel niellan failxiari i de s~crislialager, soi~iofvari beskrifvits, ocli deri, soiii aritr~ffatsi Boriilioliris Liaslager. Ilvad slagterias karakterer ocli ortlr~iiigsföl~jtl betraflar, liar jag i det iiaririastc riittat iiiig eeftr ZISSELS Haridbucki der I'alxoritologic.

Marginulina recta nn.

1876

I)'OHBIGNY. SP.

111, tig. 8 .

~ / ~ ~ ~ s t e l l uisectci ~ ~ c c(T)'OKBIGNY), i BLAKE,Yurksl~ire TAIS, 11. 465, pl. 19, tig. 1.3.

'Sill cii l)örjari irirullacl, fullkomligt irivolut; de 4 h 5 yttersta kaikirarrie 8ro tlcrerriot fria, staffoririigt u1q)riitta. l'a gruricl af sistn~rridaegcriskap ariser jag att arteri, i eriliglict iliecl LITSELS slagtdiagrioser, snarare bör föras till slagtet ~lIcz/yinulinnar1 till CSaistella/~itc, ehuruval den i allt öfrigt öfvcrerisst~inrrier med sistriamda slagte. Inriillade deleri, utgöraridc oiiikririg '/, af liela Iarigderi, ar föga frarritradaiide ocli har skarp exterri karit sarrit baklttböjda skiljevaggar. S& sm%ningoin bli dessa inera rakliniga och slutligeri, a striickta delen, frarniitböjda. Myririirigeii l~efinricr sig i den starkt utdragria cxterrikantcn. Jlcri strackta delen ar frar1 siclorria riigot hol~trjrckt och liirigs skiljcvaggarrie forsedd iriccl gruiida irisriörriirigar. Iriterria kariter1 blir 11% gruiid af dessa riigot uridulerande, urider det att externkanten ar fiillkomligt rak; bada &ro rundade. Skalet' ar sliitt. Enligt BLAKE 1. c. varierar arten ined till- eller aftagaride bredd a. der1 strackta deleri. P%mitt afbildade exemplar, det erida jag f~inriit,.tilltager karnrarnes bredd (höjd) hastigt ii inrullade, rneri iriycltet 1;ingsaiiit ii strackta delen.

ai1ten fr511 lagcri ined Awmmiite.c ~ ) l n ~ , o ~ ~Am. h i s , n~?,q~~lnt?~.c, A I U . R~rrkIn7uli, Ai)z. o,xynot~~s och Am. rnli~~icornt~s. Hos oss ?ir (len fiinnen vid I(iirreir~ölla. ~ ~ J , ~ \ I < Iaiifiii. c

Pentacrinus? patulus 'rafl.

r]. sp. T, fig. 1 , 2 ; T;ifl. III, fig. 12, 13.

P6 griiiitl af ai~tic~iilntions~.toriias förcleliiing i 5 petaloida, i kanten lzi*enelerade, ftilt har jag ansett mig hiira fiira CIC i ofvs11 at~gifrlcf i g i ~ r eafhiIdadc ~ fossilen till sltigtet I'entacrinils, ehiiru R andra sidan iiagra egenskaper tillkoinina, livilka niistan synas mig hestittiga, att p i grund deraf iippstiilla ett nytt sliigte. DA ciilellertid iiniin ciidast enstaka sfjelkled antrtiffats, anser jag det radligast att uppskjuta derined tills s t ö ~ r einatei-ial hiliiiiit insamlas. Frbn öfriga Peiitacrinid~ iir liufvudsakliga skilnaden den, att de petaloida f3lten utat ?j iiro slutne, utan löpa filiiii ena articulationsytaii tvtirs öfver ledets sidor för nt,t förena sig med iriotsatta articiilritioiisytans mots~ai.aridc filt, hvarvid dock i vissa fall en h ~ p t ~ r a n g n i nsynes g ega ruiri. För vinnande af större bestaindliet heslzrif~ashrir iiedan hvar för sig ett iiodalt och (.tt internodalt ~t~jelklecl.Ilen a i i r ~ r i d ariornenclati~i-entir j liuf~~iiclsakljg öfl-erensstiii~iinc~lse med (len, soin i Challeiiger Crinoide;~,pag. 4 samt 13-1 5, af CAI~PENTER leinnas för st,jelkeiis olika delar hos P e n t a c r i n i d ~ . Xtt nodnlt stjelkled (se tafl. 111, tig. 12) har plsn, s l ~ tsyzygialj.ta, pH hvilkeii frRn nriringskanalen eller det för(1,jupatle centrum litstrala fem, symmetriskt beliigna, grunda ft"tror eller riittare linier, livilka tj~clzassliita i en liten, rundad, nhgot i~tsk~jutande spets. I fhornas rigtning iakttagas H st,jelkledets sidor d(> fem, relst,ivt ganska stoi1n, p&tv!iren utdragna, fiistcna för~ciriahi. Ikssa ftistpiiiiktei. so belagna helt nRra öfre ytaii ; just mellan tr4 dylika rikas sarul de krenelerade kanter, Iivilka orngifva ctt af öfre ytaiis petaloida ftilt, som ock tv& frRn ofvan omiitiinda iitsk,jiitanclr spetsar iitgaeiicle och siic~dtöfr7c.r sidan löpande förliqjiiingar, hvilka tyvkas rnig vasa krenelerade. - (jfr? ytan Rs nRgot h\-tilfcl. ])e fi-bn centsurn utstralande fcrn farornit g6 i sainina rigtiiing son? 5 motsatta (sj~zygialn) yta11. De petaloida f ~ l t e ntyckas ritAt j: vasa fullt sliitnr. Ett ivte19norlalt . ~ ' t j ~ l k l(S(-' ~ ( l tafl. III, fig. 13) visaï N hRda facerna fem fi-Rn ceritriiin i~tstrhlande, griinda, i ~ t i tsig vidgande och nbgot d,jiipare, fAror Rtski1,jande dc fem rncli*a ,jemnhreda, fardjupade fiilten, som hcgi*Rrisns af iipphojda, krenelei-ade (med sin8 sricdsttilda lister försedde) kanter. I)? fördjupade f ~ l t e nRro iitåt öppna och löpa iied p3 st~jelkledets sida, hvwrest de förena sig med motsvarande f ~ l tfrffn motsatta faccii. E,! alltid Rro de hitda articulntionsytorr~aliks stora. De dclar sf st,jelkledets sido]., i hvilka de radiernncl(~ strAlarnc iitinynria, kornma derföre i dylikt fall att intaga cin iiiigot sned, i~iotena aibticillationsytari mera sliittande st~llning. SRsoin gemens;init, för alls ~t~jclkledrna fijl,jttri(l(>anfiirns. TYR sainrnanhtirigrtncle sadaiia ha aldrig blifyit f'iiiiiin, hvilket iiiöjligt~ril;itt>i.sig förkliira genoin ai.ticii1ationsyiori~as

konvesa forin, iiRstari i jeriiii riiridriing öfr7ergieiide i sic1orii:t. Ile s ~ k e rhithöraride t cixeinplar jag hittills furiiiit, 6 N 7 till antalet, vesla alla, siiriil till diameterns sto~leksoni proportion, högst betydligt. Omliretscri (facernas koiitur) bildar snarast en 10-uddig figiir, ined rundade hörn och konkava sidor. Vicl slitiiirig, lirilkeri hiir, hvarest stejelkm troligen siinderfallit i lika 1nAng-a delar sorii tleri inneh;~llit led, viil kiiappast Iiiiiiiiat iindgws, kali inaii endast spWrs 5 eller 10 frWii centrarn utgiiende firor. (Se f i ~ .1 och 2, tafl. I.) I)ylika eseiiiplaib aro de allmarinaste. I sy~irierhet cle större s'jelkledeii ha h e t ~ d l i g tiniridre hö,jd l. tjocklek ari diameter. I)e iniridre Ater ha ofta h<jcleii rikgot större Uri hillften af diarileterii. Ilos dylika eseinl>lar %ro (le subpetaloida falten litat inera hoptrangda, dock iakttagas 5 st,jeIkledets sidor tydliga, starka firor, fiireriande de rnidt eiiiot hvarandra stiilda fiiltcii frwn de olika facrrnn. (Se fig. 1, tafl. I.) Ingeristades i deii för niin tillgiirigliga lit,ei.atureii liar jag kuririat firiria ri&got denna art rnotsrararide, oiii jag undaiitsger deii af I)unioiz.r~~i< (Etudes pnleont. III, p. 165, 1'1. 24, tig. 3-6) I~eskrifria Pe7itcnc7inz~~ place7ztn. Ty.dligeii har dock hans inaterinl varit illa hevaraclt, s& att hans figurer och beskrifriing ?j kuiina lernna nog sakra jeniförcl~epiinkt~1~. 1'. plnce7ztcx anföres fl% iifre delen af inellersta Tias (I)UMOTZTIEI~'S ))Niv('aii (le la Liyz/la lGltzi))). P ~ ~ n t n c ~ ~l i~~nzi t~t c~sl$1-f ~ shittills an t,r;jflad endast rid Iii~rrei~iölla.

Pentacrinus

sp.

Tafl. III, fig, 15.

Ett vid I
Pentacrinus

cfr

basaltiformis MII~LER.

l'afl.

III, fig. 14.

Fossilet i fraga, antrliffndt rid Iiiirrc~rnölltt, Ar ett riRgot slitet infrniiodnlt st~jrlkl~d. Iless facer hitfvn pentngonal omkrets nitd iitfit svagt l;onlii~vri siiloi* samt iiiigot riiiidade hörn. 1% dc>ri 6fi.e ( ~ ~ z ~ g i aytan l n ) ro orrikretseris sidor i iriidtcin nfigot iiiern inhiigtwde, hrilket dock tydligen beror nf st,jelkledets s t ~ l l n i n g soiii irifrniiodal. S~'a~ginlytaiiRr alldeles s l ~ t , clhiiriir~l spnr af d r fr8n rlct förcljiipacle centriirii iitstr&lande liniernn t j allcleles snknns; likalctlt~s iakttages ixtrilrd yttrrkaritcri s\.aga s p k afkrcliit~lrring. Tiriclre facen clcrernot iii. fiirsecld riicbcl ty(1ligti 1)etaloitl:i f ~ l t oirigifrirl , ~f eri vii1 iitvtv+la(l krcliicllering. Sidoytaii Ar sl&t, dock langs inicltrii inclll:in (It. hArla f5lcei.nn (öfre och undre

ytorna) försedd med en liten asformig list, som 21- bast utvecklad midt emellan tvii narståeride hörn af den pentagonala pelaren. Oin denna list bildats af eller b w i t riägon graniilering, kan ej p& clet enda funna esernplaret afgöras. Listens tillvaro synes mig clock visa en öfverensst~inmelse i ornering riied Pentac~i71ushnsalt$o~~~~zis MILT,EH. Hos denna art Rr visserligeri, i dess typiska utveckling, peiitagonala formen niera utpraglacl. Doclk föl-ekorniila af densamma afven stejelkled med mera ruridacl omkrets. (.Jfr Q U E N S T E ~ T S Echinoderrnen, t. 98, fig, 74 och 84.) - En noggrann bestämning af värt fossil 1;ir val i alla handelser e,j lcunria göras, utan tillglirig pR större material. f'. /)n.c~/tifi,?~n&i.c ariföres af BLAKEfrän lageii med Anz. n7;qzllatv.c, A / / / ..&1,ci,ln7?di och Anz. zi2111t1~.I norelvestra T~.slilaiidfiirekoniiner den enligt BRAUNS i hela mellersta Lias.

Pentacrinus

cfr

subteroides

(~UENSTEDT.

Tafl. III, fin. 16.

St,jrlkled rundade, med (svag) antydan till ferrisidighet. Articnlatioi~s~-torplans, rnecl vaclcer femhlnclig teckning; de inot ytterkanten stffencle listerna (crciiillz) %ro trmligeri grofva, .j ;i R till antalet fiir hvar af dc feiii sektorerna. St,jelklcrlets sicloyta ~ï glatt, rirnrlaclt koiikao, sa att kanterna längs cle bhda articulatioiis~tombli starkt iitståmde. T rigtnii-igen af de frhi centrum utstralande fem fiirorna, synes yi ett par stallen antydan till en lindrig depression, som dock iiigaliinda ar att jcmföra med clc för I'. .cithte7~oit/~s karakteristiska. Ett irifranodalt st~jelklecl,nedtill sarnnianhangande niecl ett annat, visar alldeles sliit, utpriigladt femiiildig, syzygirilyta. Mot eri höjd af l mm. svarar en diameter af l ,r, mm. li'nssilet representerar troligen en 113- art. l)&eriiellertid an1111 sa obetydligt material föreligger, har jag föredragit att jemföra clet iiied (leii lciintla art, mecl hvilken clet företelstörsta likhet. P. ~710t~7'oid~s (se I,ORIC)I,, Criiioirles fossiles, p. 164, pl. XVII, tig. 10, 11) ar visserligen oftast cylinclrisk, ineii liar gfveri forincr med liot-lika stjelklecl allcleles SR qom vAr art i fräga. Ilen ski1,jei- sig frsn clcnria senare Iiufvudsalzligeii genoni srn&yunlcteller liniefoririign intrycli niira st,jelkledens öfre och i~ridrekant, i ~ i g t n i n gaf de fern W al-ticiilationsytorna fr611 centrurri iitg8ende fiirorna. Af öfriga arter, som erhtjuda niigon större likhet, m& nRmnas 1'. a u h t e ~ ~~s[ V N S '(se ~ . I I o ~ ~ o r1., , C . , 11. 172, p]. XVII, fig. 29 -37). Ehuru stjelkledeii hos cierisamrna i regcl iiro cyliridriska, finnas dock ~ f v e nformer, soin till sin linhitils öfverensstiiinrria med viii- art. 110s P. s7lOte1-es Rr docle kreneleringen finare och tiitare, st,jelkleclen ha i allrn~rihetrniridre relativ hojcl. P. ,Stockho~7z~nsis J,oii~or, (se nnf. arbetet, p. 177, 131. XVII, tig. 38-40), af I,ORIOL f6i-st afsliilcl frAn föregiiende art, har i Iii~fviidsalc samriia karsliterer sorn denna; sliiliiaclen skall best& deri att st,jelklcdens sicloyta i regel iii* konkavernrl, ~elativaliöjderi niigot större och kantens lirelielering s6 tst. I-Thrigciioin synes den &ter betydligt riiiriiia sig v&r art, fraii hvilken den dock skil*jer sig gerioiii fr6nvaroi-i a8f all antyc1;tri till l~eiitagonalforiii. I'. ~ z ~ b t ~ r o tillhöiid~s mellersta Lias (QUENSTEDTS I i a s o'), P. , S Z I ~ ~ P ~ - och PS P. S'torX~lto~nensisiiter tillhiira bhda Osforclicn, sRledcs öfre .Jilra. - Ile af mig btlslirifnn csernplaren Rro filrinn vicl Iiilrremölla. S C;

IT

0/)1I,irta

r ,/lrlri~t7ri

Tbline.

4

.?OH. CHR,. MOBERG.

Crinoidarrnled. Tafl. 1, fig. 8-5.

S,ju a åtta dylika a1*0 funne; ehiiril i öfrigt af flere olika typer, aro de dock alla 6 yttrc (undre) siclan rilridade, slata; den N ö f i ~sirlari gaende rtinnan upptar hela bredden och Ar mestadels ganska dji~p. Langd och t,jocl;lel< ar0 sinsemellari terriligen lika och vexla W olika eseniplar frAn 1 till 2 inm. T allinanhet finnes i bada andni*, iindre och iifre artikillationsytorna, en snedlist, i hvilkens iziidtpunkt halet för riaringskanalen befirinci+ sig; pi+o,jicieras de bada listerna :i sarnrna plaii, lioinrna de att korsa hvarandra. Det A fig. 3 afbildade stycket ar nagot anriorlilnda beskaff'adt. Rannan aftager liar r i d ena andan helt plötsligt s h a l i Ljiip soin bredd. Yti den leclvta, sorn afskar rarinan, finnes e.j nRgon sncdlist, utan iii* den i stiillet försedd ined fina radierande strimnior. Pb somliga exemplar (se fig. 5 ) tir rRnnari tappformigt fijrl%ngcl vid ena andan; har finnas ock 118 sainina anda t v i stycken snedlister. Liknande fossil ariföras af QUENSTEDT (Echiriodermen, R. 4, s. 208, t. 97, fig. 64-74) s8soun kron- 1. arrnled till P. ta~be~culatus Mm,. I »,Ti~ra)), anföras af samnia författare dylika från hvita J u r a 6 stisorn (s. 724, t. 88, fig. 24-27) val-ttnde »Apiocriniten-Glieden Att till arten bestfirnina dylika småting torde ej vara möjligt, siii-skildt dK cltl sAsom hal* Ar fallet aritraffas alldeles isolerade. Troligast 21- att de til1höi.t iitigori eller nigra af (le Pentacrinusarter, som ofvan beskrifvits fl-ån sarnnia lager vid Kurreniölla. Cidari~tagga~ antriiffas vid Kurremölla ganska allrnant, fast mestadels invckct illa bevarade. Ytterst sallari finner maii annat a11 fragillent af taggarnes öfre del, undre clelcn med dess articillationsyta 21% ytterst sallsyrit. Af denna har jag ria,mligen endast fr~iiiiit2 cxeinplar, af hvillia det ena (tafl. III, fig. 6) ar ytterst slitet och föga i~pplysaiide;ett annat, som t,j-vkrr förlorades innan det hurinit narrnare undersökas, visade eii af en krenelerad krans omgifven ledyta. Taggar, direkt bevarade, gro ganska sallsynta. Mestadels utgöras de af ett inuti oregelbiliidet rör, bildadt af ett spatigt, Inrunfargadt iimnc-', till förvesling likt det hvaraf Relernniterrias rostrum bestgr. Taggarries j-ttre iir i detta fall oftast oirigifvet af vii ti~nri hinna, livilken först itiäste b o r t ~ l i a f i airinan ~ orneyiiigen hlir synlig. Det svnes mig mycket troligt att har en slags afgjutning föreligger. Enar sålunda bevaringssiittet ar inpcket Inristfiilligt samt de afbildningni*, sorri förefiiirias i hithöraride literatur, gro föga i~pplysande,har jag nödgats att hiir nedan inskranka inig till beskrifriing och s~rskiljarideaf (le olika slags Ci(1aristaggar som i sydöstra SkNne antr~ffnts, ixtan att belagga dein rned sarskilda iiamri. J a g gör detta SA injrcket dess htlllrc, som de nrtk)eskrifiiingar, hvilka för tlr i Lias fisrekorrirnaride C'iclarisartrrna Iriunas t. ex. af QUKNSTEIIT, gro allt tinnat Rri bestanida och jag tlcssntom s:iknat tillförlitligt jemförelseinatcrial.

Cidaristagg

sp. I.

Tnfl. T, fig. 7, 8;t a f l . III, fig. 9-11.

Jlestadels langa och sinRrt:i, af högst rexlnnde tv!irgenornsk~rnirig (se tnfl. I, fig. 'i b och 8 samt tafl. III, fig. 9 och 10 l)), sWsoiti rund, oval, A en sida plattad ineii A

aridra siclan ruriclad, oregelbilridet irikrigliörriig o. s. v. Ytari ar oftast för blotta ögat alltleles siat, glarisari(1e. Vid god belysriirig ocli stai.1; förstoring visar der1 sig dock ytterst fiiit l~rigdstriiriiriad. Jeiiite deriria larigdstrirririirig firirias yA soinliga esernplar i larigdrader stiencle, rittgot större kriiilar iiied oregelbiiridiia, jeinförelsecis stora, iriellanrurii iriellari cle olika kriölarne i sainrira rad. l k r i fina strieringeii fortgas utan afbrott öfc~erdessa sistiiarrida kriölar. Sarskildt cle taggar, soiri hafva polygonalt tvarsnitt, frarritrada de större lzriölraderiia tydligt och bilda har polygorieris hörri (se tafl. III, fig. 10). Mitt fullstiiridigaste cserriplar, af hvilket i fig. 11, tafl. III, leninas rri larigdgerioiiiskarriirq (koritur), %r ovanligt stort ( l 5 rriin. larigt, l , j inrii. tjockt) och visar tydligt att der1 firia strieringeri bildas geriorri sina i racl ordriade kriölar, $1 sisorri det inera slitria exeiri1)lar verkligeri tyckes geriorii siiitt punkter. Iless tviirsriitt ar alldeles rundt; i sarnbarid hiirmcd sakrias ock de gröfre kriiilraderna. Saggeri tilltager betydligt i tjocklek vid uridre uridari (halsen); orrieririgeri fortgir oföriiriclraclt öfver hela taggeris liirigd. Ericlast en spets har aritr&fiats; dess forrn pttiniricle silarast oin eri tvtteggad syl; iincla ut i spetsen kunde der1 firia strieririgeri skörljas. Geriorri sitt egeridor~iliga,oftast polygoriala, tvy~rsriitt saiiit cle gr0fi.e kriölariies bestäiiida ordnaride i liirigtlracler val skild fran öfriga inig bekanta Liasarter. Ganska allinari. Oirikririg 25 fragriierit ha antriiffats vid Kurreinölla.

Cidaristagg sp. II. Tafl. I, fig. 9.

Sinal, fullkoillligt cyliridrisk. P& eri diaiiictcr af föga iucr an l / , i~iin.,räkrias på dess yta urigefir 30 styckcri rriridadc liirigdribbor, skilda af firia, skarpa liriier. rili1)orri;t fiiinas silla, riagot ried1öl)aricle kriölar, 3 4 p& hvar rriillii~ieters larigd ocli upptagande ribbaris liela brecld. Möjligen korniiicr beskrifriingen ratta förhttllaridet riiirrriare, o111 jag sager, att ribborna bildas af de nedlöparide knölarrle. Sviirsnittet visar ett ceritralt parti (urigefiir '1, af diarneterri), oirigifvet af siritt cirkelsektorcr, eii för hvaije ribba. Eridast sma fragillerit af taggens inidtelparti tia aritraffats, iriallcs B eseiiiplar; bada %ro furirie vid I~urreriiölla. Jag liar ej sett dylik ornering arigifvas för ringor1 aririari Lias tillhörig Cidaris-art.

A

VERMES.

Maskspar ? Tafl. I, fig. 10.

Oregelburidet böjda, cyliriclriska kroppar, af eri struru1,sticlias t.jocltlek, ofta iiietl en traclfin kurial, soiii dock ej intar nigot bestanidt lage. Nttgoii början eller afslutriirig liar aldrig observerats. Cyliriderri ar sturidoiri delvis riagot plattad. Ytan ar betackt af firia, upphöjda, tattstfieride, nagot ojeinna t~iirst~rirnrnor. Ibland fiilries blott ett cylindriskt hiil i bergarten, hvilken clA mera sallan visar nttgon skulptur. Nast,an alltid anträffas flere i samma stuff, rrieri sallari liggaiide i saniina plari. (Se ar ocl; förhiillandet p i den

28

JOH. CHR. MOBERG.

afbildaclc stufieri, fastar] cletta kriap1)ast kart ses af tecliriirigcii). Oiii jag ratt tydt hcrgarteris skiktriirig, saiiiiliarifttller cleri ej, iitiiiinstorie iriera sallsyr~t, illed röreris eller cyliriclrarrics liirigdaucl. J a g har criclast observerat der11 i der1 finkorriiga, rostbruna saridstericn. - Sardeles sllrriiiriria vid Fylaris tegelbruk. hfveri vid I
Serpula quinquesulcata MUNSTER. TaH. I, fig. 11. 1826-1838

S e t p c ~ l nqcii~~qciesulcata,OOLDITJSS, Yetr. Gerrri. I, s. 226 (211), t. -17, fig. 8 .

Röret fritt, svagt bagböjdt, föga vridet, glatt, rned hiir ocli hvar syriliga, fina tillv%utstrirrirrior. L)ct ar feirikaritigt ined afrundade hörn. De fe111 ltlrtgsgiericlc, ruridade ribbor, soiri bilda ferrikariteris hörn, striicka sig riagot obetydligt upp öfver sjelfva iriyrinirigen; eler de saiiiiiiaristöta, d. v. s. i sidornas niidt, ar er1 tydlig, teiriligeri stark fara. Iriuti iir röret ruridadt. KE Förekonirrier, enligt G o ~ u ~ u s si , Grypliitkalk; ariföres af TATEoch I ; L ~ ~(hvilka dock derrnetl förcria efterföljaride art) ej allenast i riiiiiicla lag, uta,ri anda upp gerioiii hela iiiellersta Lias. Eridast ett exerriplar ar fuririet vid I(urreiliöl1a.

Serpula Terquemi

11. SI).

Taff. I, fig. 12, 13. l865

Yerpcilu pe7itc~yotza, SEKQUE~I et YIETTE, Lias inferielir, p. 118, pl. 14, fig. 13, 14.

Röret fritt, feinkaritigt ined plaria eller föga konkava, ari riagot bredare, a11 iir'igot stnalare sidor; clet &r till er1 börjar] riagot krökt, irieri blir riiirmare inytiriingen rakt. ltöret iir utefter hela sin langd riagot vridet, dock obetydligt. L'ridnirigeri belöper sig V& eri larigd af 30 rnni. knappast till ett halft hvarf. Ofver hela ytan g&, talrika tvarstrirninor; saval genoiii dessa som genoiri rörets vridning blifva lianterna nagot ojernria. Mynningen omgifves af er1 ruiidad valk, soni gerioil1 grunda, Iorigitudiriela faror delas i fem stycken knöllika arisvallriingar. In~itiar riiret öfverallt itundadt; skalet ar jemförelsevis tjockt. ;\iIiria eueiiiplar tyckas val öfvei.eiisstaniina iriecl det fossil, som af S E I ~ QetUPIETTE E~~ 1. c. beskrifvits och afbildats urider riairiri af S. pentagona, undaritagandes att den vid rnyririirigeri radaride skulpturen a detta senare iakttages p% större liirigd. Troligt ar dock att afve11 det af ii@ afbildade eseriiplaret, det erida A hvilket inyrinirigeii varit bevaradt, urider en vidare tillv&st skulle antagit likriaride habitus afvcri i detta hariseeride. Da GOLDFUSS reclari 18.26-1833 (i l'etr. Gerril. I, s. 280 (215), t. (;S, fig. 7) urider detta riariiri ariför en helt ttrii1a11, friiri Jura harröraride, art, har jag doclz mast viilja ett nytt artnarriri. TATE sainrrinnför (SATE arid BLAKE,Yorkshire Lias, p. 438) denna art med Serpzda qtcinquesulcata MUNSTER. Detta syries mig dock obefogadt, orn ocks& inedgifvas rnaste att den af SEKQUERI et ~ ' I E T T E lerrinade diagrioseri, ito om hvad betriifhr det af n" L UNSTER

011.2 LIAS I SYDOSTRA SKANE.

29

ej kända iriynriirigsl)artic.t, krial~pastskiljer sig friiii deririe seriares. Figurerna utvisa dock eri betydlig skilriad. Iler1 af & I U N S T Eleiiiriade ~~ visar i rriotsats till den andre tydligt et ~ ' I E T T E rriarkerttde, gariska djiil~afaror larigs sidorrias iiiidt. Arteri anföres af TEKLJUKM fiAri lag iiied att^ Bucklandi. Hos oss kr deri furinen ytterst s ~ l l s y n tvid I(urrernöl1a.

MOLLUSCA.

Lnrrrellibranchiata. Ostrea (Gryphaa) arcuata L A ~ ~ A R C I C . Tafl. I, fig. 1 4 - - 1 6 . 1834-1840 1855 ))

1856-1858 1858 1871 1881

Osttseci rt~t~egulut~rs, G o ~ u r u s s ,Yetr. (ferrti. II, s. 20 ( 1 8 ) , t. 7 9 , fig. 5 ;i, h, c. ut8cctuta, 'I'ERQUEM,Etage inf. liirsique, p. 329, pi. 13 ( 2 4 ) , fig. 8 . anomala, » , Ibidem, p. 329, pl. 14 ( 2 5 ) , fig. 4 . Gryphaa arcziatn, OPPEL, Juraformation, s 14, s. 104, N:o 110. U 1) (verkruppelt), QUENSTEDT, Jura, s. 7 7 , t. 9 , fig. 9 . , BRAUKS,Untere Jiira, s. 409. Ostrech (Gryphaa) arczltcta, LUNDGREN, Molluskfa~iuau, s. 24, tafl. 1, fig. 18, 14. ))

))

Liksorri flertalet arter af detta sliigte, varierar afveri cleriria Iiögst betydligt och har i sina olika varieteter erhiillit veslande benamnirigar. Inalles har jag fuririit öfver ett dussiri antagligen hithöraride exernplar, ett antal, som, om det ari i och för sig ej är obetydligt, dock ar allt för ringa att iilan i detta fall skulle kunna derpb skafla sig ett autheritiskt orndöine om, hvarest har griiris inellan varietet eller art bör sattas. 1 det följarido har jag derföre fullkomligt följt der1 af BRAUNS1. c. leinnade frarnstallriirigeri. Ehuru synorioinilistan helt visst kunnat afveri med deri tillgangliga literaturen miirigdubblas, har jag dock liar inskrankt inig till sådana citat, som visa större likhet med de varieteter, sorn förekornma i det af inig insamlade materialet. Intet af mina exemplar tillhör typiska formen, utan hafvw de alla varit fastvuxna rried en betydlig del af det djupa vensterskalet. Safi. I, fig. 14, visar ett vensterskal iiied relativt liten vidhiiftriingsyta; det ar starkt hvälfdt, bredast p& midten och utskjutande fran vidhaftningsytari i en riagot trubbig eller nara rat virikel. Hela ytan ar försedd ined koricentriska, gröfre och finare, ribgot ojerrina veck eller striiiirnor. Skalet är något siiedt; dess fr%mre kant ar jemt rundad och starkt konvex. Ett stycke från bakre kanten går längs hela skalet anda upp till vidhiiftningsytari eri tydligt markerad fara, hvarigenom afskiljes ett miridre falt. Skalets koriceritriska striiiirrior indra vid sin ankomst till Iarigdfåran rigtning, i det att de å bakre faltet kröka ternligeii tvart upptzt. Skalets yttre kant ligger i ett plan. - Det fig. 16, tafl. I, afbildacle fossilet i r tvifvelsutan ett öfverskal (högerskal) till arten i fraga. Yttre sidaris öfre, d. v. s. nkrrnast uiiibo belagna, del är nastari sliit samt korivex; undre delen derernot konkav, i skarp vinkel brytande af mot öfre partiet; & denna undre del syrias starka lioricentriska veck. Dess form och kontur lampa sig val till ofvan beskrifna underskal. Einbo har ecj kunnat iakttagas A något af de tv& ofvan beskrifna skaleri. Flertalet exernplar iiro ej sii val bevarade att de tillåta niigon fullt saker bestämning. Safl. I, fig. 15, lernnar afbildning af ett veristersksl med inycket stor vidhkftriirigsyta.

30

JOH.

CHII. MOBERG.

Yttre orrieringcri ur i öfiigt derisamrria sorri k det förut beskrifritt veristerskalet, undantagarides bakre ariclaris lorigitudinela a r a , hvilkeri dock syrics föl-etsadas af ett grundare veck nnrinare kariten. - NHgori skarp grans mellari dessa tvii varieteter tror jag det vara otnöjligt att uppdraga. DA derjemte BRAUNS,soiii haft ett betyclitricle jeinförelseiiiaterial till sitt förfogande, p A sir1 syrionornilista öfver arten i fraga bland andra sl~ecielt anför de ofvari citerade figurerna hos Q U E N S T E D och ~ G o ~ u ~ u sanit s s ufveri upptar den 1. c. afbildade 0st1'ea anomalu, anser jag mig ega full ratt att föra bada hos SERQUEM de af mig afbildade varieteterna till Ostrvea a~~cuutn LMK. De arter, sorn med denria visa största likhet, Rro Ostr~ecb zcryulu MUNSTERoch Ci'~~yy,lwacyn~biunl I,AMARCI(. Af dessa skiljer sig den förra gerioiri sin form och siria Exogyralikt inrullade umbones. Den senare skiljer sig geriorri svagare strieririg, iniridre utvecklacl liirigdfåra och derigenorri att skalets ytterkarit ej ligger i ett plan. Arter1 har eriligt BIEAUNS 1. a. c. sir1 11ufv~ldsakligautvecklirlg i Arietislaget, livilkcts kalkbaddar just efter detta fossil of'ta kallas Grypliitkalk, fljrekoiiirner dock afven i 411gulatuslaget, i synrierhet i dess öfre lager. Enligt LUNDGI~EN 1. c. ar artcri förut hos oss funnen i Ainirioriitbankeri vid L)ornpang och Döshult. l)e af iiiig ffiiriria eueiii~)lareriharröra alla frbri Burrerriölla.

Ostrea? domicilii

ri. SI).

Tafl. I, fig. 17, 18?

Endast 2 eseiriplar, represeriteraride ett öfver- och ctt uriderskal, hafva hittills funnits, hada sittande i hård sar~dsteii, s& att clc ej kuririat frigöras. Criderskalet visar endast innersidan, eller rattare aftrycket (leraf. Ofverskalet eridast yttersidan, hvadan slsgtbest%rririirigen grundats l)& det antagandet, att bbda exeiliplarei~,soin visa sig teiiiligen öfvererisst&rnriia saviil till storlek som forrii, tillhört sailirna art. Bada skalen iiro terriligeri tunria. Efter hvad karrian utvisar har det uridre varit gariska djupt och haft ternligeri starka, ojernna koncentriska veck. 1)ct öfre fria skalet ar jcmrit I.ivalfdt, konvext, visar en teiriligeri spetsig, något Iiögerbö,jd uiiibo, sarrit talrika koriceritriska veck och strirnrrior, i syntierhet kraftiga nara urnbo. Dessutoin iakttagas gatiska iiiiiriga, svaga, riagot oregelburiclria, radieraride strirninor. Musslari ar i undre kariten titigot sricd, utdragen At höger. Funnen vid Kurrernölla.

Plicatula spinosa

ISOWENBY. SaH. I, fig. 19, 20, 21.

1858 Plicntuln spillosa, QUENSTEUT, Jura, s. 149, t. 18, tig. 27, 28. sarcinula, » , Ibidem, s. 79, t. 9, fig. 15. j> » oi~'y~zofi, » , Ibidem, s. 109, t. 13, fig. 24, 25. 1871 sl~inosa,BRAUNS, Uiitere Jiira, s. 401. j>

j)

j)

Flertalet af de Iigr lernriade citateii upptaga ej rikgra för arteii surdeles karakteristisks afbildiiingar. Onekligen hadc nog oclisii genom aridra citat (t. ex. G o ~ u ~ u sPet's. s , Gerni., tafl. 107, fia. 1) artens karakterer kunnat battre frarnhillas, rrieri jag har har rned flit frarrihållit eridast dem, sorn b ~ s töfverensstainr~ia ined vara exemplar, hvilka sta temligeri

aflugsnade frhn t,ypiska forinen. J a g skulle ocksi qj vhgat rakria mina exemplar till ofvansthende art, med rnindrc att BRAUNSsarskildt betonat tillvaron af dylika exemplar uppgift samt tillagt, att hans synonoiniförteckning vore fullkomligt saker. Enligt BRAUNS' R r det fria skalet (vensterskalet) i iingdoinsstadiet, soin karl fortvara Iarigre eller kortare tid hos olika individ, fullkomligt glatt. SN srniningorri bli skalets konceritriska strimmor starkare, och slutligen tillkomrria radieraride veck ined langa, fran kariten utskjutande taggar eller filansar. Ett par af iniria exemplar (se tafl. I, fig. 19), hvilka #nriu sakna taggar, torde fA betraktas som dylika lensterskal af uriga iiidivid, hvilka af M U N ~ T E Rbetecknats som Pi. sa~c-i7zula. ,Tag kan ?j inse, att DUMOI~TIER'S H a ~ p a znitidus (Etudes paleont. II, p. 219, pl. 49, fig. 3-7) ski1,jer sig fraii derina .~a~cinula-form.Såsorn karakteristiskt iippgifves visserligen att iiinbo Gr spetsig, nggot öfversk,jutande låsranden; QUENSTEDTS ofvan anförda figur 27, tafl. 18, visar samina egenskap. Vidare arigifves att de k o r ~ c e n t ~ i s k a strimmorna Hro ytterst svaga; detta, hvilket i öfrigt ingalurida karl sagas om inina cseinplar, torde, i likhet med uppgiften orn att underskalet %r precis lika stort soni öfverskalet, e*j vara tungt vagande artkaraktcrcr. Lasranden har, efter BIIAUNS' uppgift, vexlande larigd. Högerskalet ar fastvuxet med större eller mindre y t a ; vidvusna andelen hal- naturligtvis form efter underlaget; fria deleii visar veck och taggar tidigare trn det andra skalet. Karakteristiskt a r a t t dessa taggar st& i koncentriska rader, Hfvensom att yt,tre kariteii aldrig a r veckad. S v & af inina exemplar synas vara dylika vidvuxnr eseinplai-. Vidhaftningsytaii ar b det eiia, tafl. I, fig. 20, konkav, utan skulptilr; fria deleii 91- plan, visar talrika koncentriska strimmor med radierande veck ellei. taggar; på g r i ~ n d af fossilets slitna tillstand blir dock sliulptureri ej fullt tydlig. Det andra, tafl. I, fig. 21, har umbonala deleri svagt konvex samt försedd ined koncentriska strimmor. ITndre deleri bryter tvart af rnot deii öfre, p5 sadant s ~ t tatt skalet i sir1 helhet blir konkavt. PR denna del iakttagas finti, koncentriska strimmor med radierande, smala ribbor, hvilka ofta racka Ihngt öfver den zon, & hvilkeii de sitta. Yttersta kanten Rr afbiliiten. Plirntlrln spinosn ii r karakteristisk för rnellei*sta Lias ; enstaka cscmplnr ha dock a n t r ~ f f a t s!iiida riccl i 13iicklnndilagct och iippe i lag med l'o~ido~,in Blwzni. Mina exeinplar, som alla iiro af ringa storlck, h:i fiiiiiiits I icl liiirreiriiilla.

Plicatula Sp. Tnfl. I, fin. 22.

Ett id ITi~rremölla nntr~ffadt venstcrskal, temligen IivRlfdt isynnerhet ntira iiinho, som Rr spetsig och öfvers<jiitande, har clet iipptill breclare skalet nagot o,jerrint, liksorn tillknycklaclt, saint ej sr regelbi~ndnakoiicentriska striinmor. A inre sidan synas tydligt d r srriR A-formigt stalda 1;ist~ndernasaint, nRra ytterkanten, er] rarid efter högerskalets kant. Genoin skalets form och ornering ski1,jer den sig fran föregiiende art, af hrilken den dock mqjligen skiille lzilnna uppstAtt genoin nägon abnorinitet iinclei. sin i~treckling. SA ltrrige blott detta enda csemplnr fiii~nits, kan dock intet dylikt med större sannolikhet antagas. hvadaii jag tills vidare iippfiji-t det sasorn er1 sarskild art, utan att dock beltigga denna med niigot specifikt namn.

JOH. CHR. MOBERG.

Limea acuticostata MUNSTER. Tafl. I, fig. 23, 24.

1834-1840 J,i112ea acuticostata. GOLDFUSS, Petr. Germ. II, s. 103 (97), t. 107, fig. S. ROMER,Ooliteiigebirge, s. 75, t. 12, fig. 10. 1835 Linia c~lte?~ltai2s, ~~u (Solv.), FORCHHAMNER, Rori~holins Kulf., s. 50. t. 4, tig. 23. 24. 1838 P l u ~ i ' o s t o ~pectiuoide 1858 ac,uticostn, aush-srsi~rr,Jiira, s. 148, t. 18, tig. 22. 11 Limen , s. 184, t. 23, fig. 4. 187 1 Linmu , BRAUNS,Uatrre Jura, s. 278. 1889 Limen acz~ticnstata,LUNDGREN, S i i r i ~ p i Rorilhol~li, S. 16, fig. 30, 31. )>

))

))

Hit mkste jag rakna det tafl. T, fig. 23, i d~lbbelskala afhildade fossilet. Lisbyggnadcii visar otvetydigt att genusbestiiinningeii iir rigtig. ,4 (le hada öronen, som blifvit mycket nötta, kunna anriii ltistiinderna skönjas. I öfrigt var fossilet, som vid ritninger] korrirnit att krossas, utomordentligt val bevaradt. Det ar ovalt riliidadt, riagot snedt. Tjnibo %r spetsig, starkt in&tböjd. Bakre sidan utatböjd, rundad; ventralranden Hr en i jeinn rundning fortgaende fortsattning af denna. Framre sidan Rr hngre, rakare, ngstan något tillstynipad. Skalet har ungefar 16 större, radierande ribbor; af dessa ara ett par af (le yttersta mindre %n de öfriga, nicil annars af snmrna habitus. Ungeffir 10 s r o fullt utveckiacie, niende frari nedre lianteii iirida iipp pil i~iiibo. Dessa ribbor ro höga och skarpa, med trianguhr profil, saint skilda af ett, ungefar halften s i bredt, platt inellanriirn. S h a l ribbor som niellanrurn Rro tackte af ytterst fina, endast iindei* lupp synliga, konceritriska tviirstrimiiior; ribborria synas stundom nnstan kölade. A ett par stiilleii har observerats att i understa kanten i n s t ~ l l asig - i ribbornas rnellanruin, jeinte clc koncentriska, afveri radierande, ytterst fina striinrnor; i skalets irisida visa sig ribbornas mellanrum platta, ii&stan dubbelt bredare a r i cle ruiiclade, grunda förd,jupnirigar sorn rnotsvara lit sig Asarne k yttre sidan; först vid sjelfva kanten af skalet breda dessa fOrajul~ninga~ betydligt, hvarigenorn kanten blir jemntjock och skarp. De isar, som A insidan motsvara ribbornas mellarirum, hnfva mestadels l a n g s m i d t e n en grund fiira. Helt visst bör ock hit raknas ett aniiat, tafl. I, fig. 24, afbilcladt eseinplar. Ilet iir riarmare 3 ganger s:"i stort som det förra, Rr Izclerttdt vid las- och ixmborialpartiet samt troligen nggot i friimre-ilridre kanten. IIiir sakrias ocksi skalet till en del. Dock tyckes mig sorri skulle p& kRrnan spar af tander synas i öronen. A liarnan r&knas 10 starka ribbor, hvilka förhalla sig till sina mellanriiin alldeles sh som ofvsn beskrifvits. A den lxvarade delen af skalet visar sig, att ribborna nRrmare uriibo haft, triangillar geiioniskiirriiiig; nedAt hafva de dock oftast ena sidan rnera svagt sluttande och först nHrrnare basen genom en tvar b8jning neclit öfvergiende i mellarirummet, se profilen, tafl. T, fig. 24 c. Jlellanriirniiien blifva iiarinare iindre kanten lika breda som ribborna. Ofver siivtil ribbor som riiellaiirilm g& finn koncentriska, strimrnor (å et,t par stallen synas ocksh nbgot gröfre siidana). Ribbornas inellanrum aro derjemte försedde med fina radiei*ande strirnnior, hvilka clock qj n5 anda ~ i p p till unibo. I detta fall synes orneringen anknyta sig till deii för sist orritaladc~ tlxemplaret angifna. IZibbornas delvis ntigot afvikande form synes mig e,j utgöra hinder för er1 identifiering, (Iii allt annat, sasoin allmanna formen, ribbornas antal och ornering, stiimrner r8tt val öfverens. Que~s.riir)~romniimner ocksa i sin beskrifning, 1. c., s. 148, att rnellan ribborna finnas flcra fina strimmor (feiric, Iiörnige Stiqeifen). Dfi k våra exeinplar nlldelcs irign rnellaiirihhor firirias, liar1 (:j föriitsiittns riiigori fiirrc~slingrri~rliiagon

onr

LIAS

I

33

SYI>OSTR,\ SICÅKE.

duplicat Li7)za och specielt ej ined den annars inycliet liknande L i l ~ z rpectinoitl~s ~ Sow., soin ju i öfrigt också har ett vida större antal iaibbor, eller omkring 30 stycken. Lil~zen acuticostata börjar enligt BRAUNSi lag ined A7)2. J a ) ) esolzi ) sairit fortuatter genoin lag ined Am. celztau17z~soch lag incd A I ) ~Dnroei . upp i lag nied AUL.7)ln1*yn1~itat~l.c' Enligt LUNI)GREN förekoirirner arten p& 13ornliolin. IIos oss f~iniieii siillsynt vid I\'ilrrernölla och Fylans Tegelbruk.

Limea ornatissima

n.

SI).

Tnfl. I, fig. 25.

Temligen stor och starkt hviilfcl, ganska t,jockslialig sfirskilclt vid örat, pk hrars inre sicla i:tkttahfts 4 starka sneclsttilda fAror, af hvilka (leil innersta fortsatter lit på örats öfre kant; den yttersta ar störst. Pk örats yttersida finnes en teinligori stark fara, löpande i sarnma rigtning sorn innersidans j7ttersta fara och ungefar p& sarnrna plats soni denna. I öfrigt visar örats yttersida flere med ytterkanten parallela veck. Fossilet, som blott besthr af friiinre halfvan af ett högerskal, visar 7 radierande ribbor, tilltagande i bredd nedht; vid skalets rnidt iiro bredare ribbor iin vid sidorna. Ribborna iiro laga, ruridadt plattade, fögtst bredare Rn de flacka rriellanrummen. Ett pai* ribbor tyclcas ha mellersta ilelen genom grurlda, liingsgående fkror afskild fi%n de lfigre sidopartierna. Mot nedre kanten aro ganska starka koncentriska linier samt en stark terassformig afsats. I ribbornas iriellanrum markas fina, tattstiiende, jeinristarka, radierande strilrimor, omkring 5 till antalet i hrarsje iriellanrnrri, hvilka ater korsas af skarpa, ytterst fina, knappast med luppen skönajbara tv~rstriinrnor. Det iir e,j omöjligt att ~ f v e nribboriia haft dylik ornering: 11% grund nf ilessas nötning har dock ej den ytterst delikata orneringen der kunriat hibehalla sig. Geriorn sin orilering och ribbornas flacka form val skiljande sig fran öfriga i Lias funna arter af slagtet. Funnen vicl. I
Pecten zquivalvis So\vr;r\n~-. Tafl. III, fig. 17.

1 8 3 8 Pectetz q r ~ i v a l v i s ?(iitiniiistoilc delvis), FORCI-ICIAMMEK, ljorni1(111~isKiill'., s. 50. II 1854 a?qirivnluis, CIIAPUISet DEIT-ALQUE, Terraiiis sccoiidaircs, p. 212, 111. 3 2 , (1863) » , C ~ O I , » P U S ~ ,Petr. Geriii. II, s. (41), t. 89, fig. 4. 1871 , BRAUNS,Untere Jura, s. 392. 1876 eqzlivalvis, TATEi~i1d BLAKE,Torkshire Tdins, p. 363. 1)

fia.

1.

I)

Det erida, med nagon silkerhet bestarribara, esemplar af denna art, hvilket jag N S exeinl)lnr hittills lyckats firiria, harrör fran ))Tosterups vestra gratnsn. Enligt I ~ I ~ A UGro af 60-100 mims diameter ganska railliga. VRrt eseinljlar ilr i jemförelse derrnecl af rnycket obetydlig storlek. Bredden ar 16 inm.; hö,jden tyckes l-ia varit urigefiir lika stor, rnen kan ej bestairiclt uppgifvas, eriiir tyviirr i~inbooch öron saknas. P&grixncl af fossilets karakteristiska, viil bevaiwle ornering, tror jag inig (lock ined fix11 siikerhet kurina till arten besttlinnia. detsamma. Ilet tir temljgen platt, föga sneclt och har omkring 20 styckcri S. G. l/

O»i

1,iczs i a y d o s t ~ / rlSlline.

J

radierande ribbor, lrvilka, efter hvad det vill synas, allra öfverst varit ganska höga, men nedat snart bli breda, plattadt rundade; vid undre kanten Rro de ungefär lika breda soin deras inellanriim, i hvilka de oinärkligt öfvergii. C)fver hela skalet, såval ribbor soni inellanrilrn, löpa fina, jeiniia, mjrcket tatt stående, koncentriska strimmor. Narmarc neclrc kariten insk+juta sig tv& gröfre, koncentriska linier eller, om man så hellre vill, svagt terassformiga afsatser. - CHAPUISoch DEWALQUE samt Gor,n~ussupygifva angaelide derina art, att ribbornas mellanrum är 2 eller 3 ggr så bredt soiu ribborna. TATEsager, att 11å venstra, riiera platta, skalet inellanrumrncii gro smalare $11 ribborna. Variationer i detta hiiiiseciiclc. tyckas stdiinda vara vanliga. neri enda art, ined hvilken denna gerlin skulle kiinii:i förveslas, vore P. Z ~ ~ *SCI-ILOTII~CIM. i ~ ~ z ~ ~Denna senare har dock i alliuiinliet skarpare, smala ribbor; likaledes tyckas de kon(:entriska strimmorna vanligen vara gröfre och glesare, Atminstone p& esernplar frår] svenska fyndorter. I de fall, d& fraginentariska, slitria esemplar föreligga, ar dock oftast s v k t , orn ej ~mij~jligt, att s~rskiljacle båda artema. Pecten ceqz~ivalvi~antraffas i lagen med Aln. celztnzwus, Am. Da~ioeioch A71t. 7nn18gn13itatzls. 1)essutom anföres clen af TATEafven nerifrån lag med Am. ,Jaw.eso~zisamt af BRAUNS(iindantagsvis) !inda uppe i lag iried ,4111. C:erv2nilii, salcdes i ofversta Lias. Ehuruval jag e,j fi*åri Bornholm sett exeml~larsii val bibelriillna som det iiii beqkrifna, tror jag rnig dock inecl teinligen stor sakerhet kunna angifva arten ~ f v c r iclt~rifi.811.

Pecten priscus SCHLOSTIEIM. Tafl. I, fig. 26. 1820 P e c t i n j t ~ spvisc~is, T'. SCIILOTHEIM,Petrefactenkiinde, s. 222. I'rcte~i I> , GOI,I)PUSS,Petr. Germ. 11, s. 4 3 (41), t. 89, fip. 6. 1834-1840 » ncziiicostn ( L M K ) CIIAPUIS , et I ) e w a i , a u ~ , Terrnins srcoiitli~ires, p. 211, p]. 31. fig. 3 1852 1865 » n?qiialis, T E I Z Q Uet E ~PIETTE, ~ Lins iiifkrieiir, p. 102, pl. 7, fig. 15-19. 1871 » p7sisczis, BRAUNS,Uiltere Jiira, s. 390.

Endast fragment ha funnits. De utmarkas af jemna, tätt stgende samt ganska skarpa, radierande ribbor, skilda af iliigefar lika breda, teinligeri flacktt mellanrum. Ilartill konirna fina, rneri s ~ ~ r d e l etydliga, s koncentriska strimnior, s ~ r d e l e sskarpt frairitriiclaridc uti de radierande ribbornas mellarirurn. De ga dock iifven hiigt upp på ribbornas sidor. M<jligeii ha de fortgAtt utan afbrott öfvei* hela skalet, inen kiiiina dock iiii knappast syaras A ribbornas ryggar; på dessa stallen visar sig ngmligen skalet alltid temligen nött. Mitt basta exemplar tyckes utgöra ungefar lralfteii af ett skal och liar 11 styckeii radieraride ribbor. 1% inre sidan Rr skalet e,j så skarpt veckadt; de fåror, som inotsvara yttersidans ribbor aro niimligen grunda och sriiala. lleii enda art, med livillceri en förvesling gerna kunde ega rum, vore P. ceqz~ivnlvisSow. Se harom vidare fiiregåcnde art. P. p~iscus förekommer iiilda friin arietisskikten upp i lag med Anz. mn7~~jcx1~itnt~i. TERQUEM och PIETTEanföra i Lias i n f é r i e ~ r ,p. 102, under namn af Pectelz mqf~alis,en antagligen hithörande form, förekommande arida nere i lag rncd Am. n ~ ~ y f ~ l n och t z ~ sderpri n,ïrmast yngre. Ett exemplar ?ir funnet rid Kni~emölla, 4 vicl F~7laiistegelhri~ksamt 2 rid ))'rosteriips vestra gr;',insv. Arten förekommer afveii på Rornliolin.

OM LIAS I SYDOSTHA SIIANE.

Pecten Lundgreni

n.

SI).

Tnfl. I, fig.. 27-32.

Tciriligcri liten, starkt, hvulfd vicl unibo och yttre kaiiteii. Skalets i~iidtar dereiiiot ganska platt. Omkret,sen jemrit rundad; dock blir skalet något siiedt, derigeiiom att der1 frarnre af urnbos granslinier ar något korikav, den baltre ater litet korivex. Apicialvinkeln, soin riara spetsen a r mindre ari en- rat, blir derföre Inngre ried 90' eller något mera. Urnbo ar något frarnåtböjd, sardeles kraftig och nara spetseri oingifven af flera starka, Iroricentrislra veck. 1,åsranden i det narrnaste rak. Båda skaleri ara iiiigefar lika. Högerskalet synes dock ofta vid undre kanten vara något starkare hvälfdt an vensterslsalet. De frarnre öronen $ro ock något olika. Högerskalets har ungefar form af en cirkelsektor, dess yttre kant &r således rundad; nagon byssusurskiirning finnes ej; å ett esemplar har jag tyckt rnig p& örat kunna skönja en ytterst lindrig depression larigs sjelfva skalet, teinligeri nara cletsarnnia. Vensterskalets framre öra har ngstaii ratlinig ytterkant, a r riagot trubbvinkligt, sailit har öfre kanten lika lång sorn högerslralets. Bakre örorien iiro Iielt srnala, ineri ganska långa, riagot, trubbvinkliga mot öfre kariteri. Skalet kr turirit och, val bevaradt, starkt gknsande. Oftast förefaller det alldeles slatt, iiied uridantag af eri eller annan starkare, koncentrisk strimma, men vid ri&r.mare skarskiidaride visar det sig dock öfverallt utomordentligt fint skulpteraclt. Ilela ytan är tackt af ,jemrla, fina och skarpa, tiittstående, koncentriska liriier. PA de stallen, der skalet under sir1 ut,veckling s%ril
36

JOII. CIIH. MOBERG.

större bredd i förlialluridc till liöjderi. llögerskalets ornering :\r lxt af'bilcliiirigcii clc.lvis iiiera lik tlcri var art tillkorninaride; skalets frainre öra har dock iiedtill er1 eljul) iriskarriirig, iir vcckadt saiiit förseclt ined riigra yadieraride ribbor (ccites). Y. tsuDz~latz~s 1Clun.s~r~ii (Critere Jura, s. (GOLDFUSS,I'etr. Germ. II, s. 73 (69), t. 98, fig. 1 2 ) ar enligt BRAUNS 393) synoriym rnecl P. $$aber HICHL, P. Hehlii D'ORB. och P. caluus GOLDP.och således er1 sardelcs varieraride art, hvilkeri sturidorn har ganska starka radierande veck, stundoin Ater riiistari ar alldeles dat. Vissa foririer af artcri aro ganska lika r h , sarskildt hvad deras allrn~rina forin ocli habitus betriiffar. Xigori ideritifieriiig nied P. L z ~ n c l p e n ikan docsk tvarliriieringen af de konceiitriska +j konlrna i fraga, dels pa gri~riclaf der1 egenclo~~liga zonerila, hvilken ar utrnarkande för var art, dels p& gruricl af olikheten i bygriadcri af högre skalets frainre öra. Detta liar iiaiiiligeri ii I'. subulatus, i rnotsats till A var art, betydligt larigre öfverkarit Rri uriclerlcaiit, i clet att det vid basen ar c!jupt inskuret. Arteri förekorniner gunslca talrikt vid Iiilrreinölla. ~ f v e r ivid Fylaiis tegelbruk gro ett par eueiii plar aritr&ffade.

Pecten subulatus MONSTEI~? Tofl. I, tig. 33. ? 1834--1840

P e c t e ~ r szrbiil«.tits, G o ~ u v u s s ,l'etr.

Germ. II, s. 7 3 (69), t. 98, tig. 1 2 l).

Elidast ett fragrnerit, saknande liela öfre delen, % r furinct '). Nagori fullt saker bestarririirig kan derföre ej göras. L)ock anser jag att iriari ined teiiiligen stor visshet lcan föra clet till clenna art. Vid beskrifriirig af I'. Lt~ncZqreni har jag leniriat syriorioiliiförteckning till Y. ~ z ~ D u l a t zMONSTER, ~s hvadari jag har ofvan blott arifört elen figur, soiii erbjuder största likhet rned exeriiylaret i friga. Fossilet, som &r plattadt, konvext, visar att ursprungliga bredden varit oii~lcririg 25 rnm., sAledes betydligt större Bn den, soin iippr~As a u . Lz~ncZq~-eni.Skalet ar teililigeri tjockt, ~,erleinorgl~nsande,betackt med ytterst fina, skarpa, konceritrislca strirninor, af hvilka eii och annan genom svaga, koricentriska nndulatiorier blir riiera frarntr~dande. FrAri uinbo utstrala talrika, ytterst svaga, 1ArigsgAende veck eller liriier. Någon annan orriering kan uj iakttagas. P. subulatz~s har stor vertikal utbredning. Den börjar redan i ~~siloriotusskikteri och firiries annu i lag med ,4. Ja71zeso7zi. Ilet bcsl-irifria eserril)laret Iiarrör fraii I r i i l l : . Ett fragiricrit fr&ri »Tosterul)s . vestra grnris)) torde iriöjligeri afven böra ralenas till deriria art.

Avicula (Oxytoma) i n ~ q u i v a l v i sSow. Tafl. I, fig. 34-36. 1 8 3 4 -1840 1838 1852 1867

l)

I ~ ( ~ ~ I ~ GOIJ)TUSS, ~ U ( C / C ~I'eti.. S , Gerrn. 11, s. 130 (122), t. 118, fig. 1 . , ~~'OIICIIH.~MIER, Bor111101ms Kulf., s. 49, t. 4, fig. 19--22. ai~~ett~cil.iensis, C I ~ A P C I et S DEWALQUE, 'l'errtlills secondaires, p. 205, pl. 26, fig. 4.

A ~ I c ~ i l (~i JJ

>J

»

)J

, DUMORTIER, Etndes palkont., p. 68, pl. 15, fig. 8.

ett eseinplai., betydligt I~ättre bevriradt, har sedermera anträffats vid Kiirremölla. detta scnaste fynd styrker iriin tro att bestainiiingeli ar tillförlitlig.

Qiiiiu

Undersökiiing af

1871 duicz~lwf t ~ r ~ q t ~ i u u l vUi s~, ~ A U NUiitere S, Jura. s. 354. 1876 hlottotis , 'rafri,; aiitl BLAKE,Yorksliire Lias, 11. 371. ~ J U Y D G I ~ E N Stlitiier, , s. 41, fig. 4 4 - - 4 6 . 1878 Auicr~ln si~re;rtic~~~ie~rsis, 1879 1) iriaqelivalvis, » , Jiirii p i Bornholm, s. 17, fig. 32, 3 3 . )J » siitenxurie~~sis, » , Ibitlein, s. 18, fig. 34, 40. >I (Oxytonia) i~zce?clivulvis, LUNDGREN? Molluskfaunaii, s. 30, t. 5, fig. (i 1881

Sisom vanligt iiro riastan eridast vensterskal antriifide. Eniellaii clossas störrc radieraiide, ternligeri skarpa, ribbor, onikring 10 till antalet, koiriina 5 k 8 firiarc, soin äro teinligen ojeriint fördelade. Af dessa senare ar ritistar1 alltid en, sorn ligger ungefar rriidt eiiiellari hufvudribboriia, riagot starkare och bredare Rn de öfriga. Bakre örat har radierande, fina ribbor och fina, koncentriska strirnirior, angifvande tillvaron af en grund sinusinskarning. Ofverallt iakttagas fina tviirstrimiiior, anordnade i rnot iiriderkanter1 konkava bbgar, rriellan hufvudribborria, livillta stundom har Hro något förskjutne eller få ett fjiilligt utseende. Frärrire örat ar nRstari ratvirikligt, rned ratt starka, radierande samt ytterst firia, koncentriska strirririior. Blott 2 i 3, teriiligen illa rriedfarria, högerskal ha ariträtfats (se tafl. I, fig. 36). Det ar litet och turirit, hvarigenoiil val förklaras, att det inera sallan finnes bevaradt. Bakre örat ar stort, riedtill med riastan vertikal ytterkarit. &Iusslans framre-undre karit ar iiiycket sned, föga böjd. li'riiirire örat saknas ii iilina exemplar; dock synes iinnii att dess faste varit kort. Omkring 1 2 st. svaga, radieraride fitror utgöra skalets orneririg. Avicul~e i~zc~quivaluis förckorniner, enligt I ~ I ~ A U N anda S , nedifråri lag rned Am. n~qzcI L G ~ U S , livarest dcri ock ar mera sallsyrit, ul)l) till undre gransen af öfrc Lias. Irioin Sverige ar den, eftcr LUNDGRENS uppgift, förut f~~niieri i »Aviculabarikeri» vid Iiulla Guiiriarstorp, i »Aiiirrioriitbarikcii» vid Doinparig s;~iilt i lösa block, af livilka siirskildt illa niiiiirias iriariii IIörsandsteri. Arten förekonirner iifveri i Horriliolms Lias. I sydöstra Skårie har jag funnit den vid Iiiirreiiiölla, Fylans tegelbruk, I~ulleiiiölla ocli »Sosterups vestra graris)). Aritraflas, åtminstone son] fraginerit, ingaluricla sallsprit.

Avicula neglecta

n.

SI).

Tntl. I, fig. 37, 38.

Eridast veristcrslial iiro fiiriria. Dessa %ro temligeri starkt hvalfda, riggot utdragria ~)klliirigdensaiiitriagot siicda. Uinbo, soiii orrislutes af er1 riågot spetsig vinkel, ar stark, sl)etsig ocli slcjuter iipp öfver låsranderi. Skalet ar, afven A större exemplar, ytterst turirit. Det ar försedt ined talrika (20 i 30 stycken), något undulerande, ej fullt likstarka, ribbor, hvilka $ro låga, inen teniligeri breda, samt ej rib upp till urribo. Talrika, fina, koncentriska strimmor synas b val bevarade ställeri öfverallt A skalet. Friimre örat ar litet, knaplbast skildt friri öfriga skalet. Bakre ör&t ar dereinot teinligen stort, fast ej skarpt inarkeradt,; dess öfre karit bildar rned den bakre en trubbig virikel, sorri dock obetydligt öfverskrider 90". Bada öronen aro försedda ined firia, radierande ribbor och således till sir1 ornering alldeles öfvereiisstaintnande ined öfriga skalet. Arten tillhör de mindre inoin slagtet. -- Stundoiii (se fig. 38, tafl. I) blifva ribborna delvis förskjutna på så sgtt att deras inoiri olika zoner belagna delar koinina att alternera. P&grund af skalets ytterliga tuririliet,, blir rnereiiclels dess yttre karit lederad och koritureri svAr att följa. Tyvarr

38

JOH.

CHR. MOBERG.

ar0 clerförc också de tvii afbildriingar, soin liar lerririats, ej fiillt tillfretlsstiillaridc i fitiga oin skalets konturer. hrteri syries mig riarinast lil
Avicula anserina n. sp. Tafl. III, tig. 18.

Endast ett veristerskal har aiitraffttts. Iletta ar tcniligeri korivcxt. 1JrAri U I I I ~ ) ~ , sorri ar stor och starkt böjd samt skjuter nigot öfver l&srarideri, titgå 5 styckeri radicraride r i o . De tv& yttersta bilda sinserriellari till eri börjari er1 garislia spetsig virikcl, sa srnariingoin böja de sig (i synnerhet den frarnre) så att de komma riiera i sar och slutligen bilda en rat vinkel, sorn först af deras yttersta ariclar riagot öfverskrides. 1)ess:t fe111 ribbor, emellari Iivilka inga aridra finiias, Rro till eri början ganska svaga, rncri tilltaga snart i höjd, tinder det att bredder] ytterst sakta tillviiser. Be tyckas skjuta ej obetydligt öfver undre kanten. Ilellan ribborria iakttagas talrika, fina, lionceritriska (tillv%xt)stririiiiior. flada öronen gro viil utvecklt~de. Det framre ar ratvinkligt eller, rnahanda snarare, något trubbvinkligt, under jeinii böjiiirig öfvergiiencle i friimre kanteri. Bakre örat ar spetsvirikligt, teinligeri framslijutaricle. Uiribo ar sabinediaii, belagen något ri&riiiare frainre Rri bakre aridari af den långa, raka lasranden. Det erida funna exemplaret iir oinkririg 25 inrii. bredt och har riog varit rriinst lika ltingt. Skalet tir skaligeri illa bevaradt, hvadari iniri beskrifriitig af dess orrieririg ej karl gura arisprik p& f~illstiiricligheti fråga 0x1 finare detaljer. Sttsorn rnest liknande vår art rna iiamrias ,4vicz~ln scnt~ica LUNDGREN l) sairit Auiculu cygni1~t.s PHILLIPS (L)C'RIOIITIER, Etudes paleont. 111, p. 294, 111. XXYV, fig. 6). Hos der] förra %r friiiiire örat litet, starkt trubbvirikligt; Iios der] seriare ar det föga större, rrieri ratvirikl$t, dock, i motsats till var art, tydligt sltildt frar1 skalets angriirisande, fi-arrire kant. A båda iir urnbo starkt tiriteniediari. Beskrit'na exeinplarct ar fiinriet vii1 riuclinölla i block fraii clci*vararicle Liasinorliri. Bergarter1 ar en httrd, tei~iligcn firikorriig sariclstcri, iiicd öfvcrvagaridc brungul fiirg ocli orngifveri af ett mörkare rosthölje. l)

Molliiskfiiunaii, s. 31, tnfl. 5, fig. 2-5. Arteii aiiföres (ler under iiarrlii n f A. ~uag~iificci. Eniir detta namn befunnits vsra redari förut aiivaridt ; ~ fDE KOSINCKfor e11 iiiiiiall i~l't, Ilar LUNDGREN setlermera (List of tlie fossil faunas of Sweden. III. Mesozoic. Stockholrii 1888) utbytt detsamma rnot det ofvaii aiiförda.

Pseudomonotis? oblonga

n. sp.

Tafl. III, fig. 1 9 a, b ? l)

Vensterskalet (se fig. 19 : t ) ar aflångt rnndadt; höjden förhaller sig till bredden ungefar som 3 : 2. Det ar iiiigot snedt, teinligen liv~lfclt saiiit har kort, rak ltolsrand. Umbo ar starkt hv~lfcl, iriatböjd, spetsig, slijutaride nagot litet öfver låsranden. Oronen iiro sma, Igga, men tydligt skilda från öfriga skalet; det bakre ar iingefar dubbelt s& lhngt som det frainre. l?r&~nreörat ar ratvinkligt; det bakre åter ar syctsviiikligt, obetydligt utsk,jutande, IIela skalet, med undantag af öronen, Ar prydt med talrika (25 eller flere), radierande, rundade ribbor, hvilka niistan aro smalare an (leras mellanrum. I fr5mre kanten finnas ribbor Rnda upp till örat och blott föga aftagandc i styrka. ofver såviil ribbor sorri mellanrixm fortgk talrika, tydliga, koiicentrislia strimmor. Det vill synas som sliiille rnellan ofvannarnda ribbor funnits ytterst fina, radierande strimmor; fossilets bevaring Rr dock ej sadar], att cletta kan mecl f ~ d lbestaindhct angifvas. Arten Rr funnen i Liasnioranen rid Ködmölla, der den förekommer ganska alliii8nt, fast rncstadels illa bevarad, i block af en ytterst finkornig, 1,iust brungul sandsten inecl ymniga, srnA fjiill af hvit glimrner.

Tillsarnmans med föregående a ~ i t ~ r ~ f afven f a s en clel högerskal (se tafl. III, fig. 1 9 b l ) , hvilka mö,jligen höra till samma art. Orneringen Rr qj olik (len nyss beskrifna; ribborna Rro dock mycket f ~ r r c ,glesare; koncentriska st,riinmor e,j synliga, hvilkct dock kall bero pk dålig bevaring; bakre örat har sainma forin soin A nyss heskrifna veristerskalet; framre örat tir j~tterst litet, lagt, rid baseii starkt inskuret'.

Modiola

sp.

Tnfl. I, fig. 40.

Vid Kilrreiiiölla har jag funnit ctt antagligen till detta slagte hörande fossil, hvilket cfock tyvarr ar lzderadt, just i frarnre andan. Musslan ar h rnidten obetydligt bredare ar1 vid bakre andan. 1)orsalraiitlen Rr temligen jeinnt hralfd. Pallealranden Ur griindt konkav. Skalet ar temligen I-iviilfdt och försedt med rnycliet fina, koncontriska strimrnor. NAgon narrnare bestftmning kan dock ej á, detta fragment ifragakoinrna.

Macrodon cypriniformis L U N D G Rsp. I~ Tnfl. I, fig. 41, 42. ? 1 8 6 0 Area c~icztllatn ( M r i : ~ s ~ s ANI)HEE, ~), Jiirngeschiebe, s. 587, t. 14, fig. 8 . Geol. d. Insel Bornliolm, s. 344. 1 8 6 5 » cfr czcc~rllata MUNSTER,V. SBEBACH,

1879 G'zicullarr cypl-iniformis, LUNDGLIEN, J i ~ r ipii ~ Ror~lhol~u, S. 19, fig. 35, 2 9 ?

Laset har i sin frainre h ~ l f t5 1i 6 srledstalda tander, af hvilka cle innersta 8ro illycket små; dess bakre del i~pptagesaf R långa, utôt nagot divergcranclc tander, i det narmaste l)

För kortliets skull knllas här det liingst till Iiögar ii iig. 1 9 afbildade fossilet n, det aiidra b.

40

.JOH. CHR. MOBERG.

parallela med lbsrandeii. Dessa karakterer, soin alltid &ro konstanta, aro utrnarkande för uriclerslagtet illac~otlon. I öfrigt synes arten betydligt variera i olika Aldersstadier, Atrninstone för s& viclt jag 13-ckats ratt tyda de af mig gjorda iakttagelserna. I allrnanhet iiro de aritraffade esemplaren helt srng. Ett par stycken af vanliga diinensioner hålla respektive 8 och 1 0 mm. i langd, 6 och 7 mm. i höjd samt 2 X 2 och 2 X 2,; mm. i t,joclrlek l). Skalet a r pA tvaren ovalt, niigot utdraget i bakre-undre kanten. Frarme andan ar temligeri kort, rnecl jemnt runclad kant, som utan något skarpare afbrott öfl-erg i r i iindre kanten; derina senare a r helt svagt konvex och sainmaristöter i ternligen skarp vinkel nied bakre kanten, sorn iir rak, ngstan tvart afhuggen. IJmbo a r hred men ,jeniförelsevis lig, ofta försedd rned en f h a eller nedtryckning langs inidten. I)en !ii* böjd inat, framiit och iiedat saiilt nar c:j frani till låsi'anden. Den der emellan liggande 1)andareari ar lag, men mycket tydlig, samt förscdd niecl strimn~or,som frAn bAda rindar med hrarandra bilda en mycket trubbig vinkel och nastan tyckas parallela med lasranden. Areans form a r snedt triangaliir, rnecl minsta sidan inot skalets frninre arida. Har n r areans begr8nsniiig knappast markerad af annat an clen vinkel, som bildas af tillvaststrilninorna. Mot bakre %ildail begranstis dereinot arean af en skarp köl, gRende frAn Iiisrandens bakersta del till umbos spets. I sin smala, bakre del $r aiQean18gre tin narligganile delar af skalet; i frarnre, nhgot bredare delen a r den deremot, ej obetydligt högre iln dessa. FrAn uinbo, som a r nbgot riaimad frainre iiiidan, utgå 2 Iiölar, eri mot framrciindre, en niot bakre-undre kanten. Af dessa tir den förra helt obetydlig och snart iitplånad, egentligen m ~ r k b a r endast vid öfre kanten, hvarest iimbo a r skarpt skild frRn arigriirisande, nAgot korikava deleri af skalet. Den andra kölen deremot fortsat,tes anda till skalets kant och afski1,jer ett ratt stort, i synnerhet iriot öfre kanten starkt konkavt, triangulart falt. Kölen, soin till en början ar skarp, ngstaii skarande, blir nederst något sloare. Skalet a r försedt riied talrika, ojelnna, ganska starka tillv~ststrirnmor. A biittre bevarade exemplar synas !ifven talrika, annu finare, jernnstarka, radierande strimmor, stlindoin knappast synliga utorri gerioiri lupp. Oftast synas (le A framre, delvis något konkava, partiet, men iakttagas <j sallari afveri A bakre faltet. k:rriellerticl har jag bemarkt dem afveii A öfriga delar af skalet, hyadan deras franvaro pb soniliga stallen aritagligen beror pA nötning. Deras ringa ~ t y r k a gör det nai~iligeil rnö
D8 tjockleken kunilnt inhtns pH 2 hopligg:nii
Mellan de tv8 senast beskrifna exemplaren och de öfriga kan ,jag e,j finria någon specifik ktskilnacl, tvartorn har jag, pii grilrid af den gradvisa utveckling i en viss rigtiiing, som dessa fossil - represeritaiiter för 3 olika &Idersstadier - utvisa, ansett mig höra sainmaiih;tlla dem sorri e7z art. Utmarkande för utvecklirigens g i n g blir bakre andans, smånirigom fortg?iende, minskning i (less relativa höjd, samt hakre kölens tilltagancle slöhet riiot nedre kanten. Derföre har jag ock siisom synonyrna iipptagit de af ANDREE och v. SEEBACII 1. C. angifi-ia arterna. De betiknkligl~ete~, som sliiille kixriria anföras mot ett dylikt till.i7ajgagaende, förlora i betydelse, riar rnan kali följa gangen af arteris utvccko ling. A de större eseinplaren visar sig i~iidrekanten ofta något starkare bqjd, hvilkclt alltid stkr i satnlnand rned bakre iinclans of~aiiniimdare1ati.i-a förlfs först frfin P>orriholin, IivnrifrGii (lock cnclast kfirnoi' fö~eligo. IIOSoss R r den antraflad allmfin .i-icl I
-

Macrodon pullus TEIIQI:EM SP. Tnfl. ITT, fia. 20. 1855 Arra pulla, TERQUEA~, Etage irif. liasiqiie, p. (89) 307, 111. (10) 21, fia. 1. n i u e m ~ i ~ * l r i ~MARTIN, sis, Infrn Lins, p. 87, pl. G. fig. 1--3. 1871 Mocroclon pilllus, BRAUNS, Untere .Jiira, s. 365. 1876 » D , TATEa i ~ dBLAKE,Torkshire Iiris, 11. 379.

? 1859

Musslan ar liten, tunn, tiapezoidisk, pB tvfiren utdragen. Dess undre kant. iii1Ungrc iin liaranden, i det rifirmastc rak, c1oc.k oftast nlecl en s.irng iiihugtning pR riiiclten. Med lasranden bildar friiinrc kanten en i clct narrnaste r!it, hakre kanten &ter en trubbig S . ( i . lr

O m Lias i s y ( l r i 9 t ~ t r li'Xllne.

6

42

JOH. CHR. MOBERG.

vinkel. Frarrire aridar1 Rr nedtill rundad; bakre andan ar deremot tvart afhuggen samt d g o t högre %n den friiinre. Uir~bories, belägna vict friimre tredjedelen, gro breda, men iiedplattade, obetydligt skjutaiide fram öfver lasraildeii; de aro spetsiga, inhtbojda, utan att dock rakas. Arean ar konkav, knappt synlig. Fran umbo utgår till undre-bakre kanten en stark köl, sorn afskiljer ett bakre, triangulärt, konkaveradt filt. Frarritill iir ingen dylik köl, s,jelfv umbo ar dock afven här tydligt afgransad. Ya timbos öfversta clel börjar en ratt stark fara, som i rigtning parallel rned bakre karlten ghr iied till skalets iindre kant. Under sin fortgång blir fåran bredare, ineri p& samma gång mindre cljup; harigenom synes skalet ii ömse sidor, i syilnerhet vid urnboriala partiet, nggot aris~~älclt.i'lfver hela skalet g& ganska starka, koncentriska linier samt fina, raciieraiide strilninor, hvilka genoin iiiskjutiiing Okas till antal. A små exemplar (se afbildningen) synas dessa senare ganska glesa, sinalare an deras inellanruin. Mitt största exemplar, sorn dock tyvärr al- mycket lk~deradt,visar tatt stiiende radierande strirnnior öfverallt {i skalct. Pk flere exemplar ar ii inidter] af bakre andans triangukra falt er1 af de radierancle ribborna eller striminorna betydligt starkare cle öf1-iga; bakre kanten % r ii dctta stalle ofta niigot inbiigtad. Ett exemplar visar följande dimensioner, 18ngd 1,s mm., höjd 1 min., tjocklek O,i> min. (knappast). Ett annat Ater mater 2,25 rrini. i langa, 1 , 2 5 mm. i höjd- rid bakre och (knappast) 1 mm. i höjd vid frainre iindan sairit 2 X 0,s mm. i tjocklek. Mitt ofvan omnarnda, fragmentariska exemplar, som antagligen varit 6 mrn. lhngt, har vid friimrc andan en höjd af 2,25 rnni.; umbo nar ej fullt 0,5 mm. öfver lasranden. Med den af TERQUEM lemnade afbildningen visa mina exemplar en olikhet deri, att a dem urnbo ar betydligt lagre; att harpå bygga en ny art har dock srnts rnig s$ rriyckct dess mera otillbörligt, som MARTIN'S A ~ c asi7ze1?i1wiensis,hvilken just i detta afseende mera liknar mina exemplar, af BRAUNS anföres som synonym till Mncsm-lo~zpzrllz c... 1 hvar<je handelse %r olikheten s& obetydlig, att det, litan tillgång på originalcxemplar, skulle blifva svart att uppst&lla nigori saker artskilnad. Denna art har endast f& närstgende (se härom vidare HHAUNS 1. c.). Den anföres friin lageil med Al,?. n?zge~latzl~coch A???.Bzlcklnvzdi. BRATJNS omtalar dcri ock, såsoiri sallsynthet, frAn öfre delen af lag med Am. ~ ~ l n ~ ~ o r b i s . Hos oss funnen vid I(urreniö1ln e,j sa alldeles siillsynt, cliiirilr~lden 134 grrind af sin obetydliga storlek liitt förbises.

Nucula distinguenda

n . sp.

Tafl. I, fig. 43-45.

Liten, tjock, oralt riindad, med undre kanten svagt bkgböjd; bakre och fräinre delen af lasranden bilda med hvarandra en vinkel af nggot öfver 100". Den förra 31- ternligen lang, svagt konvex; den senme kort, konkav. Frärnre andan ar något afstympad, snedt nedifrån uppAt. Afst~7mpning~nHr ej alldeles ratlinig; vid dess öfre !inda utmynnar en luniilan begransandc köl, hvilken stundom i yttre kanten blir gariska st,ark ; vid undre andar] begransas den af en, frari umbo ixtgående, yt,terst svag köl. Mellan clessa bhda kölar skalet starkt sluttande, riiigot afi,lattaclt. 1Jmbo fil* temligen starlz, frainiithqjd; u18

luriulari iir stor ocli bred, tydligt begr~trisad;ya helt exerri~)larvisar der1 sig i det riäriiiaste plan eller riagot högre Iarigs midteii. Area djup, larig och sirial, ej tyclligt begransad. Ett helt exernplar visar er1 langd af 5,5 min. och hö,jd af 4,5 iiiiii. samt a r 3 irirn. t,jockt. Mitt största exemplar &r 6 nim. IAngt och obetydligt rner %n 4,s iniri. 11ögt. ,Ister1 företer riAgon likhet iiied LVz~cula cordatcx GOLDE. (l'etr. Gerrri. II, s. 155 (147), t. 125, fig. 6). L)eiina iir dock starkare böjd saval i öfre-bakre sotri iiiidrc liariten, syric3s ha kortare främre Iiisrand ocli ej vara distirikt afstyiril~adi frarnre liaiiteri. KAgori slags köl tyckes ej heller förefinrias. Leda Gulathea D'OI~B.,soiri i öfrigt iriycket likriar var art, liar er1 bet(yd1igt inera p& langden utdragen forin. Förckoriiirier ej alldeles siillsyrit vid liurreinölla. 1% grurid af yttre likliet iiled ett par aiidra i sainrna lager förckornmnndc ilsta/*te- och ,\~z~cl~la-arter, förbises deii dock lgtt.

Nucula pinguis

11. SI).

TaH. III, fig. 22.

Urilbo Iiög och stark, föga aritciiiediari. ll~sraricleiisfr~iiireclel ar riagot konkav, föga kortare all der1 bakre, sorii iii- svagt liorives. Bada clelarrie bilda sii~seinellaiirat virikcl (eller obetydligt derutöfver). Undre kariter1 iii. jeiiirit, iiicri teniligeii svagt bö.jd; kid bada iiridarne öfvergar (ler1 iiied nigot starkare krökriirig teiiiligeri jeiiirit i sidokariterna. Vid framre aridan firis dock er1 svag tillstyrnrrielsc till bildriiiig af rostriini. Skalet ar tjockt, gliirisaride, iiied kriappast synliga, lioriceritriska ~t~rirririior,starkt liviilfclt. Area eller lunula ej rnarkbara. - Afbildade esernplaret, det eiida f~irina,har följande dirnerisioner: langd 2,25 mrri. (af livillza ungefar 1 , 2 5 ilirn. korrirria p& bakre deleri, 1 p i fr%rnre), höjd öfver umbo 1,ij rnni., tjocklek 2 X 0,75 mm. Gerioiii uinbos styrlca och subiiiediaria lage sarnt gerioin uridrc karitens jeinria böjilirig skiljer sig deriria art val fran öfriga Liasforirier. Funrien vid I
Nucula (Leda?) cfr Omaliusi C ~ r ~ i r u rets I)EIII~ILQUE. Tafl. I, fig. 46, 47; tafl. III, fig. 21. Cfr 1852 ilrcicula Onzc~liz~si,CHAPUISet DEWALQUE, Serraiiis secoilclaires, p. 177, 111. 26, fig. 2.

1% anförda stallet beskrifva CHAPUIS ocli DEWALQUEeri ,\ZLCZL~CI ya föltjaride satt. ;1Iussla af uregelburidet oval form, föga korivex; franire sidari, som iir mindre i~tvccklad ar1 deii bakre, ar något hoptryckt och utdragen till ett trubbigt rostrum; framre kanteii sl~ittaricle,till er1 början lielt hastigt. Bakre sidari t,jockare och Inrigre, iried bakre karitcri rundad, orniirkligt öfvergiiende i undre kanten, soni ar obetydligt korives ocli niistari parallel iiled 8fi.c kariten. Uiiibories belagna riagot litet framoin halfva Iangderi, tjocka, trubbiga, framitböjda; lunula aggruridt lancettforniig, iirholkad, i synnerhet upptill, och begransacl & hvartdera skalet af en trubbig köl (terrninie par deux angles obtus); area linear eller riastan ingen. Skalen släta eller försedda nied ytterst fina, koncentriska strimmor. - 1'ii er1 vid Burrernölla ej sallsynt art passar denna heskrifriirig noggraniit in. De 1. c. leinriade

44

,l OH. CHH. MOBERG.

figurerria öfvererisstiirnrria ocksii; eridast i fisiga orn storlckeri firirics cri olikhet; vai'a iiro iiiirriligeri eridast hiilftcri S& stora. C'nder t k t att för ~\~i.xulnOl~~aliusi u~)l)gifi~cs, larigtl % l iiiin.. liôjd 12 i r i i i i . och tLjooclilek för bada skaleri tillhopa 8 inrn.. hvilket gör (100 : 57 : 38), l ) gro p& initt exeiriplar iiiot~va~ancle matt 10 min. '), 6 iiirri. och 2 X 2 rnin., hvadari proportionen blir (100 : 60 : 40). 1,~ngdeii karl dock sällan bestaindt angifvas, enar eseiiiplareri oftast iiro riagot 1a:derade & rostrurri. A tafl. III, fig. 21, afbildade exeinplaret iitgör aritagligeii urigdorxisstadiet till deriria art. Lksrandens framre del bildar rat virikel ined den bakre. Somliga exeriiylar af iirigefnr denria storlek visa aritydari till ett börjande rostrum. Bland öfriga foriner, iiied hvilka v8ra eseiiiplar förete större likhet, ina riaiiirias Letltri aqwilatera, sadaii der1 afbildas af SATE och BLAKE(Yorkshire Lias, p1. 11, fig. 10). 1)eiiiia företes ej nigon likhet ined I ~ O C och H 1 ) u ~ l i ~ l iart S af samina riarriri, nieri dereiiiot 1)etydlig likhet ined U~~~aliiisi. Den ariföres ock frhi sainrna lag soiri deriria sistriarrida. och BLAKE'Sfigur att Möjligeri skulle ilagon iiiiridse olikhet kunna uppvisas. Efter SATE tlöiria, tyckes nginligeri uinbo vara riågot mera inediari saint Iiöleri sostrala deleii svagare ocli kortare. i\5~culn Onzaliz~si anföres af C H A P ~ Ioch S L)EIVALQUE frkl öfre Lias »Marric cle Graricl-Cour», inotsvarande QUENSTE~)TS Lias c och Dogger (Bruria Jura) n. - Letlcc Heberti MARTIN visserligen rikgot lik var art, ineri har uridre randen betydligt iiiera Iionves, spetsigare rostrurn sarnt gr dessutoiri blott hälften s% stor. Yasoin af ofvari anförda syiies, eriljuder var art s& stor öfb-erensstarnrnelse iried att jag, oaktaclt skilriaderi i storlek och platseri ,Vr~cz~lu 0))~nliusiCHAPUISet DEWALQUE, i lagerserien, ej skulle tvekat att identifiera derii, irieri d i jag ej har tillg8rig pi jeriiförelsciiiaterial, anser jag radligast stanria vicl ett påpekaride af likheter], s& mycket dess iiier, soin ju irigalunda hvarje beskrifnirig eller figur alltid kan antagas vara fullt represeritativ. Somliga af vara exemplar iiro nkgot högre och ha mera l
iv.

Leda Bornholmiensis

V.

SEEBACH.

1838 Nuculu it~$cxz.n (ILONER),FOHCHHAMMER, Boriiholnis Kulf., s. 50, t. 4, tig. 27. 1865 Letiu Uot~til~ol~tzieitsis, v. SEEBACII, Geol. il. Iiisel Uornliolm, s. 344. , ~ J U H D G ~ ~ EJt~rii N, p& B O L ' I I ~ O ~S.~ I 20, I , fig. 27. 1879 I)

'i'ill den beskrifriirig, soiii LUNIIGREN 1. e. leiiinat af tleriiia art, har jag j:( rriycket att tilliigga. Skalet, sorn ar g>~risliatjockt, visar er1 frHi~uinbo till bakre-uridre aridari utghende trubbig köl. Vicl flygtipt paseeride syries det fiillkoiiiligt &tt. Grarisknirig af val bevarade exemplar gifvn dock vid harideri tillvaron af en karakteristisk ornering, l) ?)

Deii i arbetet aiigifnn proportionen synes vara orätt beräknad. Deraf kornrn:~ 4,5 irinl. inelltiii uinbo ocli rostriiriis spets.

45

OJ1 LIAS I S Y D O S S ~ ~ ASISANE.

s ~ r s k i l d tfraiiitsiidaiidc ii slialets uridre och bakre del. 1)cri bestar af iva olika, livaraiidra Borsaride, systeiii af svaga, siris emellan parallela, glesa, upphöjda striixiirior. 1)et eiia utgöres af koncentriska strimmor, föga synliga å frainre andan, nasa bakre köleri svar]gando uppat i en kraftig bcige, derpå gående ngra vinkelratt mot Itisranden, i hvilkeris omedelbara ngrhet de böja af rnot umbo in p& den sardeles sinala arean. Ilet aridra syst,cmet åt<er gkr i eii rned lilsraiideris bakre del yarallel rigtnirig och fostsatter rakt ut till bakre kanteii. Deriria ornering karl ej gerria vaya tillfallig, enar jag observerat deii ii 3 exemplar, eller alla som liaft skalet battre bevaradt. ilrteri iir, såsoin narniiet arityder, iirsprungligen beskrifveri flqari 1;orriholrn. 7 cueinplar ar0 fiiririe vid Iiurreiriölla, 1 vid »Fylans tegelbruk)) och 1 vid Ii~~llernölla.

Leda Renevieri O ~ J P E L . Tafl. I, fig. 50- 52. 1856 1,etlr~ fL'e,~evzeri, OPPEL, JarufOrmatioi~, s. 95. 1858 ?lille l'ost~alt: i\'~lc~da, QUI~NSTEDT, Jlll'il, S. 55, t. 5, tig. 14 ( l , 2 ) . 1865 J,edn tei~iiistr~zatu, SEKQUEM et Yrti'r~r,, Lias infërieur, p. 89, pl. 11, tig. S. Iiertecieiai, EMEILSON, Liasmulde, s. 53. 1870 l871 i ) , BRAUNS,U i ~ t ~ r.Jura, e s. 370. 1876 » . SATE and BLAKE,l-orkshise Lias, p. 384, 111. 11, tig. 4.

C'inbories rikgot ariternedima, sina, böjda bakat, iniit och iiedit l). De lyfta sig (lock c j obetydligt öfver skalets bakre, temligen jemrit afsinalriaiide och till en lang ))svaris» utdragna, del. Frainre deleri ar afven något p4 tvitreri utdragen, iiieri ar jeiilnt rundad. Frarnre delen af lasranden fortlöper sakta sluttande, ternligeii ratlinigt fran ~iinbo. Lasrandens bakre del bildar vid sjelfva uinbo nastan rat virikel mot den fruiiire, iileil fortgår snart riitlinigt i er1 (omkring 30') fråri framre deleris afvikaiide rigtmirig. Uridre kanter] tir teiriligeri pardlel ined lasrandens friiinrc del, hvarigcrioin skalet i dess helhet far eri paronforiiiig oinkrets. Soiii »svarisens» yttersta spets sallail iir bevarad, karl skalets l&rigcl ej csnkt angifvas. Ett par exemplar visa följande diinensioner: I,a,ngcl: Höj d : 'gocklek:

Btt I~tiyerskal. %O iniri. (deraf 9,s l)a fi'iiirirc dcleri). 8 2,5

23

rriiil.

10 3

»

+

Btt uensterskal. (liaraf 11 l)& fr&mrc clclcri).

))

,If ofvaristacridc synes, att iiiusslaii A P ovariligt tuiiri eller platt i förli&llaride till (less liirigd. Bakre delen har en lttrig, ganska brecl, ~irgröptarea, skild frkl öfriga skalet genoni en skarp karit. Liirigs derina iakttages ett nigot starkare hvalfdt, vid urnbo börjarldc och s& srriciriirigoiri bakat bredare, solfj%clerforrnigt parti, livilket slutligeri ul~ptar svallseris hela bredd (1. höjd). Det ar hufvudsakligen skalets orrieririg soiii skiljer var art f r h i der1 rinrstaeride Lecln teaturtcta TEI~QUE~\I et PIETTE:, hvilkeri SATE, 1. a. C., 1). 385, l)

I fraga om orienteringen på skalet följer jag den af S E R Q Uocli ~ MPIETTE samt BRAUNSanvända nomeiiclaturen? enär den, åtminstone Iios deii senare, ar grundad på direkt observatioii af inantelbugtens läge IIOS arten i fraga. OPPEL och EMERSONbegagna. en omvänd termiilologi, enligt den skulle nrnbones siiledes vara fraii~åtböjda.

46

JOH. CHR. MOBERG.

till och rned vill betrakta blott soiii er1 varietet af der1 förra. Ytari Br riiimligeri öfverallt försedd mecl terriligen starka tillviixtstriinmor, löpande i det stora hela parallelt rried ind der kanten; ii det solfjCiderforiniga partiet böja de sig först s&, att de blifva jenilöparide iried öfre kanten, rneii derefter synas de, p i den arean begransande l~a~nteri, göra er1 tvar b&ge och löpa slutligeri 1~11gsarean ater mot urnbo. L. texturata iiter har en finare striering, hvilkeri ofta syries Iölia orecligt tillsarnrriari - deraf iiainriet - sitmt delar rnecl L. conqlannta, soin i allt öfrigt iir lik var art i fraga, egenskaperna hos arean. Deri ar riainligeri & dessa arter ej till hela sir1 larigd ut8t begränsad af er1 tydlig kant och höjer sig iniit rnidtlinien, s& att I: helt exerriplar deriria del fAr ett tabforinigt utseende. Då OP~JEL i sin beslirifning sager föga mer %r) att arten förekomriier eridast i Angulatuszonen och likriar GOLDPUSS'il'z~cula co~)~pla~zata, har jag föl* diagrioseri liufludsakligeii följt EMEIISON1. c. och BRAUNS.Det ;i tafl. I, fig. 52, afbildade exemplaret Cir troligtvis en ung form af deriria t . Sillv&xtlinierria siiv81 son1 allnianna formen stgmina v ~ 1öfvereris rned umboriala partiet af det a tafl. I, fig. 51, afbilciade csernplaret. Bakre delen sakriar naturligtvis Ciririu utbildad area och liar i öfrigt »svariseil» föga utbildad. Möjligen beror detta delvis l)& dess stora hrnckligl-iet, ty koiit,ureil ii iiiitt exeinylar visar sig ej fullt skarp i deriria karit, orn an föga af skalet har karl saknas. Pil annat satt lita EMERSONS ocli Qu~;NSTEDTS uttalanden ej förena sig l ) . Förekommer, enligt BI~AUNS, ej allcriast i Aiigi~latuszoiieri,utari tifvcil fast iiicra sallsyrit i ,~rietiszorien. Enligt E ~ I E I ~ S O Rro N exemplar funna inuti cri 1111~.yeo~/iet/*icus, sAlcdes i r Bucklaridibadderis öfversta afdelning. ~ E I I Q U E B I et PIETTEarigc) cless förekoiiist i lager frtiii Arigulatuszorieri upp till zoners rned U. acutuu. Onikring l 5 exemplar aro furirie vid Kurreniölla. l

Leda subovalis G o ~ u ~ u sSI).s Tafl. I, fig. 53-56. 1834-1840 N i ~ c i ~ ls~lbovulis, a G l o ~ u ~ u s sPetr. , Gerin. II, s. 1 5 4 (146), t. 125, tig. 4. 1839 ovtclis, FOHOHHA~IAIEIL, Borilliolrns Kulf., s. 50, t. 4, fig. 26. p) pulmte, QUENS'~EDT, Jtirii, S. 110, t. 13, fig. 4 2 ; s. 187, t. 23, tig. 16, 17. 1858 p) tur~icota, , s. 82, t. 10, fig. 7 ; s. 188, t. 23, fig. 18, 10. 1865 Ledu cfr aqz~ilaterulis, V. SEEBAOH, Geol. d. Inse1 Bornholm, s. 844. litcl~~~ce, l ) u ~ o m r s n ,Ettides puleorit. 111, pl. 19, fig. 3, 4. 1869 1879 » st~bovatis, LUNDCKEN, Jtira på Bornliolrii, s. 19, fig. 23. ? x .!!ZLC'U~CG sp. , )> , D , s. 29, fig. 28. J)

J)

Det har varit efter iiiyckeri tvckari, jag till ofvarlst&eridc art liiirifört er1 vid Iiurreinölla förekorniriaride foriri. 1)eriries savwl nldre soni yrigre stadier iiro till sir1 habitus ej obetydligt afvikaride fran Go~uvuss' afbilclriirig; dock %ro cie Ciririu inera afvikaride sinscincllari. Aldrc iridivid uppria cii ej obetydlig storlek. Mitt största eseriiplar höll 16,s isirn. i l ~ n g d ,11,s iriin. i höjd ocli 2 X 4 mrn. i tjocklek. Fullt utvecklade Rro dc l)

Den förre säger 1. a. c. att ynglet sakiiar deii liiiiga ))svansen)). Den senare åter afiildar 1. a. c. iiiider N:o 2 pii plattaii från Vaihinger Nest ett ungt exemplar ined långt utdragen, bakre del, hvilkeu egenskap ock sarskildt i texten framhiilles. - Sedan det, t. I, tig. 52, afbildade exemplaret redan var ritadt, har jag funnit ett annat, obetydligt större, iridivid, med väl utbildad ))svans,), meu i öfrigt fullkomligt öfverensstaminande med det nfiildade.

något oliksidiga, ined frarnre andan litet kortare, inera jemnt rundad i undre kanten, än der1 bakre andan. Derina senare ar nagot utdragen, dess öfre karit går fråii umbo alldeles rakt och sluttar temligeri starkt nedåt. Fritiiire låsranden ar dereniot svagt konkav; endast vid denna sida ar umbo tydligt markerad. Uridre kanten i sin helhet &r ganska starkt böjd, så att skalets största 18ngd i~ppnaspå ringa afstånd urider umbo. Det starkt hv~lfila skalet ar jemförelsevis tunnt, glansande och försedt ined fina, koncentriska strimmor. Urnbo ar spetsig, tydligt frainåtrigtad samt öfverskjuter låsranden helt obetydligt. Area och Iunula sakrias fullkomligt. P& iiisidan af ett skal har, efter bergartens bortpreparering, iakttagits cri upp11.jd maiitellinic, alldeles sa som den af QULCNSTEDT under narnn af A T t1c7xicnta 1. c. leinnadc figilreii utvisar. Detta synes dock e,j a alla exemplar. Såsom af denna beskrifning frstngfri., Rro i ~ t v u s n aesernl>lar teriiligeii olika typiska formen kallat Nzdcula af L. subovalis Gor,n~. Battre öfverensst!imina dc rned hrad QUICNSTEDT tuliicata. J a g har dock ?j velat i ~ p p f ö idenna ~ ~ som en sarskild art, enBr den grimdats p& en a kitrnor observerad karakter, som jag a iniila exemplar e,j (se t. ex. tafl. J, fig. 5 5 ) f ~ ~ n n ikonstarit t utvecklad. - Yngrc inclirid :ifvika i synnerhet derigenorn, att deras h ~ j d och langd i det ngrmaste aro lika; nigra matt l)&ddykn exerriplar m& har meddelas. ~a723d

( I t t i a ~ * af~~iivn*c ~f n7lclnn i~plitar), 2,50 inm. 1,

I 5,s inin. ( 11 kiinppast 3,0 ( 111 2,5 (

hiilfteil ))

Hdjd, Tjocklek; (Pvgo~tio~z). 4,s inm., 2 >( 1,oo iniii.; (100 : 82 : 86). ), föga iner äri 2,s , 1,oo N ; (100 : 83 : 33). 1, 2,s , 0,is ; (100 : 100 : 80).

Skalet ar ;i dylika individ elliptiskt eller till och med iiUstai1 cirkelrilndt; umbo 21- nigot mera rnarkerad och synes med en liten spets iiii öfver Iiisranden. Nigon skilnad inellari skalets olika rindar ar knappast rn<jlig att frfrri yttre sidan iakttaga. SAsorn mycket unga 21-0 de ytterst platta; musslan, sorn ar tjockast öfvcr de liopstötariclc ixmbonee, har annars öfverallt cn kant, skarp sorri en knifsegg. Till e11 Inöi:jan aiisag jag arten ined sakerhet kunna skiljas fråri Leda subovalis, mclii clctta visacle sig dock giills eridast o~uide extrema forrnerna. Några exemplar, tydligen tillsarninans med de öfriga bildande e n forinserie, visade sig s& m ~ c k e t öfrerensstamnia sfiv~lmed Gor,~euss'figur 1. c. som med exemplar frAn Sondelfingen i W ~ ~ t t e r n b e r gatt , det var oinö,jligt angifva riågon besttimdt skiljaktig karakter. IIvarl ~ , ~ J N D G R I C N1. c. anföi- friin Bornholm i ~ n d e rnarnn af i~zcculasp., torde vara ett iiiigt individ af denna art. LIETENS ficula ovalis (TTersteirierungen Wi~rtternbergs,t. 57, fig. 2) har mera frainstiiende i~inbones sailit största 1angde11 narrnare iindre kariten an v8r art. Leda c~quilate~nlis A. R ö m n (Oolitengebirge, t. 6, fig. 13) synes niig ganska lik; att döma efter afbildningen ar dock dess i~nclrekant mera tvart bqjd; största liingdcn koinmer ock nigot lagre ned an på våra exemplar. L ~ d n.s?iho?rnli~förekommer enligt BRAITNG i de af An?. C P ~ ~ Q I I Y Z LAln. R, navoei och An?, nzn7:ga~itatz~skarakteriserade lagen. TATE och BLAIEI.: ariföra arten anda nedifrån Bucklandilaget. Vid sitt första upptradande mycket sallsj7nt, blir arten först i de högre lagen mera allman. Arten, som sparsamt antyaffats I)& Bornholm, ar hos oss mycket nllmiin .c-id I)Fylanstegelbruk)) har ett exemplar aiitr&ffats.

dOH. CHR. blOBERG.

Trigonia modesta

ii.

sp.

Tafl. II, fig. 1, 2 ; tafl. III, fig. 23, 24.

SAval iniisslaiis alliniinna habitus soiii ock Iiisbyggriaden, för s6 vidt den kiiiinat ittkttagas, h%n~.isatill ofvan anförda slagte. Ett vensterskal (se ttifl. III, fig. 24) risar en stark, 2-tlelad cardinaltaiid, bakom clerina eri snial, svag, bakre siclotaricl. Framför cbardirialtaiideii och böl-jancle inidt framför uinbos spets, utgAr en stark, randligganclc, biigböjd, friiinre sidotarid, soin vidare fortsattes niecl en smal list, utgörande stiid vid iniiskelf2stets inre sida. Virlare har jag 5 ett fragment, utgörandc fi.~nircandan af (.tt högerskal (se tafl. I, tig. 2), kiinnnt iakttaga en Isng, sinal, nieii kraftig, 135ini-e ytan starkt strierad siclotaiitl. I)(.linn hörjaclr iniclt frainför iiinbos spets och satt temligeri iiara skalets kant. A fven hi\r utlöpte vidare k skalet en lntnell, t,jcriande till stöd för muskclf~~stet.Arten Ar starkt hvalf~l,sneclt i-itdragen ned&-bakht. Dcii framre, lsgre andar] lir jemnt riindad; clen bakrc iir snedt afstympad. Fråri umbo, som ar stol*, starkt inAt- och nedåtbeid, ined s4jelfva spetsen mö-jligen nRgot bakatrigtad, utgå tvenne kölar: en langre och starkare till bakreiindre kanten; en kortare, svagare, mera iiarmad Iisrandens bakre del. Faltet inellan dc bhda kölarne (arean) s&v%lsom det ofvanför belagna (das Schildchen) ar0 föga konkava, i likhet rned det öfriga skalet filllkomligt slata, ined undantag af de inesta,dels svagt framtiladande tillvkststrimmorna. Nigra af dessa aro dock, i synrierhct vid undre delen af störrcl kölen, nkgot gröfre, så att de till och mecl kurina bildn smA ribbor i ngrheten af nyssnarnda köl. Skalet ar ganska tunnt. h t e n kr i allmanhet liten. Tvb medelstora eserriplar visa fö1,jande mått i langd, hejd och t~jocklelz, 12,5 mm., l1 iiiin. och 2 X 5 inni. samt 1 4 min., 12 mm. och 2 X 5,r, rrim., hvnraf ffs de respektira proportionerna 100 : 88 : 80 samt 100 : 86 : 79. En stor Trigoniakgma, friin Rödmölla och bevarad i medellzornig, rostbrun sandsten, far antagtill deriria art. I sii fall iir det mitt st6rsts exernplar :if arten; dess krigd ligen !ir ö f ~ c r20 nitn. Mycket unga individ hafva eii ganska afvikande habitus; till en böyjan, (1% de annu knappast rnata ett par millimeter i Iiirigd och höjd, &r halire aridans öfrc filt (das Schilclchen) allcleles ritdimentRrt; man ser df i öfverstw kariten blott en yttei-st srnal, stundom niigot utslrjiltaiide, list; skalet förefaller riastan alldeles platt, trianpiiliirt. Det ;i tafl. III, fig. 23, afhildade eserilplaret börejar redan riagot mera nRrrna sig r l c i ~ t viixnes forin. Omkring 10 esemplnr iiro firnrie vid I
Astarte deltoidea Tnfl. II,

fia.

n. sp.

3.

Sastan triangi~lar, rned raka, spetsiga, i det riarmaste iilediana nmbones. Carrlinalvinkel 90"; frtimre l~srandenlang, rak; den bakre afvenledes rak, men nagot litet kortare H i 1 den fr%mre. Undre kariten föga böjd, utom just rid dess ofvei*gång i friinire och bakre kanterna: 1diclet senare stallet ar afriindningen iiAgot större Ciri 5 det förra. S h a l lnnnla som area iiro Iknga och siriala. Musslan Rr mycket tilll~lat,t:icl. Inre rentrttlraiiclcri tntt krt~iielerscl. Skaleri iiro teinligen t,jocka. ]>:iy t t r ~sidan prvdtlc incc1 G H 8 stxrlc;~,riiriclntlf~,

koncentriska veck, hvilkas mellanrum a,ro ungefar lika breda som de s,jelfva. Såval de upphöjda veckeri som deras mellanrum iiro försedda rned mycket fina, tattstående, koncentriska strier. Ett fullstancligt exemplar, med bgda skaleri utrnarkt val bevarade, visar följande dimensioner: Iangd 4,5 mm., höjd 4 mrn. och tjocklek 1 , mm., ~ hvadan proportionen blir 100 : 88 : 30. Genom sin trianguliira form, sin ringa t,jocklek och ribbornas ant,al y81 skilejaride sig friiri öfriga Astarte-arter med liknande skulptur. Astniqte iqesecta DUMORTIER (Etudes paléont. III, p. 122, pl. XIX, fig. 7) liknar visserligen, för så vidt, man kan d ~ m aaf det afbildade fragmentet, r8tt mycket vår art'; vecken synas dock vara skarpare och glesare samt sakna den finare strieringen. Förekommer mycket sallsynt vicl Ki~rremölla. Endast 4 h 5 exemplar ha oherverats.

Astarte Erdmanni

ri.

sp.

Tafl. III, fig. 25.

Tcmligen stor, triangulart rundad, obetydligt mera bred :in hög. Umbo tir submedian, dock belagen narrnare framre tredjedelen. TvR densamma omslutande linier skulle sinseinellan bilcla föga mer an en rtit vinkel. Frtirnre-öfre kanten a,r nggot konkav; bakre-öfre nastan rak eller rattare lindrigt konvex. Båda öfvergii med stark, jemn rundning i den svagt böjda undre kanten; största bredden kommer ungefaz vid början af understa fjerdedelen af musslans hojd. Bakre andan ar &got utdragen. Umbo ar stark, bljd inåt och framåt öfver den lilla fördjupade, tydligt begransade lunulan; area Ctr knappast synlig. Skalet, temligen platt, prydes af 5 stsycken nediit glesare, starka, rundade, koncentriska veck; öfver hela skalets yta finnas dessutom fina, tattståeride, koncentriska strimmor. Afbildade exemplaret, det enda funna, mater 10,: mm. i langd (eller bredd), 9 mm. i hojd öfver i ~ m b osarnt 2 X 3 inrn. i tjocklek. Genom umbos ]%ge och krökning samt skalets rnera rundade konturer latt skild frfin föreghende. Fiinnen i 1,iasmorRnen vid Rödmölla i block af inedelkornig, sandsten,

Astarte scanensis

n. Sp.

Tafl. II, fig. 4, 5 .

Ovalt rundad, mera bred fin hög, starkt hviilfd, incd spetsig%, nffgot fi.ainåthtjjda, sithmediann iirnhones. iifrp 1caritc.n~framre och bakre delar bilda sinsemellnii eri ti*iihbig vinkel. Iliiniila hejertlik, area lang, snial. Skalet glatt, glansande, försedt med fina, koncentriska strimmor. Antydningar till ytterst svaga, koncentriska ribbor eller veck saknas t:j alldeles, i synnerhet nara ventrnlrarideri. Inre ventralranden Rr antingen fint krenelerad eller ocksä glatt, rned skarp yttre och inre kant. Följztlnde rnhtt, hafvs antecknats: Lriiigtl.

H oj(l.

Tjoorklek

I 4,?5 mm. 3,75 inm. 2 X l,i? mm. II 4,00 n i 2 , : > ~» 6 a 7 exemplar aro funna vid Kurremölla. >)

S B.

CT

0 1 n Lias i syrldst?u S l f n e .

Proportion.

(100 : 88 : 53). (100 : 94 : 56). 7

JOH. CHR. MOBERG.

Astarte fructuum

n. sp.

Tafl. II, fig. 6, 7.

Liten, triangular; urnbo rnediari, knappast böjd. Ofre kantens friiinre orsh ba1ri.e clelar bilda rned hvaranclrn nastaii rat vinkel. 13ida aro i clet narmaste raka, dvn hakre afbildningeii, fig. G a, !ir clettn (lelen dock lindrigt konrox, fr:crnrtl Ater svagt konkav. (i iiiiihiinda för starkt frarnliiillet; likasi har undre kanten cler blifvit v%l rak.) Cndrc. kanten, svagt böjd, öf~erghrrriecl jeinn rundning i sidokanterna. Bakre iindan synes ofta nkgot (svagt) utdragen. Ventralranden ilastan alltid fint och tatt krerieleracl. 1,iiniila och area smala, lancettlika. Skalen %ro lindrigt hvillfda, slata, gliinsande, rned knappt synliga tillvfiststrimmor. iintraffits mycket ofta rned bhcla skalen sarrirnanliangui~tlcoch liknar (1% rRtt mycket eri friiktk8rnn. Skiljer sig frBn föregaeride art genorn iiiiiidrcl c~ardinalvinkel, inera uppratt umbo, plattare skal samt genorngiende rniridre storlek. iifver 100 eseniplar ilro undersökta. Storleken, obetydligt vni-ierande, visar: langd nagot mer Rn l,> min., höjd oftast riagot mindre (ehiiriival just i detta hiinseende rariationer inest iakttagits), tjocklek 1 rrim. Rlancl de allra nllni%nnaste fossilen vid I(iirreinöl1a. Förveslas (lock, tli qj 1Wsc.t iir synligt, latt mecl ett anriat, likaledes sardeles alliniirit, dock vnnligeri iikgot större, fossil, ntlrriligen C a ~ d i f ~ Angelini n~ (se sid. 55).

Astarte? transversalis

n. sa.

Tafl. III, tig. 26.

Till sin habitus ci jiist erinrande orn Astartetypen. LAset visar i högcrskalet,, det enda fiinnn, 2 t
Sphzeriola Kurremolina

n. sp.

Tnfl. II, fig. 8-10.

Starkt h~l#lfcl, nieel rt~ndad omkrets; lisrnnden temligrn rak rncd afriinclade hörn. Virilno ar stark, hqjtl frarn5t och iiikt, nNericle till Iisrnncleri. Ilen blir nigot tj.dligai-e markerad R frfimre, a r i W hakre siclaii; vicl spetsen iii- den fiillkoinligt rriedian. Laset vistir blott cnrdinalttindei., 2 i höger- och 1 i vcnsterska1t.t. M<jligeri skullo fr eii i detta senare kiinna rtikiias 2 tiinclcr, i Iivilket fall eri hakro, svagare, tillkoinrner; dock synes den rnig snarast r:ir;t att hetrakta soni tln iitvidgnirig af skalets öfre raiiel. IIögerskalets tanc1c.r ?iro ganska starka, triarigiiliira, betydligt divf~rgeranclc, med sptltsarne A-forrnigt hopstötandc~ vid ilinho. Veiisterskelets taricl - eller I-iiif17iidtand - tir af betydlig storlek, niigot postrnediaii, trianguliir, rncd spetsen mot iimbo. Skalet Wr, utom vid det breda, starka laspartiet, sardeles tunnt. Dess yta iir försedd med talrika, ojemna,

51

OM LIAS I SYDOSTRA SKANE.

ganska starka, konceritriska strirnilior. Inre veritralrancleii ar dat. Ett inedelstort exeiliplar haller i langcl 11 iiiiii., i höjd '3,s iiiiri., i tjocklek 2 X 4 iriiii., hvadari pro1)ortiorien blir 100 : 86 : 73. Frar] deil 13athoriicri tillliöraride Spl/tes~u (Curbis) illnd,~idi~ ' A I ~ C I I I A(MOHILIS C: och LYCETT,Great Oolitc II, 1). 71, l)]. 7, fig. 14) skiljer sig v k art gerioiii t,uiiriare skal, incra utpraglad uiliho ocli clcrigcrioiii, att orrieririgcii shval soiii 1)rol)ortioiicrria ai.0 lika i: yiigrc ocli äldrc stadier. Arten ar cri blaiid dc alliiiänriaste vid liurreiiiölls.

Tancredia ieiecuriformis L)CNI<ER

SI)., var.

lineata

nova var.

Tofl. II, fig. 11.

Yagra exenil~laraf eri till slagtet l'ano~eclin höraiide art syrias till sin habitus ganska stycken sådaria, sorn jag viil öfvererisstäriirria rried l'tctho~etlia secil/~$u~'~/~is L)UKICEHSI). SV& uppilatt, visa följande diilierisiorier: Höjd.

~ a ~ ~ g d .

I II

1 4 iriiii. 12,s »

8

iriiri.

7,5 »

Tjocklek.

Proportion.

2 X 2 , ~ smin.

( 1 00 : 57 : 32). (100 : 60 : 32).

2 x 2

»

Uinbo~icsnro i det riariiiaste iiicdiaria, föga 6fvcrskjutande lilsrarideri. Criclre kanten ar liiiclrigt korivcx, fiaiiitil1 dock riagot iriera ii1)l)ktl)öjd; hakrc kariteii koiivcx, Fran uni bo utgnr eii gaiiska inarkerael kul till bakre-uiidre kariter), afski1.jaride ti skalets bakrc arida ett falt, till forilicri sriarast ett 1Ag.t cirlielscginerit. Skalet i clcss lielliet ar fbrscdt iiled ytterst firia, lioiicerit,riskw striiriinor; eridast ii iiy~~iiaiiid:tbakrc filt iiro dessa riagot starkarc~. h detta filt firirias dessutoiri frhi uiribo ixtstrAlaiide striiiiiiior. Ul)l)till iiro clcssa scriare urigefar jeinristarka nied de koriceritriska; ilicri inot uriclre liicritcri af'taga clc i styrka, sk att sturiclorn criclast dc koriceritriska cler gro synliga. Dciiria oriieririg liar koiistarit fsamtraclt A alla de cxeinl)lar, soin Eiaft skalet i bcliAll. KAgot dylikt har jag ej f'nririit i litcralureri arigifvct för Ilir~ho,ecliusecutij'or,~~~is 1)riiz l ) , ej liellcr har jag kuiiriat iakttaga sticlaii skull)tur 2 clc af inig uiidcrsökta cxeiiil)larcri fi~irialldra fjrndorler, ehuru deribland furirlits hssil iiicd gariska val bcvaradt skal. Då clock fossilet gciioiii sir1 allinäriria liabitus viil kiia1)l)ast karl skiljas fr8ri den af' L)UNI(EH up~~stiildaarten, bar jag arisett det radligast att blott betrakta deii soiri er1 varietet dcraf. Möjligeri kuriria flera, på liarrior eller stiirire bevarade cxcijil)lar gjorrla, artbestiiiiiriirigar Ilariföras till deii har upl~stalda varieteten. Sl~ecieltvet jag detta vara fallet i fiiga ouiii dein, sorn af LUNDGREN a~iförasfi&n Uorribol~n. d LUNUGILRNS origirlal till fig. 1 6 (Jura yA Uorriholin) har jag kiirir~atobservera cle radieraride stririiilioriia. 7'ano.edia secu,~iJ'u/~~r~is DICRsr). ar kand frar1 lager1 iiiecl il,^^. 21lalzol'bisocli 8 7 1 2 . an(ju1atz~s. (i h 7 excinplar, hvariblarid flere iiied val bevaradt skal, iiro funria vid Kurre') Skiilptur iif radierande strirnnior ;liiföras i öfrigt, efter hvad jtig kiiiiiitrt fiiiiiti, ej för iiAgo11 Taiicretlia, iued

iiiidantag af I'atlci*edia ( H e t t a ~ ~ g i uovata ) SEI~QUEM ( S ~ R Q UetE M I'IETTE,Lias inferieur, p. 7 1 , 111. VI, fig. 18, 19); de radieraiide strimmorna iakttagas dock der A hela skalet. I öfrigt skiljer den sig fran var art gelloin sin konkava bakre kant.

52

JOH. CHR. MOBERG.

mölla; ett stort exemplar (kärna) föreligger frkri Liasmoränen vid Rödmölla, bevaradt i medelkornig, rostbruri saridste~i.

Tancredia elegans

ri.

SP.

Sali. II, fig. 12, 18.

Ett (fullstandigt) eseiriplar ar 20,s iriin. l%iigt, 12 iriiri. högt och 2 X 3 min. tjockt, således 1, : H : T =- 100 : 58 : 2'3. Ett fragiiicrit visar eri höjd af' 12,i iniii. Uiribones postfinediaria; bakre karitcri ej korikav, 118stari per~~eridiculiir. Bakre faltet, upptill bredt, trianguliirt, försecit iried starka, radierande ribbor, hvilka öfvertviiras af starka tillvaxt~t~riiiiiiior.Fraiiloiii cieri val iiiarkeracle kölen &ro dessa senare surdeles svagt fraiiitsaclatide; eridast S A 4 stycken ai.0 något starkare och synliga för blotta ögat. L~essutoiii liar jag tyckt mig, ger10111 IU~JPC~II och i viss belysriirig, kuriria A ett excin1)lar iakttaga ytterst fina, inot tillv&xtstriirirriorritt virikelriita strier. J a g kan dock ej iiied bestailidtict yåsta, att dessa verkligen tillhört orrieririgeri. Arter1 skiljer sig gerioiri uiribos liigc sarlit bakrc iiridaris foriii fran föregående, hvilkeri deri likriar, iiied afseeride på bakre faltcts orneririg. Två cxcinplar Rro furiria vid liurrerriölla, ett vid nTosterul)s vestra graris)). - Eri vid Iiorsodile (Borrilioliii) furiricii iBncr*etliutycktes t'ill formen öfvercrisstaiiiiiia iiied deriria art.

Tancredia Johnstrupi

I,UNI)G~~II;N 81).

Safi. II, fig. 14-16. 1879 I'ellitta? Jolinstr*upi, LUNL)UHICN, Jura p& Hosiiliolm, s. 25, fig. 19-22.

Då denna lilla karakteristsiska art af LUNDGREN bcskrefs fran H~~riliolrri, voro endast

sterikarrior furirla. Alldcristuncl låsets riärinait beskaffenhet ej % dessa kuridc iakttagas, iiiaste för sliigtbestarnningen afven fossilets allin%rina habitus arilitas, ocli rnedges iiiiiste, att deriria snarare påiniririer orn en Tellinn ar1 om en Tanwedia. Sedari jag lyckats kornrria öfver ett rikligt, val bevaradt material, kuride 1Asbyggnaderi iakttagas. Det visade sig då, att i hvartdera skalet fins en triangular cardinaltand; venstra skalets &r betydligt kraftigare Rri högerskalets och tyckes fortsatta frarniit, ungefar lika långt som den ofvati liggaride sidotanderi. SHdana finnas sival i bakre sorn frainre sidari; de bakrc iiro lgngre, men svagare &n de frarlire. Ligamentet &r yttre. Vid framrc sidotandens unda börjar en vertikal gariska långt riedåt gaende valk eller förtjockning A skalet. Denna blir k karnorrias friimre anda synlig såsom en teinligen stark urnupning. P& grund af denna låsets beskaffenhet kan i~iusslan ej föras till slägtet Z'ellina, utan synes der] mig snarast vara eri lancredia, eller åtnzinstone st6 detta niirnzast bland förut kanda slagten. Arten iir lårigstrackt, plattad, dock i förhållande till sin ringa höjd ganska starkt hvalfd mellan urnbo och nedre kanten. Denna senares bakre del ar föga böjd och endast obetydligt konvergerande mot öfre kanten. Framtill iijr musslan utdraget spetsig, baktill snedt afstympacl, något gapande. Umbones %ro nigot antemediana, inatböjde, obetydligt öfverskjutande låsranden, knappast frarrlitboejda. Friii dein iitgir till bakre-undre kanten en gariska

markerad, rundad köl, soin vid bakre aridan sdurida afskiljer ett smalt, konkavt falt. Skalet, soiil ar tunrit och glarisancle, ar försedt iricd firia, koriccritriska slriiiiiiior, hvilka vid kölen böja sig i i rat virikel. Ett par viil bibehallr~aexeiiiplar visa följaiide diiueiisioiicr: l-Iojd.

l,&iigd.

T

(t

II

11,s

i~iiri. )>

3,s 4,s

iriili. )>

Tjocklek.

2 X 1,5 2x2

~iiili.

,>

Proportioii. (100 : 39 : 33). (100 : 39 : 34).

Dock ha afveii större csciii1)lar blifvit fuiiria. Eri kariia visar ~iiclatill 13,h i1iin:s langd och n,:, i i i r ~ i :höjt]. ~ Var art star XIILL'I*L/,~~(C I u r ~ , l i ~ c tZUV ~ t (VIG ~ NIE^^ (Statistit~ucdc la &Ieusc, 1). 15, p1. 1 3 , tig. 19, 20) ytterst riRra. ~ ~ U V I G N I E ~ L beskrifriirig 'S iir föga olik den, jag lciiiriat af T. Jol~nstru~,i, ciiclast ilagot iliiridre fullstaridig R r i rriiri. Mcri, efter figureti att clöiiia, har BU VIG NI EN'^ art cri i1ici.a böjd veritralrand, desslikes synes bakre afstyiiil~riirigcrivara riagot snedare, hvarigenoi~i afvcri bakre l&sraridcri blir kortare; iiiöjligeri Rr artcii ocksa plattare och relativt högre, 1)essa olikiieter iiro ?j stora och skulle töriiarida vid cri direkt jciriförclsc visa sig betydelselösa. Soiii jag clock ej har tillfi~llctill er] sadari, liar jag bibchillit tlct af L U N D G I E E ; N gifria artriariirict, so111 iriccl full s a k ~ r h ~refererar t sig till arteri i'riiri sC) Sk8rie. iicnwediu I u ~ ~ ~ i s c uariföres ta af' ];UVIGKIEH fi'ari liaris »ctblcairc suy)éricur sablcusn, cllcr laget riarrriast ofvari C;ryl)liitkalkcri. licnc.l.t.tliu tJ~I~~lst~'i~l))i firirics i talrika cxciii1)lar fran Eorriholili. Ilos oss iii. der1 likalccles sardclcs alliiiari, sava1 vid liurrciiiölla, soiii ))Fylaris tegelbruk», Iiullciiiölla och ))'i'osterups vestra graiis)).

Cardium multicostatum L'IIILLI~JS. Tati. I I , fig. 17-20.

1829 1853 1866-1858 1858 (1863) 1867 1869 1871 1876

Ca~diccliz ~~~ctlticuatcitli~n, I'IIILLIPS, Yorksliire Coast, 111. XIII, tig. 21. » , OI~PEI,, Mittlere Lias, s. 124, t. 4, fig. 20. fsucu~~ti~ci ~ i ~ ~ y ~ i l OPPEL, u t , i , Juraforrnation, s. 177. (,'u7#tliil11a~~~tilticostnttc~n, QUENSTEUT,Jura, s. 150, t. 18, fig. 36. » , GOLDFUSS,13etr. Germ. I I , s. 218 (207), t. 143, tig. O. )1 , QUE~SYEDT, Hniidb. d. l'etrcfactenkuiide, s. 645, t. 56, fig. 13. » U , D u h i o n ~ i ~ iEtudes t, paleont. III, p. 277, pl. 32, fig. 3-5. » cinyiilatuna (GOLUF. sp.) parte, BRAUNS,Untere Jura, s. 328. C u ~ * d i t anizilticoslatn, TATE, Yorkshire Lias, p. 388, pl. 12, fig. 7. ))

))

))

Liten, ternligen l~valfd;ett inedelstort exemplar mater i langd och höjd 6,s iniii. saint i tjocklek 3,5 inin. Lastander och muskc1intryc.k val utvecklade, hvadari sliigtbesiiiinriirigeii Rr fullt saker. Lunula literi, hjertforniig, nbgot urgröpt urider uinbories; area langre, mycket siiial. Bada aro försedda med fina tillv~xtstrimmor. Umbones starka, framatböjda, syetsiga, berörande hvarandra. 0rnkret.seri rundadt fyrsidig, med umbo i fyrsidingeris ena hörn. Friiinre-öfre kariten korikav, starkt nt,springancle; bakre-öfre kanten nast'an rak, starkt sluttande nedit; undre-frainre kanten gr liingst och svagt böjd; undre-bakre kanten jemnt rundad. Vcrit~ralranderi blir gariska s t a r k t sviingd. $elfra skalet är tjockt och

54

JOH. CHR. MOBERG.

starkt. Uiribonala partiet är försedt iiied firia, skarpa, koriceritriska fåror. A öfriga delen utgöres liufvudsakliga orrieririgeri af siriala, radierande faror, skilda af ruridade &sar. l)c radieraride fArorna $ro böjda i eri f'rarii&tkoiikav bage saiiit rigtadc rnot uiobo, soiri de dock ?j 11;. Eridast 3 A 4 i bakre kaiiteii liomiiia sa laiigt upl), att de korsa de koiicciiti*iska fårorna ii ui~il)oriall)artiet; de upphöra dock 0,s A 1 iniii. fraii uiribos spets. (Detta förtjenar att sarskildt frainliallas derföre, att ynglet s&luiida liar ett frari dc filllvuuria betydligt afvikari(lc i~tseende. Ett dylikt urigt iiidivicl, eridast 1 riiiri. i langd oc1.1 liöjd, %r afbildadt A tafl. II, fig. 19). 1% flertalet exeiii1)lar visar sig de radicrancie ribborrias aritslvara i det i~ariliaste 30. I sa fall syrias dc & bakre aridan befiiitliga sta ganska t ~ t toch vara föga bredare &ri iiiellanliggaride faror. Sturidorii tyckes f'örh&llaudet vaisa likartadt vid allra franista kwitcri. Ile iiiellariliggaride 5 i b: ribborria iiiboderciriot betydligt bredare ari saval öfriga ribbor soili ock deras iriellariliggar~dc faror. h battrc bevaratle esciii1)lar visar sig dock att dessa ribbor i sin tur gcrioin r~kgot grundare liirigdfaror lilyfvas i 2 A 3 sirialarc, livarigcrioili skalets alla larigdribbor och firor crli&lla urigenii. sairiiiia storlek. l ) A fossileri &ro sardeles val bevarade, kali iiiari derföre ii1q)skatta sarritliga antal till 40 och derutöfver. Svars öfver ribborria förlöpa skviil talrika, ytterst firia, tillv~ststriiriirior.,soiii er] del, tydligcri ])& skalets iriterrnittenta tillvaxt beroeride, gröfrc faror eller ~crassfori~iiga liriier. Dessa seriare vcula inycket till styrka och arital (3 a 12). Inre veritralraridcri iir starkt krenelerad. Flere af cle iiiiridre exeiriplareri visa, då de iiro val bevarade, cri riagot nfvikande l-iabitus (se fig. 20, tafl. II) l). R desstt %ro ri~iriligcridc lioriccritriska striiniriorria ribborna riastan sina fjall. I allt anriat sardales starka och deras inellanruni bilda ofta staiilina dc s#rdeles val rried öfriga eseinylar. Med var art liar Cavtliu~t~ (Cardita) HeOcilati S ~ i t ~ u esi). a ~störstu slagtskal). Enligt TE~~QUEM'S afbildriirig (Etage irif. liasiyue, 111. XX, fig. 10) ar C. Heberti teiriligcri ovalt ruridnd, tvareii utdrager1 saiiit har betydligt iiiiridre böjcl vcritralrarid an var art. I detta sistiiiiirida hiiriseeride syilas ock öfriga, talrika, i fråga oin korifiguratioricr~ teiiiligen skiljaktiga, af bildriirigar alla öfvei.erisstainina. Sihoiii vidare &tskilriad up1jgifves (se BRAUN s 1. c.) ett iiiiridre arital radieraridc ribbor, sairit iiicra otycllig, koriceiitrisk strieririg. Grariska v i åter de afbildriirigar, soiii olika författare lciiiriat af var art i fi-aga, fiiiria vi först, att I'HILLI~~S' afbildriing ar för illa ut,förd, att en jeiiiförelse deri~iedskulle ]&rida till riAgon nytta. Gor,»~uss &ter lciiiriar eri sardeles klar bild, soiii val stiiiuiiicr iricd vara exeiiil)lar; der1 &P dock, i jeinförclse iiiecl dessa, val u1)pdrifFTeri i friiilire delen, hvadari der1 också f&r iiicra utpraglad rlioinbisk forili. 13iricllertid ariiriarker G~LIJFUSSitfveri, att iriera triarigulart rundade forincr förekoiiiina. S& bcskafladt ar ocksii det eseiriplar, soiii afbildas af DUM OR TIE^ 1. c. C. ~~~wlticostatu~,~ förekoiriiiier riastari allestades i rriellersta Lias. E~ZAUNS ariför der1 från lag ined Aln. Jnl)zesoni och vidare upp i lag iiied Am. Davoei saiiit d~ssutoiiiriere i lag med Am. Bucklandi. TATE ariför der1 f'rAri lager] iried A m . Ja~)zesuni,AIM.~tzut'gut'itatus och Arn. spinatus. Hos oss &r arter] ert af' de allrnniinaste. i)fver 100 exernplar aro insamlade från Kurreinölla; ett par iiro funna vid ))Fylans tegelbruk)) sarnt »Sosterups vestra grans)). O

l)

Bättre exernplar, som sedermera fiiiinits, bestyrka de iakttagelser som först gjorts å detta fragmeilt.

O M LIAS I S Y I N ~ S T K ASIIANE.

Cardium Angelini

n. sp.

Snfl. II, fig. 21, 22. l 1

lill siri lasbyggnad, riiuskeliritryck o. s. v., fullkoiriligt lilz fijregaeride, hvaclari val sl>bestarnningen torde f& aiises rigtig. I1;ii' ock i allrnaiihet dennas forin, rnen Nr mera trcisicligt rundad. Urnbones gro riigot aritemediaiia och i förlillllaride till iriiisslans storlek ovanligt starka, inåt- och frainatböjda, spetsiga, sarskildt fraiiitrficlande p&griiiiil af den i~iider clern hefiiitliga, cljupa, hjert,foriniga, skarpt begrarisade luriiilaii. Musslari Ar i synnerhet vid umbones jemförelsevis tvjock. Skalet iir sardeles t,jockt, hvarföre kornniissuren öfverallt, iitom vicl laset, visar sig sardeles brecl. Det ar glatt, med fina, rrier eller iriindre tattståencle, tillviiststrinimor. Irigerist~des syries spAr till l~ngdstriering. Inre kanten iii. krenelerad. Musslari, soni ofta, att (:j sRga oftast, :tiitraRas inecl hoph~ngandeskal, iii. inycket liten, föga veslaride i storlek. De vanliga esemplareri %ro 3,j rrim. 1Anga och höga sarnt ungefar 2 X l rnrri. t,jocka. Ett lielt exeinplar inatel* i li~r-igdoch höjd 3 rnin., i t,jocklek 1 , 7 5 min. Langden iir dock oftast en liarsrnttn större aln höjden. Tiknar till sitt yttre riigot Llicainn pu~)lilnMUNSTEK (VP~ZZIS), i synnerhet sadan (len afbildas af ( J v i s ~ s ~ r(Jura, ~ n ~ t. 13, fig. 44; t. 23, fig. 24); denna ski1,jer sig dock genom niern i-lindar1 undre kant sarnt betydligare storlek. Fossilet iir bland dc talrikast förckonimande i lagren id Iiurremölln. Afveri vid »Fylaris tcgelhriik)) ha ett par exemplar antrwffats.

Protocardia Philippiana

~ ~ J N K Eap. R

Tnfl. II, fis 23, 34.

1 8 5 5 C'u~*diti?~t P/lilippian~~?i,, T E R Q U EEtage ~ I , irif. liariqiie, p. 288, pl. 4 (18), fig. 16. 1858 ('urtlil~li~, AURNSTEDT, .J11rii, S. 60, t . G, fig. 10 (nhcrst). iioii G'. Phplippianlrm, Q u s w s , r ~ ~Jiirn, ~ , s. 31, t. 1. tig. 38. tr~c~zcatuni (Piirr,~,.), GOLDFUSS, l'etr. Gerin. IT, S. 2 18 (20#), t. 143, fig. II) c , (l, e, (1863) 1864 P/~ilippir~~~zi~i~, v. T)ITTMAK, Contortnznric, s. 176. 1 8 7 1 P~aotocardia Philippiann, BRAUNS, Uiitere Jiirii, s. 324.

ii011

10

ii,

b.

RAcla skalen lika stora, starkt hvnlfda, triangillirrt ri~ndadc,niigot p i liingden uttlrngnn. Ett litet, fiillstiindigt skal iitvis:tr följande dimensioner: langtl 0,s rnin., hiljd 8 rnin., 'jocklek 2 X 3 nim. Ile öfrigz rxciiiplarcn, sorn alla Rro störrr, aro mer eller mintlrc defekta, hvaclan exakta mAtt (:j ii dem kiirinat tagqs. lltt af clein visar 16 rnin:s langd (lingefar), 15 mims hij,jtl och B X 5 inin:s tjocklek. TJrrihones &ro fi.ainsk,jiitande, sl)t>tsiga, bötjda inåt och nedilt, sarnt hel!ign,z ntira iriidten, snarare nagot postinecliana iin nritenit~diana. Friiinre {iridan jcmnt riincliid; hnkrc Rndari nAgot snedt afstympncl. LASranden rak, temligen korf. Frin iimho iitgAr hnkAt ocli iictlht cii stark kijl, iipptill ganska skarp, nedtill niigot slöaril. Det h!irigenom rtfskilcla bakre f!iltet ar niigot korivest, prydt rned tall-ika, raelierancle $sar. Af (lessa Aro tltl bakclrsta mycket fina, men i sairirna min (le narinn sig kölen, tilltaga Asarrie i styrka. Afven frarriorn kölen Aro 3 i 4 stycken synliga; de %ro gnriska hrerla, men rik cridast ett litc~tstyc.kc tipp fi-in ventralran(1eri. Af clessa sistnanida isarne synas e,j sgllan s p k i nedre kanten p& de i öfrigt lata stenktirnorna. IJtom dessa radierande asar finnas a bakre faltet, såväl soin a öfriga skalet, mycket fina, koncentriska

56

J O H . CHR. MOBERG.

strimii~or, sardeles tydligt framtr~dandei de gröfre ribbornas niellanrnni. Eniir de koncentriska striinmorna knappast aro synliga för blot,ta ögat, fiircfallcr större deleri af skalet glatt och glansande; endast ett eller tv% gröfrc, koncentriska veck hafw kunnat iakttagas k de större eseinplareri. Gei~oiri sir1 starkt markerade köl saint bakre kantens afstyriipniiig, skiljer den sig ]%tt friin Yrotoccw.rlicr ~*lic~ticn MERIANl ) , Pr. ('07zcin~zaBUCR och Pr. on-yvzoti QUENSTEDT. I)? åsarnes olika st,yrka pii olika afstAnrl frgn kölen ski1,jer vai* art frfin den i iifrigt s% lika A.. t7-1c~zcatnSow. Enligt BRAUNS 1. c. iir arten ?ned visshet funnen endast i psilonotiis- och angixlatnsIngen". SEI~QITERI illyger ungeffir samma iiivi. Iznligt TA'I'I?och RT,ARF,!ifven fiinncri i 13iic~klaridilaget. 1-10s oss iiro endast 4 exemplar furina, hraraf 1 vicl I
Pleurornya Forchhamrneri L ~ J N I ~ G R E X . Tnfl. II, fig. 25, 26. 1838 Anlpl~idesma tionai.qorme (ZIETEN), FORCIIIIAMMER, R o r i ~ h o l n ~Kiilf., s s. 49. 1879 Ple~irom?jaF'o~.chhnmmeri, LIJNDGKEN, Jiira på Bornholin, s. 25, fig. 4-9. I) N t~nzlis,L V ~ G R E Il~ideiii, N, s. 26, fig. 11.

Af denna art föreligga endast f& och inestadels illa bevararle c~xemplar,hvilkri clock val öfvcrensstiimma med originalexemplaren från Bornholm. Den liarakteristiska iirniipningeii, eller inbugtningen, franirnanför umbo kan val iakttagas. Ett af mina eseiriplar, som ar sardeles illa lzderadt (endast fl-anire och urriboriala partien aro i behall), ~rb~jiider dock siirsliildt intresse derigerioin, att det har skalet delvis bevaradt. Detta Ctr ytterst tunnt, försedt med talrika, firia, koncentriska strimmor. P& ett litet stycke, narmare nnclre kantens midt, sakiias skalet, och har visa sig kiirrian nagot större, griindn veck; (le fina strimmorna aro deremot 1121' ej synliga. I allo lika beskaffad ornering har jag kunnat iakttaga ii esernplw friin Borriholm (friin Hvidodde och Nebheodde), hvilka hadc skalet delvis bevaradt. Det af I J ~ 1. C.,~ fig.~ 9, ~ sfbijdacle ~ zexemplaret ~ ~ har e,j, sisom rnan frestas att tro, skalet i hehnll. Gtseendet iir dock förvillande likt ett sb bevaractt csclniplar. Troligen har det bildats pk fö1,jaride satt. Skalets inre sida har bekladts nrriecl en tunn hinna af jernosidhyrlrat; konkaviteten har fyllts inecl sandsten; efter ski~lrts iipplusning har fossilet slutligen fAtt sitt ritivarande utseende. Detta al* af vigt pb sh siitt,, att hiirigenom upphiif\-es clen olikhet, soin skulle utgöra hiif17iidsakligtt skilnnderi inellari PI. tenuis LGN. och PI. F O ~ - ~ ~ ~ ~ niimligen ~ I ~ L olikhet(~r1 I ) L P I -i ~skalets , oriiering. I-Ivad betriiffar öfriga olikhctc~r,niirnligeri den riicra nedtryckta forrneri och (len rnicltcn mcra ntiriila(1c iiinho, hvilka skiille iiti~iarkn1'1. tnu~ia,si, tiro clc Iiclt visst beroendc p2 siittct för till~iistclri. l)$, sisom hos (lerina art, en inixssln hiif~7iirls~liligc.ritillvasc~r bnliit samt, fast nigot l)

Med den ii:^ saminanföres viir art af TATE(Yorkshire Iliiis, p. 395). 1'8 gl.1inc1 l~iiraf uppgifves nrten forekomma cj allenast i lag ined A. planorbis, lag nietl A. nngulrctzt~ och lag med A. Btccli-liintli titan afven i lag med Aviczlla contorta.

57

OM LIAS I SYDOSTRA SICANE.

mindre, nedåt, bör under tillvaxten uiilbo proportiorisvis synas riarma sig frainre iindan samt relativa höjden ökas. Efter noggrann granslsning af origirialet till P1ezirov)zya te7vztis fraintriida, LUNDGREN, hvilket battre iin teckningen later likheten med Pl. Forcl~hav1~7)ze1-i anser jag att de obetingadt maste sammanföras. Vid Fylaris tegelbruk har jag funnit ett ungt individ (se afbildn. t. II, fig. 26), alldeles lika med den form, soni af LUNDGREN uppförts s k o m 2'01%. 11ztl/ci; dii denna shledes förekornmer i samma skikt som utvuxne exemplar, fiiiries ej langre nigot sltiil att uppföra den sarskildt. Hos oss vid Kurremölla (1 ex.), vid Fylans tegelbr~~l;(2 ex.). Ett fraginent frtin Kullemölla bör ock möjligen föras till denna art.

Pleuromya librata n. sp. Safl. II, fig. 27, 28.

P& tvaren utdragen, rundaclt fyrsidig, med framslijutancle 11111110. LAsrandens delar ligga ej alldeles i rat linie; undre kanten svagt böjd; bakre ~ n d a nniistan dubbelt sk lang soin den franire samt jeniförelsevis tjock, föga tilltagande i höjd sarnt baktill ilagot rundadt afsneddad. Uiribo ar stor, bred, utan t ~ d l i gspets ocli starkt framatböjd. Från uinbo gAr till bakre andans undre del en rundad, men likviil tydlig, köl. Franire andans kontur har nastan alldeles formen af en halfellips. Lunula knappast markbar; area lång, temligen smal. Skalet ar tunnt, med talrika 1toncentrisl;a T-eck ocli finare strimmor. Möjligeri nagot litet gapande i bakre andan. D i m e n s i o n e r .

I II

Proportion.

Längd.

Höjd.

Tjocklek.

L:H:T.

37mrn. 22 N

22 rnm. 14

2 X 8 inin. 2 X 5,5

100 : 59 : 43. 100 : 64 : 50.

Eserriplaren I och II aro just de som afbildats; det niindre hr sardeles 1-51 be~ a r a d t . P& det större iir afståndet fran urnbo till framre andan 1 4 mm., saledes 38 % af hela langden; å det mindre ar samma afstand 8 mm., således 36 % af hela langden. TERQUEM'S Pl. Dunkeri (Etage inf. liasique, p. 284, pl. 7 (l$), fig. 23 = G1.esslyla sz~brz~gosnDIIR sp.) ar ej sa olik vår art; den ar dock relativt liigre och rniiidre t,jock, har otydligare bakre köl samt ar mera jemnt rundad vid bakre !indan. PI. stl-iatzila AGASSIZ(Monogr. des Myes, p. 239, 131. 28, fig. 10-14) skiljer sig fran var art, saval genom sina, frainre andan mera narmade, umbones, som genom mindre höjd och mera afsmalnande, mindre hviilfd bakre del. Den tyckes ock sakna t ~ d l i gbakre köl. Med PI. Yov*chlzanzvneri LUNDGREN kan någon förvexling ej ifragasattas; den karakteristiska inbugtiiirigen framför urnbo iir ensam tillrackligt kannernarlse för deiina senare arten; dertill kommer ock dess höga, niistan inrullade, umbones in. m. Förekonirner troligen ej alldeles sallsynt vid I
R. U. O m Lias i syddstrcz Skune.

S

JOH. CHR. MOBERG.

Pleuromya coarctata

n. s!,.

Tafl. II, fig. 20.

P& tvaren utdragen, rundad, med framslc,jutande umbo. Framre andan spetsigt rundad, bakre utbredd. Bakre delen af Idsranden nastan bildande rat linie nied den fralnse. Undre randen baktill starkt, p& rnidten åter svagt krökt, si% att den har nastan blir parallel med en från umbos spets till andan af låsrandens bakre del dragen linie. Bakre kanten i sin öfre del runcladt afstpmpad, uppifrån snedt nedåt. Fran umbo g&r en svag, i sin undre del knappast distinkt, rundad köl till balire andans undre del. Uinbo ar krökt inåt och nedåt, mycket bred, men dock försedd med en fin spets, knappast mer böjd framåt an bakat. Lunula och area tydliga, långstrackta; i synnerhet den förra &r surdeles skarpt begransad. Skalet, som ar rnj~ckettunnt, visar srnå, svaga, konce~ltrisliaveck och talrika, olik-starka tillvaxtstrimrrior. ,4 val bevarade stallen af skalet kan derjenite med en skarp lupp iakttagas annu ett slags skulptur. Skalet ar namligen prydt med ytterst fina, radierande strier. Umbo iir belagen pa ett afstånd från frarnre andan, hvilket ~ippghrtill '1, af langden. $ det afbildade exernplaret ar langden 41 nim., höjden 23 min., tjockleken 2 X 7,s mm. siiledes (100 : 5 6 : 37). Unibo R r belagen pii ett afstånd af 27 mm. frin bakre och 14 från framre andan. R l ~ t e s från uinbo vinkelratt mot undre kanten, fås 21 mm. och samma niatt erhålles iinnu om man ett stycke langre bakåt mater vinkelrata afståndet från öfre till undre kanten. Genom sin framtill något hoptryckta form samt laget och skapnaden af umbo, val skild fran öfriga af slagtet. I jen~förelse ined föregående ar musslan ovanligt tunn. Fragment af store Pleu~o~nymant,r%ffas ingalunda sallsynt vid I(urremöl1a. De vanskligheter, som inöta till och med vid bestumriingen af val bevarade exemplar, blifva naturligtvis har inangdubblade samt omöjliggöra rriestadels hvarje försök att hiinföra fragmenten till någon bestamd art. J a g har dock skal att tro det annu en eller flere arter af slagtet Pleu~omya har förekomrna.

Pleuromya

sp.

Afven vid Rödmölla har i Liasmoranen ant,raffats en stor Pleuronzya. Den tir antraffad i en teniligen grofkornig, rostbrun sandsten. Till sin habitus tir den, i flere hänseenden, ett mellanting inellan de båda sist beskrifne arterna. Skalet & r starkt hvalfdt, glatt, med fina koncentriska tillvaxtstrimmor. Umbo ar spetsig, framåtböjd, ej mycket öfverskjutande lasranden, sarnt nastan median (detta senare tål möjligen någon jemkning, enar jag ej med absolilt visshet kan saga, huruvida skalet ar alldeles fullstandigt i balire andan). Från urnbo utgar en trubbig, rrien tydlig, köl till bakre-undre kanten. Undre kariten %r svagt, jemiit böjd, bakre snedt afstympad, framre jemnt rundad. Bakre andan ar mycket tjock, temligeri hög; den frarnre ar tunn. Exemplaret niater: i langd 32 nini., hvaraf 15 rnm. komma på framre andan, i höjd 18 mm., i tjocklek 2 X 7,5 mm. Proportionen blir således L : H : 'i' = 100 : 56 : 47. - Förr an större material erhållits, vågar jag dock ej med bestamdhet anföra den såsom saaskild art.

Obestämd bivalv. Tafl. III, fig. 2 7 .

Utom de har beskrifna bivalverna föreligger anriu en art, som jag dock ej kunnat till slagtet bestamma. Alla exemplar, soni antraffats, hafva varit bevarade i en hård, grågrön bergart, ur hvilken jag ej lyckats frigöra dern tillrackligt, för att liunria undersöka lasbyggnaden. Såsom en prepareringen försvhande omstfindighet förtjenar ock framhallas att skalet sjelft ar sardeles tunnt, men segt. Musslans yttre gifver ej tillrucklig ledning för en slagtbestiinining, ehuru den i öfi-igt ar sardeles val bevarad. - Omkretsen ur ovalt rundad, något på tvaren utdragen. Umbo, som skjuter upp öfver lasranden, ar stark, spetsig samt böjd inat, framiit och nediit; den ar n&got snternedian och når in till s*jelfva lasranden. Framre undan ar jemnt rilridad, bakre åter något snedt afstympad, undre kanten iir jemnt böjd. Frttn umbos spets till bakre-undre kanten gar en tydlig, ehuru föga framtï~dandeköl, afskiljande ett knappast konkavt Filt. Lunula hjertformig, riastan något urgröpt under umbones; nagon area star ej att se. Skalet ar starkt hvalfdt, tunnt och glansande, rned ytterst fina, tgta t,illv~ststriinmor. Afbildade esernplaret muter 10,5 mm. i liingd, 8,s mrn. i höjd och 2 X 3 mm. i t,jocklek. Tre exemplar aro funne, alla vid I
Dentalium etalense

T E R Q U Eet~ PIETTE ~ (BRAUNS).

Tafl. II, fig. 30, 31. ? 1 8 3 8 Dental7um cy17nclricu~n,FORCHHANMER, Bor~lliolms Kulf., s. 5 1 .

1855 1865 1871 1879

1)

comnp~~essz~in, TERQUEM, Etage inf. liasiqiie, p. 280. etrtlet2se, SERQUEM et PIETTE, Lias inferieur, p. 67, pl. 1 2 , fig. 43. »

1)

sp.

, BRAUNS,Untere Jura, s. 288. , LIJNDGREN, J ~ i r ap i Bornl~oliil, s. 1 3 , fig. 1 .

Till denna art raknar jag en svagt bågböjd och afsmalnande De~ztaliunz,som inerendels tyckes vara alldeles glatt,. A biittre bevarade exemplar synas dock, vid betraktande genorn lupp, talrika, ytterst fina tvurstriminor, löpande snedt öfver sli-alet, s i att de nå högst upp p& den konkava sidan. Dessutom iakttagas pci ett par exemplar flera, något gröfre, med de fina tvarstriminorna parallela ringar. De bildas af en ansvallning rned derp& följande insriörning och tyckas antyda afbrott i t,illvaxten. Langdstrimmor saknas alldeles. Vid skalets borttagande har kaïnan befunnits vara fullkomligt glat't. Tvarsnittet %r rundt,, mera sällan något litet hoptryckt. Vid artens bestamning har jag hufviidsakligen stödt mig p& den af BRAUNS1. c. lemnade beskrifningen l). Mit't fullstandigaste exemplar ar 21 mrn. Iangt. Dess största diameter ar ungefar 2 mm. l)

Under det att såväl TERQUEM sjelf soin TATE (Torkshire Lias, p. 332) uttryckligen arigifva att arten ar slät, lemnar BRAUNS en beskrifning, soin till alla c1el;ir passar iii med den af inig ofvaii lemnade. Bnghende identiteten inellan min art och deil, som legat till grund för BRAUNS' beskrifning, hyser jag intet tvifvel. Möjligheten af att ett annat (nytt?) namn borcle viiljas, kan jag ej bestrida, inen anser inig böra i detta fall lita p i B n ~ u s s , till hvars förfogande helt visst s t i t t ett större jemförelsematerial och möjligen afven original.

6O

JOH. CHR. MOBERG.

Enligt BRAUNS förekoinmer i nordvestra Tyskland arten s8viil i öfre psilonot~lsskikten och angulatussliiliten, som i lag med Anz. z+hus samt antagligen ocksa i rnellanliggande lag. Efter hvad ett par föreliggande aftryck med val bevarad skulptur utvisa, föreliorniiier arten i Bornholms Lias. Hos oss %r den funnen vid liurremölla. Val bevarade exemplar %ro just ej sa allmiinna. 20 h 3 0 stycken ha dock kunnat med sakerhet best%rnmas. Xfven fran nTosterups vestra gr%ns))föreligga fragment, som temligen sakert tillhöra denna art.

Pleurotornaria (Cryptaenia) expansa SOWERBY sr). Tafl. I I , fig. 32-35. l 8 3 0 Helici~io expaltsa,

V.

ZIETEN,Verstein. IVLirtternb., s. 45, t. 30, fig. 5.

? 1 8 3 8 Nerita laovigata (SOIT.), FORCH~IAMMER, Bornholins Kulf., s. 51.

1841-1844 Rotella e'cpansa varietas, G o i , u ~ u s s ,Petr. Gerrn. I I I , s. 1 0 2 (96), t. 195, fig. R. 1852 Plez~rotomaria expunsn, CHAPUISet DEIIXLQUE,Serrains secoiidaires, p. 97, pi. 13, fig. 3. 1 8 5 8 Iï'elicinrc expansa, QUENSTEDT, Jtil.a, S. 193, t. 24, fig. 19. ? I) I> var. plicatn, QUENSTEDT, Jura, S. 193, t. 23, fig. 34. ? 1 8 6 5 Pleei~*otoli~al*ia gra~izilata (DEsL.), V. SEEBACH,Geol. d. Inse1 Boriiholm, s. 345. 1871 ecpnnsn, R n a u ~ s ,Untere Jura, s. 276. 1876 Cryptaizia expolisa, TATE,yorkshire Lias, p. 334. Jiira p i Bornholm, s. 1 2 , fig. 2, 3. 1 8 7 9 Plezl~.otomai.ia 1) , LUNDGREH, )>

))

Yastan sliiff'ormig, rned bredden betydligt större an höjden. Tre exemplar visade följande förhållaiiden mellan bredd och höjd, namligen 1 8 : 11, 1 7 : 10 och 1 0 : 6. Ett eseinplar höll 30 nim. i diaineter. Innersta vindningarne ar0 n;"igot niera utdragne an de yttre, hvilka slutligen bli nastan vagrata. Bandet, som å innersta vindningarne ej &r särdeles framstående och alltid f~!llstandigt tackes af narinast yttre vindning, blir endast fullvuxne exemplar bildar det pil sjelfva kanten en B yttersta vindningen synligt. slatt,ande, svagt kullrig samt fran öfriga delen skarpt skild, yta, höjande sig nagot öfvcr angransande delar af basen, men skild från narmaste delen af sidan endast genom en skarp linie. Under det att kanten å yngre exemplar Rr rundad, blir den siilundn a aldre rriera skarpt framstaende. Undre sidan iir starkt hvalfd; å aldre exemplar går den närniast under bandet lodratt ned eller ar till och rned något utat bugtig. Derefter beskrifver den en jemnt bugtig yta, tills den n k den vida nafveln, hvilken dock ar fullsthridigt taelit af en utåt konkav, stundom nastan trattforniig, callus. Å yngre exemplar ar undre sidan ej p& Iingt n a r sil uppblåst. Yafveln iir Rfven d& tackt. Inga spirallinier finnas. Orneringen bestar i fina, tiittstaende tillv%xtstrinimor, frAn söininen g&ende nästan ratlinigt, nilgot snedt bakat, anda till ornedelbara narheten af bandet, hvarest de i en stark båge höja bakat. A bandet bildas en liten, frainiit konkav, h5ge. Uncler bandet böja de först något frarnat, derpa åter nigot bakat, tills d e n&nafvellianten, der de rigtas iinnu mera bakåt. Exemplay med delvis bibehå,llen mynning viss ock, att denna varit ursvängd i det pb nafvelyt'an liggande partiet. Den af callus fylda, eller rattare af en callös skifva t,ackta, nafveln &r genom en tycllig kant skild fraii undre sidan. Yngre exemplar hafva, å öfre sidan s k t a , vindningar; å aldre dererriot visar sig nara sömmen en rad oregelbundna knölar eller ansvallnirigar, ej tydligt begransade och ej inverkande pil ofvan omtalte tvarstrirnmors förlopp. De tilltaga i storlek p& sarnrna gång som öfriga skalet. Den del

A

af sidan, som tacker föregaende vindnings band, ar alltid jemn, nagot nedtryckt, strax derutanför börjar det ansvalda partiet, ndende till urigefar sidans halfva höjd (bredd). Efter en lindrig depression höjer den sig åter något litet mot bandet. Sasoin redan riamdt, blir sidan i sin helhet riastan vågrat. I frbga oin skulpturen hos PI. e-ansa Sow. finnas nagot olika uppgifter hos de olika författarne. I frbga om alla öfriga karakterer såral soiii ~t~vecklingens förlopp synas deremot uppgifterna val öfverensstamma. GOLDPUSS omriamner, Petr. Germ. III, s. 102 (96), att PI. expan.sa ar försedd med spirallinier. Samma uppgift återfinnes 110s DuMORTIER, Etudes palxont. II, p. 45; på afbildningen i samma arbete, III, p. 113, t. 18, g . 12, 13, %ro ock spirallinier antydde. Bylika anföras ock af CHAPUISet L)EWALQUE, Serrains secondaires, p. 98, dock endast för varietetsen Solarioldes, hvilken åter af SATE och BLAKE(Yorkshire Lias, p. 334), i strid mot, hvad vanligen ar fallet, anses såsom en 1. C., att å ~ l d r eexemplar öfversta kanten blir ansvald, skild art. Vidare sager GOLDPUSS ofta knölig. BRAUNSåter sager (Untere Jura, s. 276), att hvarje annan skulptur an band och tillvaxtstrimmor saknas; han omriamner ej ansvs~llningenvid sidans öfre kant. PI. rotellafo~nzis DUNIIERföreter, i synnerhet i iingdomsstadiet, ratt stor likhet ined vår art; utvuxne exemplar skilja sig genom sina rundade vindningar. PI. helicij'or~nis E. BESLONGCHAMPS har ej fullstandig nafvelutfyllning. PI. polita Sow. har högre, jenirit sluttande spira. I öfrigt %ro alla dessa, delvis sisom synonyma hopblandade, arter tnycket narstående PI. expansa. - Arten uppgifves af BRAUNSförekomma redan i Arietisskikten och i lag med d. zipl~us,men mera talrikt först i mellersta Lias eller lagen med A. Janzesoni, A. centaurus, A. Davoei och A. n2a~garitatus. De af LUNDGHEN 1. C. anförda exemplaren från Borriholm synas representera ungdomsstadier. Hos oss förekommer arten ej alldeles sallsynt vid I(urrern6lla; afven vid »Tosterups vestra grans)) ha ett pas exemplar antriiffats.

Turbo compositus

n. sp.

Tafl. II, fig. 36; tafl. III, fig. 28, 29.

De exemplar, som antr~ffats,aro alla mycket defekta. Tillsammans lernna de dock en ganska god förestallning om den art, jag ansett mig böra p4 dem uppstalla. Arten Br liten, låg, bestående af föga niel- an 3 a 4 temligen hvalfda vindningar. Apicialvinkel ungefar 60". Spiralgående langs sidorna löpa tv$ starka, upphöjda åsar, af hvilka den ena, bildande sidans undre kant, endast ar synlig p& yttersta vindningen. Den andra går parallelt med denna, på ett a f s t h d något mindre &n sidans halfva höjd. Sidans öfre, större, del bildar med den undre, nastan lodrata, delen ungefar 135 graders vinkel; bada iiro i det narmaste plana. Undre sidan ar starkt hvalfd; mynningen tyckes vara rundad; nafvel saknas. Ofver sidorna löpa fina tvarstrimrnor, å öfre delen något bakåtrigtade under deras lopp nedat. PA undre sidan niarkas 4 h 5 smala, spiralgående, upphöjda åsar. Vidare utgå från öfre sömmen något större, oregelbundna (mjuka) tvarveck, hvilka %ro synliga afven å undre sidan och lemna spår p$ karnan. På den langs sidornas tnidt löpande kanten finnas sm%, smala, aflånga knölar, antagligen bildade vid

62

JOH.

CHR. MOBERG.

de nyss omnamda gröfre tvarveckens passerande öfver rneranämda karit. Antydan förefinnes ock till srnå spiralgående veck å sidans öfre del; å det tafl. III, fig. 29, afbildade exemplaret har jag kunnat urskilja 2 stycken dylika. 3 exemplar aro funna; alla vid Iiiirremölla. Möjligen bör ett exemplar från Bornholm, etiketteradt ))Rosniandeb~lctet ved Havet)), ock föras hit.

Turbo solarium PIETSE. Tnfl. II, fig. 37-41. 1856 'liirbo solarlzi?n, PIETTE,Gres cl'Aigleinont, p. 205, pl. 10, fig. 16. » , TERQUEMet PIETTE, Lii~si~lferieul', p. 50, pl. 3, fig. 22-24. 1865 tiro, DUYORTIER, Etudes pnlkont. II, p. 191, pl. 45, fig. 7, 8. 1867 solai+iunz,TATE and BLAKE,Yorkshire Lias, p. 343, pl. 9, fig. 16. 1876 J)

Ile liarakterer, soni alltid iitmärlia arten, aro: lag spira, rund mynning, liten eller ingen nafvel, i allmanhet rundade, glatta vindningar, 4 h 5 till antalet. Redan af den obestamdhet, soni vidlåder derina diagnos, torde framgå, att arten iir högst varierande. Kafvelpartiet, apicialvinkeln, vindriirigarnes form och ornering, lernna alla harpa exempel. Nastan alla författare ornnainna ocksa variationer i ena eller andra hanseendet. Salunda angifva SERQUEM och PIETTE 1. C., såsoin utmarkande för arten, att de inre vindiiingarne iiro kantiga, försedda med svaga tvnrstrimrnor, den yttersta vindningen rundad, nafveln trådfin, belagen i en fördjupning och oingifven af veck, mer1 omtala ock aridra foYmer, med alla vindningar rundade, samt ater andra med vidare nafvel, ej orngif\-en af veck. I)UMO~~TIER anför 1. c. under riamn af 1'. tiro en tydligen hithörande form med glatta rundade vindningar och utan nafvel. Enligt TATE och BLAIIE 1. C. iir detta den allinarinaste formen i Yorkshire Lias. Dessa författare omnamna ock T u ~ b oBurtoni SATE såsom en varietet rned longit~~dinela (spiralgående) liriier, samt nied eller utan riafvel. Frari Ii~i~remölla föreligga rnellan ett och tv%hundra exemplar, företeende minga olika former. Flera af dessa skulle helt visst antagits för skilda arter eller tltminstone varieteter, om blott de olika karaktererria visat tecken till bestamd inbördes gruppering. Sa ar dock e.1 fallet. Enligt min erfarenhet skulle derföre en fullstandig beskrifning af arten snarast blifva ett angifvande af de granser, mellan hrilka hvarje siirsliild karakter varierar. Genoni beslirifning af ett specielt individ torde dock lattast en redig bild af arten i fraga erhållas. - Eri bland de vanligast förekommande formerna iir den ii tafl. II, fig. 37, afbildade. Dess Eiö,jd %r 5,5 mm., dess bredd 5 rnm. Viridningarrle, 4 till antalet, ar0 alla uppblåst rundade; sörnmen tydlig, linieformig; apicialrinkeln ungefär 80"; nafvel saknas; innerltippen callös. Tvtirsöfc-er vindningarrle gå talrika, fina, något baliiitböjda tvarstrimmor. P& undre sidan iiro de starkare ocli löpa tillsammans mot centrum, hrarest bildas en miridre valk utmed innerlappen. - Stundom, fast mera sallsynt, synes verkligen er1 hårfin nafvel, ilastan taclit af den callösa irinerl%ypen. Ett dylikt exemplar iir afbildadt på tafl. II, fig. 38. Dess apicialvinkel ar endast 70". Tvarstriminorna bilda a undre sidan ratt starka veck kring riafveln. Afven p i sidorna kan man iakttaga mindre sadana. Safl. II, fig. 39, visar en ofta återkommande egendomlighet. Nara sömmen iakttages namligen, sturidom öfverallt, stundom endast på ett mindre stycke, langs vindningarne en

tydlig spirallinie, bildad genoni att vindningen der böjer sig uppat i en skarp vinkel och liksoiii sinyger sig intill den narmast föreggende. detta exemplar, ett bland de största jag funnit, a r bredden 7 mm., urider det att höjden blott ar 6,5 mm.; apicialvinkeln &r ornlsring 90°, nafvel salinas, h den svagt callösa innerlappens rand iakttages en liten, ruridad knöl. - Fig. 41 och 40, tafl. II, visa genomsliarriing af exernplar rned rninsta och största obsei.verade apicialvinlilar; den förra !ir omkring 60" och niigot konkav, den senare dereinot konvex och cirka 90". Skalet a r alltid tjockt och glansande; h karnor synes alltid en djup ilafvel. Ili~rbosolariz~w~ anföres fran lagen med A. anqz~latzcs,A. Bucklandi och Bel. acz~tus. -Arteil, som afven förekommer p& Boriiholm, &r, såsom redan naints, en af de allrnannaste vid Iii~rreiriölla. Den iir afven sntraff'ad vid »Tosterups vestra grRns».

A

Trochus l ~ v i v. s

SCHLOTHEIRI SP.

Tafl. I I , fig. 42. 1 8 2 0 'I'rochilites levis, v. SCHLOTHEIM, Petrefactenkunde, s. 159. 1837 75~0chzisg l a b ~ r ,KOCHoch DUNKER,Beitrage, s. 24. t. 1 , fip. 12. 1841--1844 1) » , UOLDFUSS,Petr. Gerin. I I I , s. 54 (52), t. 1 7 9 , tig. 12. n o n Trochus glaber D'ORBIGNY. » 1850 epzclus, D'ORBIGNY,Pal. Franc., T. II, p. 253, pl. 306, fig. 1-4. 1871 1) levzs, HRAUSS,Untere Jura, s. 264. n o il Trochzts lavis SILSSOX.

Högervriden, med hög spira; apicialvinkeln cirka 45". V i d n i n g a r n e , ungefar 7 till antalet, föga tilltagande i höjd, hafva plana eller eridast svagt konvexa sidor, hvadari sömmen endast synes som en svag, rnen tydlig, fåra. IIvarje vindnings sida ligger i samina plan, som den föreghendes. Undre ytan, som med sidan bildar e n skarp kant, ar nastan plan utom vid sjelfva mynningen, hvarest den blir &got hvulfd; p& grund deraf blir ocksh kanten har mera slö. Hafvel saknas eller &r triidfin. Hela ytari förefaller glatt. Vid narmare pgseeride visar den sig dock försedd med talrika tillvaststrimrnor, hvilka A vindningarnes sidor förlöpa temligeri r ~ t l i n i g t ,nigot baktttrigtade; A undre sidan gA de i en lindrig, framiit konkav, bige mot centrum. Vid skalets nötning blifva de stundom nigot oregelbundna och framtrada starkare. Inre lappen tyclies rnig visserligen s ' D'OEBIGNY'Sofvan citerade figurer mera parallel med spirans axel, Rn som G o ~ u ~ u s och utvisa. men detta kan möjligen bero p& kantens I ~ d e r i r i g . Sasom ofvanstiiende syrionomiförtecknin utvisar, beslirefs arten redan 1820 af v. SCHLOTHEIM. 1827 beskref och afbildade NILSSON (Petr. Suec., p. 12, pl. III, fig. 2) under samina namn en helt aniian art, liarröraride f r i n Sveriges kritsystem. D& siilunda namnet först tillagts h:~r beslirifna Liasfossilet, maste för KILSSONSa r t ett annat namn valjas l). Troch7~s Deshayesi SERQUEM (Etage inf. liasique, p. 262, pl. 4 (15), fig. 13) a r lik ~ den arten i fraga, fasttiri venstervriden. Hvarje föregiiende vindning ö f v e r ~ k j u t edock följandes öfre kant; dessutom uppgifves arten vara naflad. - T~oclzzcsoptio DUMORTIER l)

Jag skulle derföre vilja föreslå att NILSSONSartnamn, (ïioochzis) levis, utbyttes mot det likilande (Trochus) lanvi_iisculzis.

64

JOH.

CHR. MOBERG.

(Etudes paléont. II, p. 186, pl. 45, fig. I l ) ar riAgot lik vår art, har dock till\-axtlinierna fl-nrnntrigtade samt nAgot inera konvexa viridningar och ar djupt naflad. - T ~ o c l ~ calts carius DUMORTIER (ibidem, fig. 16) ar naflad samt har svagt konkava sidor; sista vindningen a ï undertill mera rundad och ornerad med spirallinier. Tt.ocl~i(~l~(~z~i.c SCHLOTH. anföres fråri lagen med Anz. Janzesolzi, Aln. ce?ztau~*.zts och Anz. Dtzz~oei. Hos oss iiro funna 2 esemplar, hvaraf ett vid I(urremö1la och ett vid »Fylans tegelbruk)).

Straparollus? clathratus

n. sp.

Tafl. II, fig. 43.

Genusbest%miiingen niigot osaker, alldenstund skalet fattas b hela ofvansidan. Snackan ar niistan skifformig, nied lag spira, och synes ha bestått af 4 vindningar, af hvilka de inre aro ofvan rundade, de yttre inera plattade. Undre sidan, sorn ingenstiides företer. nAgra skarpa kariter, utan ar uppblkst rundad, g i r först temligen lodratt nedst, böjer derpk ganska tvart oin och sluttar långsamt mot nafl-eln, som ar stor och vid, så att de inre vindningarne syrias. Ofre sidan af vindningarne synes ha varit kortare an ava al basens lodrata del som nafrelytan. A ett par exemplar finnes r i d nafveln en del af skalet bevaradt, orn iin n2got förtryckt och förskjutet, s& att scjelfva nafveln derigenorii till en del lionimit att döljas. Detta skal visar s& pass egendoirilig skulptur, att jag ej treliar att derpå grunda en artbest~rrining. Det &r försedt med 7tterst tattst8eride spirallinier af rexlande groflek. Dessa korsas af, likaledes till finhet vexlande, tv?~rstritnmo~, i viss rnån bildande smii bagar mellan de gröfre, spirala striiniiiorna. Dessutom bildas kring nafveln smf1 tvarveck, böjde i en svagt bakat konvex hage, ett förhAllande, hvarigenom man niistan ledes att tanka p& S01a~iu1)zsåsoin ratta slägtnamnet; dock synas rynkorna val knappast ha varit så pass regelbundna, att man vid dessas förekomst bör fasta större vigt. IZarnan iir ej olik sådana af den i samma lager förekommande PI. expansa Sow. P& dessa senare finnes dock ofta, men ej alltid, såsom rriarke efter bandet en f k a langs kanten, under det att karnan af arten i fråga har dat, rundad kant. Det iir dock omöjligt att bestiirnnla arten blott pA kgrnor. Ett ej obetydligt antal siidana föreligga också, om hvilka man ej kan afgöra, huruvida de höra till denna art (eller inöjligen till den i sainina lager talrikt förekornmande PI. espalzsa Sow.). Endast två exemplar, med bevaradt skal ocli sålunda ined sakerhet bestambara, %ro funne ; bHda r-id Iiurremölla.

Turbonilla grata

n. sp.

Tafl. II, fig. 44.

Liten, spetsig, endast bestående af 3 vindningar. Embryonalvindningen ar venstervriden. De der@ föl<jande ha plattadt konvexa sidor. Undre delen och kanten iiro rundade. Mynningen ar rundad, niistan hel, inre lappen ar genom en fAra ra1 skild från öfriga skalet. Sömmen ar tydlig. Sniickan förefaller alldeles d a t ; under luppen visar

det sig dock, att R vindningarnes sidor finnas svaga tvarstrirnmor, hvilka fortsatta in ptt undre sidan. Yttre lappen ar fast vid föregaende vindriing medels en ganska bred sörri, hvilken framför lappen, rtt litet stycke bortåt, liksom i förvag deniarkeras genom tvil spirala linier. A det harigenoni begransade faltet iiro tvarstrimmorria sardelcs tydliga. Vicl ))Fylans tegelbruk)) ar funnet ett utriiarlzt vackert exemplar, 1,s mm. 1;ingt och ungefiir 0,75 mm. i diameter. Afveri frar1 I
Chemnitzia craticia

n. sp.

Tnfl. II, fig. 45, 46.

Spetsigt konisk nied platta vindiiingar, 9 a 1 0 till antalet. Ernbryonnlvindningar ungefar 3, sltita, rundade, rned rnindre spetsig apicialvinkel iin tie öfriga sarnt mecl tydlig sörn. 0friga viiidningar försedda med starka tvarlister, gående något snedt, nedåt-franiåt, bildaride en bakat svagt konves bilge. De ?ho 14 a 20 p& yttersta hvarfvet. Mellanrummet fran cleri ena till den anclrn listens micltliant &r jemiit konkavt, möjligen si, att ribbornas bakre sida 21- braritare iin den framre. Dessa ribbor fortsatta nustan lika starka iinda till öfre och nedre sörniner~,hvaclan cleniia blir föga inarkeracl. Ofta synes en ribba b den ena vindningen nastan utgöra en direkt fortsattning a f en clylik den ariclra. Sista vindningen iir dock något skarpare begriinsad frkn de fiiregaende. Iless ribbor fortsatta, nRgot aftagande i styrka, undre sidan bort mot spetsen af coluinellan. Il'ndie sidan har tydlig, afrundad, kant och ur utdragen (niAliiinda nggot konkaverad). Nafvel saknas alldeles. Mynningen, hvilkens kant qj Rr bevarad, tjckes liaf17a varit riindacl. Coliiniellari ar dock långt utdragen, livsdan det qj ar alldeles omöjligt, att har funnits en kanal, i hvilket fall slagtbestiimningen bör ändras till Cerithitsn. Sidorna prydas e,j blott af de grofva tv8rRsarne utan ~ f v e naf 6 k 8 styckeri finare spirallinier. Äfven R vindningarnes undersida lika starka rried tviiråsarne. finnas dylika spirallinier, dock har nigot gröfre eller ~zngefc~r Stundom blifva spiralliniertia fiiga synliga å vinclningarncs sicla. Fina liingdstriniinor, parallela med Asarne, kunna d& tydligt iakttagas. IM dylika exeiripl:ir i allt annat fullt öfverensst~minamed de öfriga, har jag ej ansett mig böra afskilja dem silsoin siirskild art. EIurilvida olikheten beror p& bevaringssattet eller pd en variation, kan ej för narvararicle afgöras. Kgrrian &r alldeles glatt, rned ajlipa sömmar och rundade vindiiingar. Genom sin forni och ornering, sarskildt genom ribbornas antal, utstr~ckningoch rigtriing, spiralliniernas antal, samt anclersidans s k i i l p t i ~ ~ski!jer , den sig val frbn en iniirigcl andra, triycket liknande, arter. Bland (lessa m% siirskildt frainhallas Ce~ithiun~ .cz~hcz~~~vicostatu~n I~ESLONGCHAMPS (CFIAITTIS et I~EWALQUE, Serrains seconduires, p. 107, pl. 13, fig. 6), Cedhiunz Hen~iciMARTIN (Infra Lias, p. 76, pl. 2, tig. 17, 18), Cllelnnitzin paléont. I, p. 124, pl. 18, fig. 9) och 1i~1-1~itelln ivz2)lil'es.cn Poleyl~~incnI ~ J M O R T I E(Etudes R TERQUERI et PIETTE (1,ias inférienr, p. 36, pl. 2, fig. 9, 10). Förekominer ternligen sullsynt vid l(i~rrernölla och »Tosterups vestra grans)). I medelkornig, rostbrun sanclsten frRn 1,iasrnortlncri vicl Röclinölla har ock fririiiits en troligen hithörancle k"tirna. S. i?.

11

Om Licis z sgrlbsfrc~4rFne.

Y

JOH. CHR. MOBERG.

A c t ~ o n i n aNathorsti

n. sp.

Tafl. II, fig. 47.

Ehuru r n y n n i n g ~ p a ~ t i eåt iritet af tnina exernplar Rr alldeles helt, finnas dock flere nied colixrnellan så pass bevarad, a t t jag rned sakerhet kan uppgifva, a t t veck sakiias å densaniina, hvadan slrigtbestiiinningeri torde få anses saker. Arten %r af obetydlig storlek; i allaiiinhet cirka 3 mm. lAng, ofta ~nindre,undantagsvis anda till 5 mm. i längd. Den synes ej lia uppriått mer &n <,'i,i~ 4 vindningar. Initialvindnijigen ä r glatt, rundad och venstervriden, under det a t t de öfriga vinclriingarne kro högervridria. Den utclragna spiran fAr derigenoin ett något stympadt utseende. Yttersta vindningen stor, upptagande '1, N 7 lie af hela langden. Spiran k r trappformigt anordnad. Undantagandes iriitialvindnirigen I

a r hvarje vindning mot grcinsen af föregående försedd ined en mycket liig valk, gcnorn en djup fåra skild från öfriga delen af vindningen, öfver hvilken den höjer sig med ett lodratt parti. Detta sammanstöter i skarp kant med vallens öfre, ej fiillt horizoritcla del, hvilken ar iitrninstone 2 h 3 gånger s& bred sorn den lodrata. Under valken vidgar sig yttersta vindningen e,j obetydligt, så a t t s n ~ ~ c k afAr n en något aggrund forrri; hcirigenorn skiljer den sig vR1 från den annars mycket liknande Orthosto7)zn deco~-atz~?n MARTIN (Irifra Lias, p. 71, pl. l , fig. 11-12), hvilken har vindningarne mera jemntjocka och till och med tjockast vid s,jelfva valken. Skalet Rr orrieraclt rned ytterst fina, skarpa spirallinier (14 h 20 till aritalet); denna orriering nar dock e,j ?anda till valken, utan upphiir der, hvarest sriacksn har sin största tjocklek. De spirallinier, som iiro niirmast spindeln, kro gerrieriligen kraftigare an de öfriga, hvilka ofta till största deleri utpl&nas. Latigre upp &n $ y t t e r s t a vindningen kro cle knappast synliga. Utom spirallinier kiinna stiiiidoin iakttagas RIIIIU finare oi+egelbi~ndnattvfirstriirirnor (tillvaxtstriinrnor). neri ofvan omtaldta valkeri tyckes g det öfre, nara v&gratn planet ha knappast skönjbara tv~arstrinimor. Genorii yttersta vindningens inbugtiiirig iiRra colurnellans spets blir mynningen något vidgad, s& att den der erhAller sin största bredd; dess framre anda &r riiridad, cj utdragen. Utotri med den nyss omnarncla O~thostonzn cleco~atu?)~ MARTIN, företer vAr art ej obetydlig likhet rneil O~thosto?~zn striatwnz PIETTE (S? följaride). Denna skall dock enligt beskrifningen ha utdrager1 spira och hesta af 6 vindningar. SAsorn specifikt uppgifves afven att ilen nara sörnrneii har 'L spiralliriier A valkens öfre del (sur la rarnpc), en egerisliap, hvartill jag <j kan finna något liknancle hos Act. Arathol-sti. O~tl~osto7)za te~e01~nlzs I)UMOI~TIEK. (Rtudes palborit., 11. 37, 131. 16, fig. 11) iii* ock mycket lik, inen iir ej s5 konvex nfira sörnnien sanit har spiran rriera iitdrageri an )Gir art. Ilen bestgr tifven af ett större antal vindningar. 'I'o~~~l;ntelltx, pzrllir KOCEIoch ~ ) L T N I ~ E I (såd:~n L den af bildas af ANDREIC i Jiirageschiebe, t. 13, fig. 3) synes nkstan alldeles lik viir art, srival till forin sorn ornering, riien sakriaï valkeri vid viridningeris öfrc kant. Detta skiille rr~ijjliy~~z kuritia bero p& bevariiigss%ttet. I alla hiindelser visar sig dock KOCH und I>u~Iiertsafhildtiiiig (Beitrage, t. 2, fig. 11) mycket afvika från vår art. Arten förekomrner e,j s& sällsynt vid I(iirremöl1a. Den a r kfven funnen pä Rornholin (i nl0se Stene, R m n e Strand)) och troligen %fren i block fr&n Ilosrnt~ridebzek).

Oh1 LIAS 1 SYDOSTRA SKANE.

Actaeonina striata PIETTEsp. Figuren i texten

l)

(och tafl. II, fig. 49?)

1865 Ortl~ostouaa strintwn, TEKQUEM et PIETTE,Lias iiiferieur, p. 41, pl. 4, fig. 12-14.

Terriligen lik föregicnde ocli i alli~ianl-ietobetydligt större, utiiiiirker sig denna art genoiii en Triera utclrageri spira sairit n&got olika ornering. Sriackari består af 4 a 5 viridnirisar, sAlcdes riiigot flera iiri :t dcri förra. iifveri har bildas vid vindriingarnes öfversta del er1 Ibg valk, gerioni er1 stark s~)iralliriic~ slrild frar1 uridrc clclen. Valkens öfversta del, soin ar helt sirial, prydes af tva spirallinier, af hvilka der1 yttre ar sardeles stark, cleri inre Rter svag, ratt ofta försvirinande. Gerio~ii dessa s1)irallinicr tyckes valken riRstari tral)pforriiigt uppstiga till öfre vi~idningeri. Kiirrriast urider valken iir skalet glatt. Ilerefter kointria öfver hela undre delen talrika, fina, skarpa spirallinier, liksoiri il föregAericIe art. Det glatta riiellanruiiirriet ar urigeffir dubbelt s& bredt stim afståridet rnellan tv& af dessa sistri&rrida spiralliriier. Viridriingarries hviilfnirig ar jeinriare, e,j fullt s&stark sorri hos Act. Nnthor~sti, hvadan ock största diarrieterri hos Act. atrinta hetinner sig betydligt Iagre ried. Det å tafl. II, fig. 49, afbilclade exeiuplaret öfvereristairiiiier till sin habitus fulllioiriligt med rriiria öfriga esernplar af clenria art, riieri dc spirallinier A valkeri, efter hvilka arten har sitt narnn, har jag cj clerå kuririat i~pptilcka. Exemplaret ar niistan dubbelt sil stort soni de öfriga, rnen dock samre bevaraclt. Enligt min erfarenhet ar partiet riiirrnast sömtnen deii del af skalet, som oftast ett eller arinat siitt averkats vid fossilifieririgcri. J a g tror derföre, att rnan ej ]
Actaeonina

sp.

Tafl. II, fig. 48.

S l ~ g t h e s t ~ r n i i i n gosaker. n Sriaclrari, soul hastigt tilltager i tjocklek, bcstdr af fiiga irier tin 3 viridriirigar. Ilen yttersta af dessa i~pptageriller ar1 af hela larigdcn. Spiran ar ock& inyckct lag saint har veristervrideri cinbryonalvindning. Söirirnen tydlig, riågot neclsiirikt. M yrinirigeri ar up1)till smal, ricdtill (framtill) vidgad, rundad. Yttre liiipperi, sorn Ur niycket lzderad, tyckes i sin öfre del vara föga hviilfd. Skalet visar spår af talrika, ytterst fina spirallinier, hvilka dock & mitt eseiriplar aro niistan utpliinade, hvadari de ej kuririat aiigifvas & afbildningen. Nara inyriningeri firirias ett par gröfi-e tvarveck.

v/,

l)

Origiiialct tillliör Lutids Uriiversitets Geologiska Miiseiim.

68

JOH. CHR. BIOBERG.

- Gciioiii siil u~)l)bl&sta fUrili ocli laga spira, sailit saknad af valk vid viiidriirigarric~söfre Icarit, tj,(:kes afbildade euciill)laret skilja sig frår) öfriga hos oss aritriiRatle arter af sliigtct. hIed Act. Aratl~o7~stiföreter den do<:li iiicst likhet. Olililietcrria skulle rriöjligeri kunna bero 1)"dalig bevaring. Eridast ett eserriplar liar vid Iiurreinölla aritr~ffats.

Cephnlopodn.

Ammonites Jamesoni SUWEI~BY. Tafl. I I I , fig. 1-3. 1 8 4 2 Au~iraonztes R e g ~ l a r t l i , D'OKUIGSY, 1'81. Yraric., Terr. Jur. I, p. 257, pl. 72. 1853 » J a m e s o ~ t i , OPPEL, Mittlere Lias, s. 76, t. 2, fig. 1 , 4-6. 1856-1858 » , » , Juraforrnation, s. 159. 1858 , QUENSTEDT, Jura, s. 125, t. 15, fig. 1-5. J) 1) , 'BKAUNS,Untere Jura, s. 209. 1871 » , WKIGIIT,Lias Amiiioriites I I , pl. 11, fig. 4-6. 1879 Aegoce~aas , QUENSTEDT,Amnioiiileii, s. 251, t . 31, fig. 6-8. 1883-1885 ii~rz~r~or~zteu J) COS~OSZLS, , 1) , s . 254, t. 31, fig. 11. 1 8 8 7 L ) ~ o n o ~ ~ t i e Ja~nesoni, ,~ia HAUG,l'olymorpliidw, s. 1 2 3 ; t. IV, fig. 6 ; t. V, fig. 1. J)

J)

J)

J)

))

>J

J)

Föga involut, frhi sidorna hoptryckt. Externsida rundad, utan köl. Förscdcl iriccl ruiiclade, nagot olikstarka ribbor, sorn löpa tvarsöfver från ena sidans sörri till deii aridras. Ilessa ribbor bli starkare och bredare ju mera de aflegsna sig frriri sörnrricn. Arteri förandras högst betydligt under sir1 utveckling. Allra innersta vindningarne iiro sliita, rundade (tafl. III, fig. 3 d). Efter ungefar 3 vindningar %r diametern 3 inm. och börja ribbor upplsonirna. De 5 eller 6 första Bro knappast synliga i internkanten och iiro ej obetydligt bakåtböjda. De följande äro nastan raka, möjligen annu cn liteii tid ndagot baligtrigtade ocli afsatta vid esterrikanteri er1 stark, rundad, spetsig knöl, hvarp2 dc> iiridra rigtriirig rncd ornliring 30" och i en svagt framat konvex håge g& till externsidaris inidt. Langs denna löper en svag, rundad köl. I'& denna förenas hvarje ribba ined er1 dylik, lioiiimande från rriotsatta sidan. I hvarje skdan föreningspilrikt blir kölen riagot arisviild och får derigenorn i viss rnari ett perlbaridslikt utseende. Externsiclan blir plattad, kairirariies tvarsriitt riarrnar sig rektarigelfbrmcri. Skalet har fina strirnrrior, parallela rricd ribborna. Ett dylikt exeiril~lar ~r afbildadt tafl. III, fig. 3. Jeirite cri ej afbildad del har det 11 rrini:s diarrleter och iitgöres af oriikririg 4 viridriiiigar. Nibborria uppgii till ett arital af 29 i sista hvarfvet. Vid 10 rrirn:s d i a ~ r i e t ear ~ srlackans riafvel rikra halfteri och karniiiarens höjd och bredd ungefar 3 mm. - Enligt ORBIG BI GNY 1. c. bibehttller fossilet e,j fullkomligt denna sir1 habitus liingre an tills tlct ritttt 10 rnrri:s diaineter, hiirefter aftager kölen siri2riirigo1ii i st,yrlia och försvinricr ~lut~ligeri alldelcs, viridriingarric böl-,ja hoptryckas frkri sidorria, kriölarric i externa kariten aftaga i styrka. Vid 130 11iin:s diameter iir kriölranderi i exterria kariteri ej lririgre synlig på karnari. Ribbornas arital u p p g h till 54. - Det af inig, tafl. III, fig. 1, afbildade exemplaret har ngtt detta stadiurri; det håller 115 rnrn. i cliarrieter och ar alltigenorri kamradt. Vid 105 mm:s diarrieter ar yttersta kainiriareiis höjd 30 och bredd 20,s iriili. Nafvelns diameter ar ungefiir 52 mrn.

[Iriricrsta viridriir~ga~iic iiro iiiestadcls fiirstörcla; det har (lock lyckats uiig att derur uttaga ett iriiiidrc stycke, hvilliet visar, att vid urigefiir 19 inili:s dianieter fiiinas i externkariten Iiriölar a ribborna (tafl. III, fig. 1 d)]. Nagot iner ar1 2 vindriirigar iiro fullt synliga och jcrnförelsevis val bevarade; 8 den inre iiro ribborria smalare och sliarpare. Skalet ar i sttviil deriria soin yttersta vindningen förseclt med fina tvRrstrirrirnor, parallela rned ribo r r Dessa senare, sorri 8. yttersta viridriirigen upl)gK till ett arital af niirrnare 60 styckeii, visa hiir ett egcridoiiiligt förlolq). Mellari söiiirneri och sidaii 11% nafvclytari iiro (le svaga, riigot bak&tbö,jde; sidari löpa cfe riastari r!itliriigt, srieclt fraii~htrigtade,Rrida tills dc riatt sista fjerdedelcn af sidaris höjd, d& de böja sig mera fraiiiKt, för att öfverg.5 cstcrrisidari i er1 jeinri, iiiigot framiit konvex, hage. Soililiga ribbor visa p& den ritlia cleleri er1 ytterst lindrig frarriiitbugtriirig. - Ilet tafl. III, fig. 2, afbildadc fragrneritet visar ovariligt starliit och synes iiicst jciiiförligt rriecl QUENSTEI)TS varietet costosu,~. Gtoiii clc 3 afbildade eueiriplaren firirias 2 iriclivid, tillhöraricle urigdornsstacliet; visscrligcri har jag funnit ännu ett par Ail~inonitf~agirient, iiieri dessa iiro dock <j fullt bcstiiiiibara. Alla exerriplaren äro furina vid lPEL).Deniia senare har docli variIigen starkare liöl; dessutoni förefiriries der1 olikheten, att ribborna har ej iristalla sig förr iiii vid 12 iiiiii:s diameter. De yttre viridningariie erbjuda en ej obetydlig likhet l ) rried vissa varieteter af Al~lnlonites a?zyulatus SCIILOTIJ.,hos hvillia ribborria afbrytas A estcrrisidari (se t. ex. C ~ ~ s r u rets D E W A L ~ USerrairis E, secoridaires, pl. 4, fig. l). Arten har sin hufvudsakliga utveckling i det efter densarriina bcriai~idalaget, riieii rigr aririu högre upp. Enligt QUENS'I'EDT gar den upp i lag rned ATIL.Davoei. I allrnanhet, karl den sagas vara utmarkande för understa deleri af rnellersta Lias.

Belemnites. Sl~igtct iir mindre vii1 representeradt iriorn de bilclriirigar, sorii i detta arbete bcskrifvas. Uclerririiter saknas visserligeri iclie, men iiro ytterst illa bevarade. Mereridels !ir sjelfva rostriiin upplöst och bortfördt, s& att aftryck af detsarnma sariit afgjutriirig af fragiriokorieri Rr allt, som nuiiiera karl bli föreiri%l för uridersökning. Hartill kornrricr, att h&ligl-ictens v8ggar scderrriera oftast ha blifvit bekladda med ett hårdt, o,jerniit öfverdrag, sorn alldeles döljer hvarje finare skulptur; endast i sallsynta fall ar bergarten s i lös och öfverdraget sk sarrimanh&ngande, att den förra kan aflagsrias och detta senare saledes lernria en tydlig, oin iiri ytterst bräcklig, riiodell af det ursprurigliga fossilet. J a g liar aiisett riöclvaridigt 1)al)elia detta förliiillaridc iriiiari jag öfvergar till beslirifriirig af de gjorda, fyrideri. -

') Iletta liar förorsakat eii af mig lemiiad vilsele+iidc

uppgift om att lagreii vii1 Kurremölla narnitist skiille motsvara lag rned Alta. U I L ~ U I U ~ L(se ~ S Geologisk Ofversigtskartn öfvcr Sverige, Södra bladet, S. G. U. StockIiolm 1884). Deiiiia rnin uppgift gr~iiidadesig på en felaktig hestimning af det, tafl. III, fig. 1, afbildade (3xeiriplaret.

JOII. CHK. MOBEKG.

Belemnites

sp. I.

Tafl. III, fig. 4.

Bevarad såsorn afgjutning, rncd öfverdrag, hvilkct delvis låtit sig blotta. Iiort, ericlast 23 rnin. lirig. P 5 inidten af rostrurris larigd iii. största diaiiieterri 4, rriinsta diarnetern 3,5 rnin. 120st,~uinafsrrialriar jeinrit ruot spetseri. Eridast a deriria rriiirkas riAgya faror, n~rriligeri två snitt, up11At snart utplttnadc. Deras största rnellanrurri delas inidt itu af en fin, intryckt liriie, kriappast syrilig utan gerioin lupp. Genoiri sin forrri och obetydliga Iarigd snarast att jeiriföra ined B. txcutus ~IILLICR. Hareinot talar dock den oinstiindigheteri, att riiistari alla författare ul)pgifva, sisoin ett af sistniiirida arts inest karakteristiska li~ririeteckeri, frArivarori af f
Belemnites

SI).

II.

[Cafl. III, fig. 7.

Arinu ett par Belcrnnitfragiiient äro sa pass bevarade, att inan deraf kari i riågon iriåil sluta sig till deras ursprungliga foriri, ehuruväl cri artbestarnning å clem val ej gerria kari komrria i fråga. Bida fragrrieriten, sorn jag antager ha tillhört e n art, visa att de respektiva rostra varit af $j obetydlig längd samt haft någorlunda cyliridrisk forrn. Det ena visar endast apiciala deleri och har anriu en längd af 65 mrn.; diametern har varit minst 8 ii 10 rnm; spetsen ar illa bevarad, dock kari man se att der1 hvarkcn varit långt utdragen eller klubblik. För bedörriaride af, huruvida apicialfåror funnits eller ej, lernrias på grurid af bevaringstillstaridet ingen sorn helst hallpunkt. - Ilet andra exemplaret har i det riarrriaste haft sariima storlek som det förra; liar har alveolarändan jenite fragrriokonen blifvit afgjutne. Det Rr dessa soni af rnig lösgjorts och afbilclats (tafl. III, fig. 7). Fragrriokoneri har ungefär 30 graders vinkelöppnirig, ar rriycket exceritrisk (riarinad buksidan?) samt vid spetsen något bö,jd. Alveolarändans t,varsriitt har forrn af en ellips rried iriirista axeln 10 rrim. lång och g&eride genom sidorna; större axeln ar 1 1 , 5 inm. Ryggsidan ar mera konvex iiri bulssidari. På de ternligeri plattade sidorria kari inan iakttaga tvii gruricla fiiror (clorsolateralfirorria?).

OM LIAS I SYDOSTRA

7' 1

SKANE.

Till langd och forrii tyckas mig mina exemplar mest likna (len i lag med A I H . ,Jm?zesoni börjande K. ~~mhilicntus KI~AINVILLE.En identifiering med cleniia art skulle dock endast vara en gissning och således vardelös. Ile ofvan beskrifna fossilen harröra bada frAn Burremölla. Frán Rötlmölla föreligger desslikes ett eserriplar, sorn inöjligen ocksa liiir till denna art.

Pisces.

Acrodus nobilis AGASSIZ. Tnfl. II, fig. 50.

1833-184:)

Ao.otlus nobilis, Aoassrz,

Poissoiis fossiles, T. III, p. 140,

111.

21, fig. 1.

I$ fossilets oskaclcla anda ses detta h u f ~ ~ ~ d p avid r t i ena sidan utlöpa i ett rnindre, nastan triangillart parti, hvars största saviil bredd soni hö,jd ar föga rner tin liiilfteii af Iiilfr-udpartiets. Hö,j(leri aftar sli srnariingom, om ock ?j alltieles regelbiindet, rriot spetseil. Det triaiigiil8ra partiet tir högst langs sin micltliriie och sluttar derifrån ternligen brant rnot bida sidor. A liela ofrarisidan :ir tanden försedd med de för slagtet karakteristiska, fina, i~ppliöjda strinirnorna. Dessa Rro srnala, skarpa, dendritiskt förgreiiadc, stiindom ariastomoseraiide. 17räri en linie larigs tandens inidt utlöpa (le at biiila sidor. Fossilets bas iir svangtl, s& att den ~ i i lhufviidpartiet synes nQot iipplyftacl iifvcr der1 öfriga dcleiis plrin. P&grur~claf det siitt, pA Iivilkct fossilets olika partier sluta sig till Iivarandra, blir m a liiigsidaii nlistari rak ellw riittare blott svagt koiives, iiridrr det att deii aiiclra blir starkt bligtig. Langs dcri raka kar1tc.n ar undersidan starlit i~rgröpt. h n n a iirgröpriiiig fortsntter, orri ock nigot svagare, %fyen p; det triaiigiiliira partiets bas. Urgröpningens tvlira afbrott k rilotsatta andan synes derfön. antyda, att %fl-en der urs~rungligeiifiinnits ett, metl det föriit oint:~laclr analogt, mindre flygelparti. Arteii anföres af AGASSIZfrRr1 Lynie Regis. Iled exemplar fran denna fyridort öfvereiisc;t%iriir~erdet rid ICurreinölla aritraflade sardeles val. I)ITMORTTF:R orntalar arten frin Iageii rned An,. n7yulnt1l.c och Anz. Ruck.lnntli.

Lamna? Vicl bearbetandet :tf rnaterial från Knrrernölln, observerades en liten spetsig, tunn och snial tand, mö,jligeri tillhörande ofvaristfiende sliigte. Den förlorades clock innan den hunnit narrnare undersökas.

.JOII. CHR. MOBERG.

Fiskfjall? Tnfl. II, tig. 51.

Endast det afbildade exemplaret har antraffats. DA jag ej sett nagot dylikt afbildadt eller beskrifvet, &r det rriig <j möjligt att l)& ett sti litet fragrnerit rned sakerhet bestamrna fossilets riatur. Dock syries rnig antagligt att det a r ett fiskfjall, narrnast liknaride dem, soin tillkomrna Ganoiderna. Ar mitt antagande rigtigt, antydes genom detta fiskfjall, som e,j kan arises ha tillhört nggot af de ofvan anförda sliigtena, tillvaron af annu ett treclje slagte. Fjallet tyckes ha varit rundadt och titminstone r i d e n a andan omgifvet af cri helhraclcltlcl, nicr eller mindre plan, kant. Inre partiet iii. ganska hvulfdt och försedt ined sm&, skarpa, knifshilgg liknande, raclielt stulda faror, samt flera srnii halfrritinforrniga ne~lt~yckriirigar.S,jclfva skalet Rr ytterst tiirint. - Fyndorten %r I
Tabellarisk öfversigt, visande utbredningen af de fr8n sydöstra Skiines Lins beskrifnn iirternn saint en del andra dem närstiiende.

,S. G.

11.

Lins i sydustrrr Skllne.

10

JOII. CHR. MOBERG. -

-

I

i

P -

Vertikal utbredning.

Fyndorter inom Sknudinavien.

Mellerutn Lina.

Ofre lina.

p -

..

...

l ...................................

i 19 I Auiculu inaquivnluis S o r . ,

11

20 1

'

+

---

X

+i .-.--.... .................................... 1 . . +

neglecta n. ap. ......................................

))

onserinn n. a p

+

p

o

t

i

z>

-------.....

............... ......

...---

......

...-.. ...

. . . . . ......

..---- . - - . . - - - - . . . . - . . . . - - .

+

-.--

X

- . - - - . . - - -- - . . - . - - . . . . . . . - . .

..................... ... l Reneuieri OPPEI, ................................ trzturata T]CI
s

X

.

J)

i 30

X

--.-....-.--..---..-.-.......-. . . - . . . . - - -.-............-......... _..___.........

-.......-

14 .Ifrecvoiloii cypiii ( L e d a f ) cfr O?iaalit~siCILAP.et DEN. ......... 29 Ledn Rov~al~olmiensisT.. SEEIIACH.........................

X

...-- X X X X X X X ... ..............................

--

...............................

,,

21 22 P.~eudoinouotir? oblonga n a p ..............................

1 23

+

.--

...................................

,

.

b 4 4 B 4 1 2 ... 1 2 - - . . - - - -X- X X X X X - - ... ...... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

...

+

X X

X 1 ......... X

-..-..--.

31 n iuhounlis Goi.i>r........................................ f . . - . . . . - - . - X X X X ......... ? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 Tvigonia ?nodrsta n. sp. .................................... .................................... 33 ~ s t o v t edeltoidea n. sp. ... Erdmanni n. sp. ................................................ --....--.............--. .................................... scnnensis n. ap. ..................................... .................................... II friactirum n. sp. .....................................

+

+

37

.

i

? ~~~~~~~~~~snlis n. sp. .................................

n

38 Sph
+ + + +

+

...

~ a n c r e d i asecur(+nis 1 1 ~ 1 .a p V t n V . i Tfinryernii.~ DKRq,. ............... + . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . T(~~zcre(liie elegntas n. up. .................................. I)

Johnstrtr,pi LIINIIGIL. 811. ........................

*

loagiscala Bcv.

+ . . . . - -+ ++++

-.. ? ...

+

X

X

............

.................---.....................

! ............ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ... , ............... X

x

...............

++ + ... X X X X ... 1 Angeliiii n. a p .............................. / . . f -../ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . / + ... . . . - . . . . . . . . X X X . . . . . . . . . . . . . . . . - ~ r c up. ... 44 A.otocGI~. + + ? ...... + . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 l i i ~ r a t an. al). .. + . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . / 42 43

Cardiirni nz?elticostat?cm P i r ~ r, . ~ n

47

convctntrc n. sp. ...............................

I)

48

b

t

.............................................

c +> . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

sp

J>

i

I

...............................................

... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 1 / 6 / 4 110 ... 1 3 1

' ~ ' r n n s ~ o 'rlt 143 12 4

'T

1 13 / i /l

9

/

8

19/X/

1

1

1

l(vodurter inuni Skandinavien

I2 4 S

E

Q

r

~ . I E T EB R A U N S )

.

Fleii~rotsmaisiii(O.ypliinnin) expnn8n SOIV.

.

sol a,.,,,.,

P,,,r,r,

ii 4

+

.

Ti'vbo coinpoaitus n. up. .......................................

Tvockus lceuis SCHJOTII. sp ..................................

+ +

10

+

. .

..........-. ...... ... $ .........

+

+

1

. .

3

1

13

i

9

.

x

X

X

X

?

.

.

.

X

X

X

.-.... .

X ...

sti.ialiio PIETTE sp. ..............................

>i

sp. .................................................

Ammoniles J
s

~IILLER

X

i

1

8

......

X

X

X

- -

......

...

...

...

...

.......

...

.....-...-........

............---..---.-..

$ ..............................

+ +

l ............

I

+

X

X

..-...

X

......

X ...

...

1 /

...

1 / 10 1 4 114 .../l 4 1

Suriiiiin 2 5 9 114 4

X

X

X

.........

.......................

.........

+ +

X

............................................

Acrodtas nobilis AGASSI%.................................i ... $ . . . . . . . . . . . . ....... L ~ nIcIi ? ........................................................ f i ~ l c f j a l i ? .....................................................

X

...

....................................

p ...........................................

9

......

..............................

11

t:

......

. . . . - . . . . ...,...

...

Ticr,bonilla grntci n. ap. .................................... Ci~emnitzinci.aticin n. sp. .................................. iictceonina N a t h o ~ ~ s tni. sp.

1/

..............-

.

...-........ .........

Sliii~opmsolli~sL cliitl~?.atusn. sp. ...........................

1

1 ertikiil uthredning.

--

1

f i i t i ~ i u i etiiense

I

--

-.

11

X

..................

..................... ......

l

...............

1 17 1 9 1 i 2 1 11 112 1 9 1

l

JOIL CIIIi. MOBERG.

Ofversigt och slutsatser. Eri grarisknirig af föregilende tabeller lerririar fö1,jaride resultat. Blaiicl de frari clct ifr5gavararide orririidet irisamlade fossilen liafva nied full visshet kuririat siirskiljas 64 olika arter. Möjligen ökas detta arital iried 4, sorri dock ej rricd silkerhet kuririat uppföras soiri t,' m a arter. Af hela antalet ha 5 2 kunnat till artcri bestarriinas. Af dessa sAlunda frillt bcstärnda arter utgör 1 en riy varietet af ett förut kiindt species och ariföras 25 liar för första gArig l). Inalles skulle saledes At,erstA 26 stycken fullt l)estairida, förut kiirida, arter, hvilka följaktligcri borde kunna tjeria till ledriirig vid ett försök att bestwi~likiabildriirigarries Alder. Sh ar dock ej förhallandet. Aritalet rniiiskas äririu rihgot derigerioiri att 4 bland dc ofvanriiirrida 26 arterria förut %ro kända endast frttri Borilholin, hvars Liasbildr~iriga~ iirinu ej %ro till sir1 geologiska Alder fullt bestiirricla. För en jeiriförelsc rned bildningar af karid Blder l%iripa sig sAluricla cridast 22, salecles ungefiir trcdjedeleri af hela aritalet.

Af de irioin sydöstra Skdnc befintliga lokalerna ar Kurrernölla den först ar it ra flad(^, bast tillgiirigliga och i fraga orri fossilens bevaririgstillst&rid rriest gyririade. Det %r saledes liitt förlrlarligt, att liar aritriiflats ett betydligt större antal arter, ~ r tii nagon af de öfriga lokalerria. Frari Kiii-rerriölla föreligga ocksa 59 af de 64 arter, sorn har beskrifvits. Alla fossil, som antraff'ats vid clc öfriga fyridorterria, föreligga, rned undaritag allenast af l'ecten ct.quivalvis, afveri frbri I
Visserligen ar aiinii eii art, iiamligeii S e ~ p z d nTe~.gzlen~i,beteckriad som fiist det varit nödvaiidigt belagga (len med ett nytt nainn. Jfr maskspa par?» sid. 28.

12.

sp.; arten är dock förut kand,

OM LIAS 1 SYDOSTHB SKANE.

77

Jerriföra vi sålurida den vid Iiurremölla antrafl'ade faurinrl ined deiir, soiii förut af beskrifvits från olika lager i nordvestra och inellersta Skåne, fiiina vi att af hela LUNDGREN det ej obetydliga antalet arter, sorri från alla dessa lager anföras, eridast två gro geiiiensamrila för sydöstra Skåne och öfriga delar af proviiisen. Dessa arter iiro Avicula in~ ~ q u i v a l v ioch s Ost7,ea arcuata '). Den förstnämda har allt för stor vertikal utbredning, att rnan på den skulle kuriria basera en jernförelse; der] senare åter förekoinmer hos oss utorn i det har beskrifna området, endast i noidvestra SkAnes öfversta kända lager, eller Alnrnonitbariken vid D o ~ r ~ p a r och ~ g Döshult. Orrr nAgori verklig öfvererisst~mrnelse rriellari sydöstra Skånes Lias och någon anriari af provinsens stenkolsföraride bildningar kan det sålunda, efter hvad vi hittills karina, ej blifva tal. Vända vi oss vidare till narmaste Liasoinråde i SO, det vill saga till Borriholrri, finna vi deremot en sk godt soiii fullstiindig öfverensstärnrnelse. Eri jeinförelse rnellan de bada områderia mbste naturligtvis bli desto tillförlitligare. ju bestämdare de data Rro, som kunna laggas till grund för derisarriina. Af denriu orsak vill jag i det följande endast taga htinsyn till de fossil, sorn med full sakerhet kunnat best~aiiimas. Senaste, mera tillE N Jura förlitliga uppgifterria om Borriholrns Liasfauna aro leinilade 1879 af L U N I ~ G Ii~hans 1x1 Borriholrri Sederrriera gjorda fyrid ha betydligt ökat det då tillgangliga iriaterialet. Såval harigerioiri, sol11 pb den gruiid att fossileri från Iiurrerr~öllaerbjöd0 ett syrinerligeri präktigt jemförelseiriaterial, har jag vid eii förnyad uridcrsökriirig, visserligen k ena sidan sett mig nödsakad sairiinariföra eller i någon rnan aiidra bestamningeri af några af de förut anförda fossilen (se harorii rriin Artbeskrifning), hvarigenom antalet bestämda arter nAgot iuinskades, rrien a aridra sidan furjrlit iiagra nyn, så att hela antalet fullt bestarnda arter riurriera uppgar till 17. Af dessa äro nu 14 &her1antrafiade vid Hurremölla. Endast 3 arter, riärriligen Leda textz~rataTERQUEM et ~'IETTE, Cyprina cardioides LUNDGREN och C'ardinia crassiuscz~la Sow. aro hittills ej hos oss fuiirie. Tager rnan dock hansyn dertill, att den förstriämde af dessa arter är ytterst narståeride ined den vid Iiurrernölla ai-iträfl'ade Leda Renevieri OPPEL, hvilkeri i öfrigt har sainma vertikala utbredning, och att dessa således rried allt skal kuriria anses equivalera hrararidra, skulle vid Iiurreinölla blott sakrias 2 arter af hela det antal soin antriiflats pA Rornl-ioliri. Orn inar] vidare bet%iikcr, att af de 1 4 geniensarnrna arterna ri&rn halfteri ( G styclien) ej aro karida fran riagot arinat håll, riiåste man erkarina att öfvererrsstän-iiuelsen iriellari de båda områdenas faunor är sa stor, att rnari ej karl betvifla likåldrigheten af de bildningar, i hvilka de förekomma. Vid riiin jeriiförelsc mellan sydöstra Slianes och Bornholrris Liasfauna, har jag beiraktat clc p& Borliliolrn fuiiria Liasfossilen sasorri bildande ett helt, d. v. s. sbsoiri hade cle harrört från ctt erida lager - eller inåhiiiidn biittre, från en komplex af flere, ungefar likåldriga lager. Man skulle niåharida tycka att jag harvid gått för långt, då det ju ar ctt fakturn, att dessa fossil mestadels hopsarrilats ur lösa block, af rriyclzet skiftande petrografisk habitus. J a g aiiser dock mitt antagaride högst sannolikt. På alla i sydöstra Sktsirie undersökta Liaslokaler visar sig ri~rnligen bergarter1 vara af i hijg grad vexlaridc natur. Det yttre och det inre i et,t block iiro ofta, ja till och rned oftast, mycket olika. Visser-

7).

l) ?)

Jag anser nämligen ej, att den frän nordvestra Skåne anförtla In?acredia secui~iforntis titan viclare kan fä antagas identisk rnetl rniii varietet littenta. Detta galler ~iatiirligtvis afven för deitis vertikala iitbredning. Se literaturfortecki1i1ige11.

78

J O H . CHR. MOBERG.

ligen utgöres den dejurfossil förande bergarter] för det iiiesta af en rostbrun eller grönaktig sandsten, irivri irion~ dessa grariser firirias i ett och sarriiria Inger talrika riioditikationer, till firg, gry, liiirdhet o. s. v. Att 1)-rund :if olikheter i bergarter] tro sig kunna för de olika fossileri arivisa vissa 1)est~irid:tlager., vore tlerföre oberattigadt, i all syrinerhet d6 förfarii~gssiittetskulle utstrackas öfver ett större oinride. Siisoiii redar1 af LUNI)GI<E;N, 1. c., sid. 9, frairih6lles, representera de i 13orriholi11s Lias furina cljurfossilen till sin geologiska %Ider tv& olika rigtriirigar, i clet att ntigra eridast Rro karida frhi iiiellersta Lias, under det andra, efter hvad iiiari hittills fuiriiit, uteslutaiide tillliöra dc alsta 1,iaslagcn. Rlan skulle hiiraf kunna frestas att tro, det flclre olika lag hiis borde vara utbildade. Hareil~ot talar dock den oiiist~iicliglieteii, att s& godt so111 alla cle fossil, hvillta konstituera Bornholrns Liasfauria, antraffsts vid Kurrreiiiölla ocli det i ett erida lager, inom hvilket iiinii förgafvcas skulle försöka ul)pstalla iiagra olika afdelnirigar eller lag. Vi Ila derförc till uppgift att söka evaluera Alclerri af der] fauna, soiii bildas af alla de fossil tillsainirians, hvilka antraffats vid Iiurrciriölla. Orii detta lyckas, torde på sairiiria gáng afveri fi-agan orii, hvillzeri &lder riiari bör tillskrifva, ej rniridrc hela sydöstra Skaries, utari afveri Korriholiiis Lias, f6 arises besvarad. För att utröna geologiska 51clern :if I
Vi finna h8raf, att artantalet uppnar ett maximum såral i lag rned A m . Ruckln7~di soni i lag med Am. Jnlnesoni. Förstriarnda laget har största antalet arter af alla; aiida dit upp visar sig ett standigt stigande. T de lag, som ligga öfveï lag med Aln. Jal),e.coni, visar sig Ater ett aftagaride uppåt. Var upprnarksamhet inaste salunda rigtas sarskildt p% sammansattningen af den fauna, som representerar hvartdera af dessa tva lag. En granskning af tabellerria visar nu, att alla cle fossil, soni representera lagen under lag med Anz. Bucklandi, g& upp ~ f v e n i detta sistnamda, rned ett enda ovigtigt undantag, namligen Actmonina striata, som jag ej funnit angifveri för annan nivA kr] lag med Anl;. angulatus'). Likaledes finna vi, att alla de fossil, sorri arigifvas för de öfver lag ined ,477~. Ja~nesoni befintliga lager], afveri förekornrna i sistiiarnda laget. På grund hiiraf kunna vi med full bestamdhet angifva lagen med Anl. Bz~cklandioch A I ~ Ja7izesmzi . såsoin respektive undre och öfre grans för den vid Kurreriiölla antyaffade 1,iasfairrian. Återstår oss således endast att granska arten af faunans upptradande iriom de ofvari aiigifiia granserna. Följande sammanstallning torde haraf lemna en god bild.

Lng med Ani. Hucklnndi.

Följnnde nritnl a r i e r sluta i .....................................

1

)I

l

1)

J)

ii

1)

Lag med Am. ziphus.

Lag med Am. Jamesorii.

. . . .........

. g o: ~igenom ............................................................... . . 11ör~ni ....................................................................

Siledes iir heln antnlet arter i

1

4

1

9

0

l

17

1

10

1

I 1

8

1

-I

1

4 13

Alla de arter, sorri ga igenorri mellersta laget, iiro nat~irligtvisgemensamma för cle båda öfriga, saledes har 9 stycken. För laget karakteristiska iiro tyclligeii shvu1 dc arter, sorn finnas eridast i clctta, som ock för undre laget dc, sorn der sluta, sarrit för öfre laget dc, soin der börja. Efter dessa grurider finna vi, att 7 stycken iiro cgciiclornliga för lag nied Aln. Bucklandi, inger1 fi)r lag niecl Anz. ziph~rsoch 4 för lag mcd A m . ,Janzesoni. Orn vi uteslutande lade vigt pri antalet af de för ena eller arid]-a Inget karakteristiska fossileri, skulle vi s%lunda koinma till fö1,jaride rcsilltat. 1,iasfaunari fraii Tiurremölla rel)

E11ar jag, siisoiii redan föriit betonats, cj anser att för Tano*edin s e c ~ c ~ v ' f o ocli ~ ~ ~ (less ~ ~ l s variet,et lineatn o l ~ ~ tingzidt sainina vertikalo iitl)retliiiiig Rr giillandc, itifliierns hiir ofvaii anfiird;i sliitsats ej (leraf nit liiifviidart~ii af 7'. s e c t ~ r i f o ~ t ~ eii(lnst ~in :införes fråii de tv% 1Rgsta lageii af Lias. I öfrigt iiigår ej deii ii5iiida vnrieteteii blarid ile niter, soiri kunnat 1Hgg;is till gruii(1 för ofvaiist&eiid(~utrediiing.

80

JOH. CHR. MOBERG.

presenterar en sam~ianfat~tning af de tre lagen med Aln. Bucklandi, Am. z$ihzts och Am. Janzesoni. Den visar största frändskap rned det fijrstnarnda; deremot finnes deri intet af det för lag med Am. zeikus specielt utmarkande. Taga vi dock afveri hänsyn till den olika vigt i systematiskt hänseende, soin de arter intaga, hvilka sta öfre eller undre granslagets fauria narmast, och hvilken vigt tydligen ökas i samma ni&n fossilets horisontala utbredning &r större, blir resultatet af var iiridersökriing, i niigon man åtminstone, förandradt. Af de 7 fossil, sorn tillkomma lag med Am. Rz~c.kltnzcli, rnen e,j finnas i de tvii derofvan liggande lagen, gro eridast 5 af större betydelse. Dessa aro O s t r ~ narczlata, Leda Reneuieri, Pt~otocardiaP/iili'pinna, Tzwho solnriz~n~och Acroclus nobilis. Harvid bör iifveri anrnarkas att Ostrea arcunta, som utan all jetnförelse !is den vigtigaste af dessa arter, ej föreligger i sin typiska form. - A andra siclari %ro de 4 fossil, som karakterisera lag rned Anz. ,Janzesoni och således ej förekomma i de clerurider liggaride lagen, alla erkaridt vigtiga ledfossil för mellersta Lias. De äro Linzen acuticosttrtn, Pectelz ctiq~ivalvi~s,Yrocl~us lwvis och Anz. ,Janzesoni. Ilartill kommer viclare att den af rnig såsom gemensam för båda lagen antagna Ca7-diunz nzz~lticostntunzaf flertalet författare anföres siisom synnerligen karakteristisk för inellersta Lias, hvars untle~.sta lager ju a r just ifrågavarande lag med Am. Janzesoni. Endast BRAUNShar fran en fyridort nppgifvit den slisorn funnen i lag rned Anz. Buckla7ztli. 13etraktas saken fi.An denna sida, tillhör öfrervigtcri sriarare der) del af faunan, som representerar lag med An?. Jan~esoni. blitt slutliga omdöme angkende geologiska &ldei*ri af faunan vid Kurreinölla rna derföre nu formuleras p& fö1,jande stltt. Lia:faunn~z vicl Iiui-~enzölla1~e11rese~ztel+ar en sn~,z~7za7?fattlzin(1fattzin (!f lagen n7ed Am. Rucklutz~?i, Am. zi211~us ocli Anz. Janzeso7zi; ehu79uvCil deri ing& ett ht~$st I)etytlli,qt u~ztal U~zlzrlrr L i a s tilll~öriyafissil, torde (lock jau~zansnwst knrakte7~isti.ska elernelzt mznrnst lata (len fioan,stcL .cci.sonz eqnivalent till Mellerstn Lias' z~nde~-sta del. SBsom ett ytterligare stöd för min uppfattning m& fölsjande anföras. Vid min nndersökning af den samling af Liasfossil fran Bornholm, sorn tillhöra I<öpenharnns Mineralogiska Musenrn, tilldrog sig sarskilclt ett större Anirnonitfragment, tyvars alldeles saknande skal och med otydlig suturlinie, min upptnarksamhet. Det var etiketteradt ))JerristensSkred Vest for Soscodde)). Ehuru det ej kunde fullkoinligt af inig bestarnmas, kan jag dock rried säkerhet anföra det slisom tillhörande deii variabla forrngrupp, hvars mest SOW. Mellan denna, i Lias ternligeri fataliga, karakteristiska representant a r Am. (x7'nzatz~~ griipil oc.11 de kölade Capricorriierna bildas öfverg:~ngcil just af Aln. ,Janzesoni, som ,ju wfveri antriiffats vid Iirirrernölla. LTpptradaiidct af denria s. k. a~.nantus-griipp ar nu sarskilclt karnkteristisk för lag rned An,. Jan~esoni. Betccknarid(1 ar, att btide rid Kurremölla och pW Rornholin de enda C e p h a l ~ p o d e ~soin , kuniiat narrnare bestaniinas, antyda bildningarrles tillhörighet till Mellersta Lias.

Tydligen lampa13 sig den har ofvan begagnade lagiridelniiigeri, hrillren r ä l ock hufriidsakligen iir afpassad för förhiillanrleiia inoin nordvcstra Tysklarids I i a s , qj ratt r21 för vara 1,iasbiltlriingar. $arslrilrlt för (len dt.1 af lagerserien, som sydöstra Skgnes Lias visat sig tillhöra, afvike niistari alla dc olika författarnes lagindrlnirigai. sinseinellan ratt betydligt,

hvilket tydligen hter maste bero pb rnycket vexlande fö~hallandeninom olika landers eller oiriråderis Liasbildningar. Sitsom et,t karakteristiskt exempel harpa ma följande anföras. I)UMORTIER aninarker (Etudes pa,leont. 111, p. 10) i fraga om lagiridelnirigen inom Mellersta Lias, a t t den indelning, soin lemnats af OPPEL och hvilken i hufvudsak iir just del], som af iriig har begagnats, e,j lian anvandas för motsvarande bildningar i Rhdne-bassinen. Sisom skiil harför angifves bland annat a t t Aln. Jnnzesoni der c+j förekornnier i understa delen af Mellersta Lias, Av?. 7,~n1;qa~itntus åter öfverallt inom riarnda afdelning. Gnder dylika förhiillariden faller det sig för mig helt naturligt, a t t vid ett fortsatt siiïslri1,jand af olika geologiska horisonter inorn Skbncs kolföraride bildriitigar följa det förfi~ringss~tt,som af LUNDGREN anvandts för nordvestra Skbne, niiiriligeri att fördela lagïeri i sb kallade bankar, motsvarande bestarnda geologiska niviier. - Sydöstra SkAnes Lias kan efter den, deri s% allmiint förekonirnande och dei*,jcrnte siir(leles karalzteristiska, C(a~diz~7)z. ~~z.ultico.ctatu~n larnpligast kallas ))Ca7~dit~7?zbanke~z». Sasoni öfversta ledet i den lagerserie, som bildas af nordvestra och mellersta SliAnes kolförande bildningar, anför LUNDGREN ))Arnmonitbankeri vid 1)ornpang och Döshiilt)), hvilken inotsvarar mellersta Europas Arieteri-Lias eller lag med Alt,. Buckla~ztli. Eriiir »Cardiumbankenn, p& saniiria g&ng der1 bär lynne af Mellersta Lifis, afven visar stor frandskap just med denna Arieten-Lias, anser jag att inar), utan a t t behöfva frukta ett misstag, kan betrakta den sorn narmast öfre geologiska l-iorisont i förhbllaride till ))Amrnonitbankeri)). Emellertid firekornn~a jil inom sydöstra Skbries (saval som Bornholms) kolförande bildningar e,j allenast lager förande clj jilrfossil, utan afven sådana med vantfossil. ilrigAende tle p& Bornholm aritraffade vaxtförande lagrens st$llnirig har jag mig intet bekarit och inåste tillsta, a t t jag afven i fr%ga orri de i sydöstra Skbrie ai-itrafftcde lzanner föga iner an c1er:is stratigrafiska stallning. Fyndorterna iiro vid I
S. G. I l .

Oitr

Litrs i syd6st1.o Sklfne.

82

JOH. CHR. MOBISRG.

Nordvestra Skfine.

Nellersta SkAiie.

Sydöstra Skane oeli BornIioliii. ? Floran vid Rodalsberg. Cnrdiumbnnken med Am. .raniesosi, Trochus lcevis, Pecten cequivulvis, Avici~la i n ~ g u i v a l v i s ,Linzea a c ~ ~ t i c o s t a t aAcrod7b.s , uobilis, Tu7.bo solarium, Cavdiunz nzralticostcltunz, Protocnvdio F'ltilippian u , Lerlo Reneoieri, Ostrr(i rrvcurrtn ni. fl.

Viidersta delen nf rnelIeiatn Lins och öfre deleii iit iiridie Tliaa (lag iiled An!. Jnmesoni -- ]:!c: iiied Aat. B~~cklnn
hmmonilbonken vid Dompiing och Arieten-Liiis (Ing nied An,. Döshiilt ni. fl. st. nied A ~ LBucX,landi, . B?~~,lil(~ndi). ATIL.S a u ~ e c ~ n nAm. s , stvic~ries, Avicula inceyuii:alz.is, Ostrea a r c r ~ a t a ,m. fl.

1

? .iviriiInl)nnken vid Kiilln-Guiicnrs? Mnrin Höranudsten med AviCiirdinieii-Lias (lag nied Anz. riny~alattrs och 1 i i ~iie ed torp iiied Avicr~lu inreqnivalvis, Pleu- cnla in<er/uinalvis,Linla succincta, rornya stviatulo, Taneredin necwvi- Ostrea Nothorsti, Plicntzr!a m e Am. plonovbis). cica, Pecten Tzsllbeqyi, Plelrvon~ya .fbvs~is, i". nrenncen, ni. fl. Junssoni, Pleic~~oloe~aricc, Belennites, m. fl. 1 Ostrenbnnken vid Kulln-Giinunrstorp nied Ostven H i s i ~ ~ g e r iGevvillea , scanica, ni. fl.

1

'

? Lagren iiied Cyclas Nathorsti, m. fl.

I

nied C a ~ d i n i nFollini, Pliola
I

? 31) tilusbankeii vid Grnfvnrrie iiied ~lfo
? Lag med Nilssonici p o l y m o ~ ~ ~ ~ l i a (floran vid I'alsjö). ? Flornn vid Xyborg (Helsingborg?).

flornu vid

? 6 f r e Piillnstrnbiinken med Pullast~~ci elonyala, P. lfilierti, l ~ l o ~ l i onlinutn, ln Ostrecc Hisinyrri, Meso(1esma Gevniavi, ni. H .

T,Tndre Pullnutrabnnkeu nied Pullnstva rlonyrrtcr, P. Ifébr~.ti,dfodiol~r n ~ i n u t a ,iluiculn iVilssoni, l ' ~ ~ u t o c u v d i < ~ pv~ec?rvsov,P. R n ~ ~ l c l iii. i , fl. 9

Lng med Tliaz~n~aloptevis Schrnki. 11 n Equisetunz yl-acile. Äldre Rhiit.

Lag med Lei~i(lopteris Ottonis. 1 Camnptopter~is spi?.cilis. (hiiri nc:k en mariii snndsteri nied Analina C'orlssoni och Osfrr(r cfr Pictrtianu.)

Floran vid Kirrremölln.

Literaturförteckning ........................................................ Inledning och historik ...................................................... Beskrifning af fyndorterna .............................................. A,

Sid . ))

3. 6.

Kolfyridighetcii vid Kurreinölla ....................................

U . Racksliittningen O om sydligaste (ivariien vid Kilrrernölla

...

C . Kiirreiriöllas qvarndarn ............................................. D . Sandtagteii norra sidan o111 vageii frin Kurremölla ~not-Eriksclal . Vagskarning någ?t SO om Kiirrerriölla .......................... V. Första bäcken O orri Kiirrernölla ................................. G . ill~dril D » 1) J> .................................. 11. Backsliittnirigen SV oin Röddingeberg ........................... l . Skogvakt;lrtorpet mellan Fyledal ocli Erikstlal .................. K . XV om Fyletlal ...................................................... L . V orn Pylans tegelbruk ............................................. M. Kiillemölla-Lyckas ................................................... N . Nedrabg ............................................................... O . Ofrabg N:o 7 ........................................................ Y . V om Iliinkag%rderi ................................................ 61. 1,0 0 0 fot S S 0 friii Liinkagirden ................................. l ~ISosteriipsvestra grans)) .......................................... S . Miiiikn-Sagarp N:o 5 (nordligaste gården) ................... .. T . Röilalsberg ........:................................................... l ) Vagskarnirigeri ............................................. 2) Backen ...................................................... U . Vestra Tigarpsprofileii ............................................. V . ltötlmölla ............................................................

. . ................................................................. Artbeskrifning

22. . Rhizopoda ................................................................... klarginzili~zn rectn U'OKB........................................... tafi . 0 . fig. III: 8. . Echinodermata ............................................................. Pentno'inzis? patzilils il . sp ......................................... 23. 1) I: l . 2; I I I : 12. 13. Pe~ttnci.i?aus sp ....................................................... 24. ~ III: 1 5 . cfr basciltijbr~~~is 31I L L ............................... ~ III: 1 4 . I) st~bteroitles 61ue~s.r............................... 25. n 1 III:6 . C ~ ~ ~ i ~ o i t l a r ~......................................................... nletl 26. I: 3-5. I: 7. 8; I I I : 9-11 . Ciclro~istagy sp . I .................................................... > sp . I I ................................................... 27. 1) I: O. . Vermes ........................................................................ I: 10. kinsksncFr? ...................~~~~~~~~~~.~~~...................~~~~~~ 28. 1) I: 11. )) I: 12, 13. > )) ))

.

))

))

))

j

))

)) ))

))

)>

))

))

))

.

))

Mollusca .....................................................................

29 .

.

.

Lamellibrai~ohiatn........................................ . .......... Ostrea arcuata LAM........................................... . ,. » .' domiczlzz n . sp ........................................ Plicatula spinosa Sow........................................ sp, .................................................... L i ~ n e a aczrticostata MUNST ................................... o?*?zatissimc611 . sp ..................................... Pecten cequiunluis Sow ........................................ o prisczis SCHLOTH ...................................... » L~olclgreni 11. sp ...................................... si~bzilatzts MUNST ....................................... Avicrcla inc~qziivnlvis Sow..................................... u neglectn n . sp ........................................ ccnserznrr n . sp ........................................ PselitIomo~zotis.~oblonga n . sp ............................... ~Wodiolcc sp ....................................................... dfcecrodo~z cyprini]'oismis L U N D G Isp ~ ....................... » pullics TERQUEM sp ............................... iVuculcc distinguentla n . sp ................................... pingliis n . s p ......................................... ( L e d a ? ) cfr O~nnlinsiCHAP et DEW.--.......... Latla Bor*nholnzie~~sis V . S E E B A C........................... ~I » Kerreuieri OPPEI, ....................................... » subovnlis GOI.I)F.sp ..................................... 2'rigonia lnoclesta ii . sp ........................................ Astarte deltoiclea n sp ........................................ u E r d ~ n a n n i n . sp ...................................... 1) scunenszs ri . sp ........................................ jTi~ct~czc»2n . sp ........................................ Astai*te? t~.ansuersnli~sn . sp .................................. Sphreriola Ifi~rremolinn. n . sp ................................ 2hncredia tseczcr*iformis DUNKER sp . var . lineutn n . v .... » elegans 11. sp ...................................... » Jolinstrupi LUNUGRs11.......................... Curdiicnz ~iaulticostatzcrn YHILLIPS............................ » Angelini n . sp ...................................... P~*ototicc~dia Pltilippiana DUNKERsp .................... . . . Pleoirornyu Forchlium~izeri I J U N D G .......................... I~ librata n . sp ..................................... » coavctata n . sp ................................... SI).................................................. 06estcïmtl bivalv ................................................

50.

Gsstroyods ............................................................ D e n t a l i u ~ i etalense ~ SERQUER~ et PIETTE(BILAUNS) ....... Pleitrotomai~ia (Cryptcenin) expanstc SOWE R B Y sp ........ 2'tirbo cornpositcis 11 . sp ........................................ solnriir~n PIETTE ....................................... ï5.ochus lcevis SCHLOTH . sp ................................... Straparollusi clathl*atzis ii . sp ............................... 2iirbonilla yrata n . sp ....................................... . . crnticia i i . sp ..................................... C't~e~~~nztrzcc Actteonina Natl~orsti n . sp ................................... striata I'IETTE sp .................................. sp ....................................................

II: 30. 3 1. II: 32-35 . » II: 36; III: 28. 29. II: 37-41 . II: 42 . II: 43 . II: 44 . 65. » 11: 45. 46 66, N 1 1 . 4 7. 67. fig.i text.s:iint tafl . ocli fig . II: 49P tafl . o . fig. II: 48 .

j)

j)

j>

j)

j) j)

))

31. 32, 33.

.

j)

.

.

j)

j)

1)

))

Cephalopoda .......................................................... Amrno~~itesJalnesoni SOTY..................................... Belemnites sp . I ................................................ » s p I I ..............................................

9

))

34. 35. 36. >

))

37. 38. 39.

.

,j

.

30.

. I

j)

j)

41. 42. 43.

>

))

44. 45. 46. 48. )) i

tafl. o . fig. I: 14 - - i 6 . I: 17. 18 ? I: 19-21 . I: 22. I: 23. 24. I: 25 . III: 1 7. 1: 26 . I: 27-32 . I: 33 . I: 34-.36 . I: 37. 38. III: 18. III: 19. I: 40 . I: 41. 42. » III: 20 . I: 43-.45 . III: 22 . 1: 46. 47; III: 21? j>

>)

)J

j)

j)

j)

>) ))

j)

))

>j

j)

)j

)>

)) j)

1) j)

))

))

.

49. ))

50. ))

j

))

>

51. 5% >

))

53. 55. >

1)

1)

))

» j)

)) j)

56. 57. 58.

.

))

»

1: 48. 49.

I: 50-52 . I: 53-56 . II: 1. 2; III: 23. 24 . II: 3 . III: 25 . II: 4. 5 . II: 6. 7 . 111: 26 . II: 8-10 . 11.11. II: 12. 13. II: 14-16 . II: 17-20 . II: 21. 22 . II: 23. 24 . II: 25. 26 . II: 27. 28 . II: 29 . III: 27 .

.

j)

))

j

60. 61. 62. 63. 64.

.

j)

I)

)j

.

))

.

68 . ))

j

7 0. j)

>

1) ))

III: 1-3 III: 4 . III: 7 .

.

86

JOH

. CHR . MOBERG.

. . 7 1. Vertebrata .................................................................. bid Pisces .................................................................. 1) . A c r o d u s nobilis AGASSIZ ....................................... , tafl . o . fig. II: 50 . Larnna? ......................................................... . FlslcSjdll! ....................................................... 1 72, I 11.51 ) . 7

J)

J

Tabellarisk öfversigt visande arternas utbredning ........... Ofversigt och slutsatser ................................................... Scliema öfvei lagerföljdeii iiioiti Skåiies Rhat-Lias Systcin ............

Jemförelse mellan olika lagindelningar för undre och mellersta Lias ..........................................................

1)

73 .

)J

76

»

))

82 .

83.

Förklaring till tistlttii I. Alla A denna tafla afbildade fossil Bro f ~ * B t i Iii~rrern~lla, r r i d i~ntlaritstgalleiiast af »MaslzspAr?»,fig. 10, son1 fiinriits vid ))Fylans tcgelhriik)).

Fig. 1, 2. Peiztac~~inz~~c? patzilus ii. sp. - S. G. U. - '1,. - Slitna esempl:ir; stjclkled: n articiila~ioiisyta, b från sidan ( 2 b kontiirteckning). 1Cig. 3, 4 och 5. Tre olika slags arinled af Crinoid. -S. C+. IT. - 3/1. - 3 a eii nrticiilationsyta, 3 b motsatta ändan. 4 u en articiilatioiisyta, 4 b yttre (1iiidi.e) sidan. 5 inre (öfre) konkava sidan. Pig. G . Undre delen af eii Cidai.istagg (obestämbar). - S. G. U. - y l . ltig. 7, 8. Taggar af Cidaris sp. I. - S. G. U. - 7 a ocli 7 b rond tagg med dess tvärsiiitt, bild;) i riat. storl., 7 c ytoiiiering (utan större kiiölrader; jfr fig. 10, tatl. III). 8 tvärsnitt af eii till Iialfteii plattad tas?. Fig. 9. Tagg af ('ida?-is sp. 11. - L. U. - a och b tagg och tviirsnitt i riat. storl.; c ytornering lojl; d tv%rsiiittyr,. Fig. 10. Maskspår? - i ~ F y l a i i stegelOri:k». -- S. C+. U. -- Xat. storl. - b tvärsnitt af det till Iiögcr ii n l)efiiitliga. ti'ig. l l . A'e~yulu yziinqziesiilcata Mi'~s,rr:ic. - S. G. l[. ,. - Frtigment,; a friiii sidaii, b tvarsiiitt vid öfre äritlan. Pig. 12. S'e7y~iilu nrqtier?ti ii. sp. - R. M. - Nat. storl. -- a från sidan, b frilii inyniiiiigeii. Fig. 13. S:linina art. - S. ( i . U. - i,. - Tvkrsiiitt af ett frtig~neiitarisktesernplar. Fig. 14. Ostrea ( G i y p l l a ~ a )ai3czlatn L M K .- S. G. U. - Not. storl. - Veiisterskal med liten vidhäftningsyta; a framifriiii, b friiii sidan. Fig. 15. Samma art. - S. G. U. - Nat. storl. - Vensterskal inecl stor vidli?tftniiigsgta; a frtiiiiifråii, b från sidan. 'Pig. 16. Samrnn art. - S. G. U. - ?ili Högerskal; n yttre ocli b inre sidan. Vig. 17. Ost7.eaY donlicilii ii. sp. R. M. - Nat. storl. - a frainifråii, b ofv:iiiifråii. Fig. 18. Sairima art? Kärna. - L. U. - Nat. storl. Fig. 19. Plicatzcla .spfnosa Soiv. - L. U. - ?jl. - Veiisterskal. Fig. 20, 21. Samma art. - S. G. U. - 'l1. - I-Iögcrsktil; a yttre ocli b inre sidan. Pig. 22. Plicatula sp. - S. G. U. - Vcnstarskal; a yttre, b inre sidari. Fig. 23. Liinea acuticostata MUNSTER.- L. U. - Ungt iiidivid; a 2 ggr förstora(lt; b ornering (figiirciis mitlt är inidteii af en ribba); c ribbornas profil; b och c iiio oirikr. 5 ggr förstorade. Pig. 24. S;iinina art. - S. G. U. - Aldre individ; a i iiat. storl., b oriieiiiig 1: profil af cii ribba iiivid i~edrekanten . Fig. 25. Linzea or~natissin2n n. si'. - S.. G. II. Fragment; a yttre och b inre sidan, bbtla i iiat. storl.; c örat inifrån ; c1 ornering triellan två ribbor (närintire iinibo) j/, uiigeftir. Pig. 26. Pecten pi.iscz~s SCHLOTII.- L. U. - Fragment; a utifråii, b profil af ribborna. Fig. 27. Pecten Lzindgreni n. sp. - L. U. -- Prnginent visaiide oriieringeii. Fig. 28. Sarnrna art. - S C?. 17. - Högerskal visontle bakre örat. Fig. 29. Sainina art. - L. U. -- '1,. - Högerskal visande främre örat. Högerskal. Fig. 30, 31. Sainma art. - L. U . - Nat. storl. Pig. 32. Sainina art. - S. G. U. - Kat. storl. - Vensterskal; inifrån. Fig. 33. Pecten stibzilatus M ~ N S T E RFragment. . - S. G . U. -- Nat. storl. Fig. 34. Avicula ineq~tivaluisSOIV. Veiistersk~il. -- S. G. U. - Nat. storl. Pig. 35. Samrna art. Vensterskal. - L. U. - Nat. stoil. Fig. 36. Samma art. Högerskal. - L. U. - 2/l. Pig. 37, 38. Avicula rzeglecta n. sp. Veiisterskal. - L. U. - 3 7 ar i iiat. stoil.; 38 ar 2 ggr förstoratl. Fig. 39. Avic~iltr sp. Vensterskal. - S. G. U. - Mycket ungt individ. Ett par tlylika ?tro fiiiiiie, dock behöfs stort material för att afgörti, huriivida eii iitbildad art cller blott eii iingdoinsforiu häri föreligger. Fig. 40. Modiola sp. Fr;igrneiit. -- L. U. - ?l,. sp. - S. C;. U. - Nat. storl. - Högerskal; a utifraii, b iiiifriiii, Fig. 41. M a c ~ - o d o ncypi*iizijorv~isLUNUOREN c ofvanifrån. Pig. 42. Sarnrna art. - L. IT. - llögerskal af temligen iingt individ; a och d iitifråii, b inifrån, c ofvanifriiii; alla afl)ildiiiiigarne kro i dubbel sktila, iitoin d , soin ar i nat. storl. Fig. 43, 44, 45. Nzicztla distinguentla ii. sp. - S. G. C. - j/',. - 4 3 iitifråii; 44 iiiifriin; 45 helt cxeiiiplar ofvaiiifråii. et I)EIYALQCE. - S. C;. U. - 46 iitifibii; 47 n inifrån, 47 b Pip. 46, 47. Nuciila ( L e d a ) cfr Omaliwsi CI-~APUIS i~tifriiii, 47 c ofvaiiifråii (koiitur), 47 d från ena iiii(laii (kontiir). Saiiltliga figiireriin iingefiir 2 ggr förstorade. Fig. 48. L e d a bo~~i~7tolinierzsis v. SEEBACEI ((IIcNI)G~~EN). -- S. G . TJ. - Nat. storl. Fig. 49. Samrna art. - S. G. U. - ?jl. - Fragment; (r. iitifråii, b iiiifriin, c ofvniiifrilii. Fig. 50. L e d a Reneuieri OPPEL. -- L. U. - Nat. storl. - Högerskal; inifrån. Fig. 51. Samina art. - S. G. U. - Nat. storl. - Veiisterskal; a utifrån, b ofvanfriii. Fig. 52. Samma art. - S. G. U. - ?l1. - Ungt individ; a utifråii, b inifrån; bakre Riidniis koiitiir &r supplerad efter ett aiiiint, föga större, exemplar. s . L. U. - ?il. - Högerskal; inifrån. Fig. 53. L e d a subovalis C i o ~ u ~ u s Fig. 54. Samina art. - S. G. U. -- Nat. storl. - Veiisterskal; a utifrån, b ofvanifriin. l l . Ungt individ; liögerskal iiiifråii. Fig. 55. Samina art. - S. G. U. - 2 , ~ > ~ Fig. 56. Snriiiiia art. - S. G. U. - &fycket iiiigt individ; veiistersktil: a iitifriiii, b ofvaiiifråa, bada afbildiiiiigarne först0iiicle 4 ii 6 ggr; c sainina skal iitif'r&ii i iiat. storl.

v/,

¶,l1.

Förklaring till taflttn II. Alla på denna tafla afbildade fossil aro fiinna vid Kurremölla, nzed undantag af' de i figurerna 20, 23, 26, 42 och 44 fra~~zstiilda.

Trigonia modesta n. sp. - S. G. U. - Nat. storl. - Högerskal: a ntifrån, b ofvitnifrån. - Fragment af ett högerskal sedt fran sidan, inifrån. Samma art. - S. G. U. Astarte deltoidea n. sp. - S. G. U. - Två hophörande skal; a högerskalet utifråii, b detsamma inifrån; c båda skalen hopliggande, sedda ofvanifriin. Pig. 4. Astarte seanensis n. sp. - S. G. U. - 3/1. - Vensterskal, ej kreneleradt i undre kanten; a utifrån, b inifrån. Fig. 5 . Samma art. - L. U. - 3/1. - Helt exemplar, sedt ofvanifrån. Pig. 6, 7. Astarte fructuzirn n. sp. - S. G. U. - 3/,. - Fig. 6 högerskal, a utifrån, b inifrån. Fig. 7 helt exemplar ofvanfrån. Fig. 8. Sphceriola kurre mol in^ n. sp. - L. U. - Nat. storl. - Högerskal: a utifrån, b inifran. Fig. 9. Samma art. - L. U. - Nat. storl. - Vensterskal, inifrån. Fig. 10. Samma art. - S. G. U. - Nat. storl. - Högerskal, ofvanifrån. Fig. 11. 7'ancm.edia securiformis UKR sp. var. lineata n. v. - S. G. U. - ?il. - Vensterskal; kärna med delvis bibehållet skal. Fig. 12. Tancredia sleguns n. sp. - L. U. - Nat. storl. - Fragment af ett högerskal med konturen supplerat1 hufvudsakligen efter det i följ. fig. afbildade fossilet; a. utifrån, b inifrån. Fig. 13. Samma art. - S. G. U. - Nat. storl. - Karna af ett Iiögerskal, af hvilket endast obetydliga rester ännu finnas i behåll. Umbonala delen skadad vid fossilets preparation. Fig. 14, 15. Ta~acredia Johnstrupi LUNDGR. sp. - L. U. - ?i,. - Två vensterskal; fig. 14 iiiifriii; fig. 15 utifran. - Fragment af ett höger- och ett vensterskal, hopstalda för att visa lasVig. 16. Samma art. - S. G. U. bygnaden. Främre ändan ar vand uppåt, livadan således högerskalet befinner sig vid venstra sidan och vice versa. - Högerskal; a utifrån, b inifrån. Fig. 17. C'ardizim multicostat~rmPHILLIPS.- L. U. - Helt exemplar, ofvanifran. Fig. 18. Samma art. - S. G. U. Fig. 19. Saitima art. Ungt individ. - S. G. U. - y l . - Helt exemplar; a från sidan, b ofvanifrån. Fig. 20. Samma art (varietet?). - ))Fyl a n s t e g e l b r i i ko. - S. G. U. - 2i1. - Förtryckt, något lzderadt exemplar. Fig. 21. G'ardilim Angelini n. sp. - S. G. U. - 3/1. - Vensterskal; a utifrån, b inifrån. - Helt exemplar, ofvanifrån. Pig. 22. Samma art. - L. U. sp. - K u l l e m ö l l a . -- L. U. - ?l1.- Högerskal; a utifrån, b ofvanifråii. Fig. 23. Protocardia Philippiana DUNKER Vig. 24. Samma art. Fragment. - S. G-. U. Nat. storl. - L. U. - Nat. storl. - Fragment med skalet bevaradt vid framreFig. 25. Pleuromya Forchhamrneri LUNUGR. öfre delen; a utifrån, b ofvanifrån. Kontur supplerad efter exemplar från Bornholm. stor1.-Synes xnotsvarajor~napiilla LGN. Fig. 26. Samma art. Ungt individ. -))Fy l a n s t e g e l bruk)).-S.G.U.-Nat. Fig. 27, 28. Pleuromya librata n. sp. - S. G . U. -- Nat. stoi.1. - Två högerskal; 27 äldre individ, a från sidan, b ofvanifrån; 28 yngre individ. Fig. 29. Pleuronaya coarctata n. sp. - S. G. U. - Nat. storl. - Vensterskal; a från sidan, 2, ofvanifrån. - S.G.U. - z/,.-Fraginent, a från sidan, b tvärsnitt (kontur). Fig. 30. Dejltalium etalense TERQU.et PIET.(BKAUNS). Fig. 31. Samrna art. - S. G. U. - Nat. storl. - Temligen fullständigt exemplar. Fig. 32. Pleurotomaria expansa Sow. -- L. Ii. - Nat. storl. - a ofvanifrån, 6 från sidan. Fig. 33. Samma art. - S. G. U. - Nat. storl. - a från mynningssiclan, b underifrån. Fig. 34. Samina art. - S. G. U. - Pliat. storl. - Ungt individ, ofvanifråii. - Fullvuxet individ; detaljafbildningar från yttersta vindningen, Fig. 36. Samma art. - 1,. U. - Ungefar a öfre sidan med bandet och angränsande del af undre sidan, b profil af samma parti. Fig. 36. Turbo comnposittis n. sp. - S. G. U. - 'Nat. storl. - Karna. (Se vidare tafl. I I I , fig. 28, 29). - Vanligast,e formen. Eig. 37. Turbo solarium PIETTE.- S. G. U. Något naflad form; a f r h bakre sidan, b från mynningssidan. Fig. 38. Samma art. - S. G. U. - 3/1. Fig. 39. Samma art. - S. G. U. - yl. - Ovanligt stort exeinpltir med spiralliiiie längs vindningarnes öfre kant; a från bakre sidan, b från mynningssidan. Fig. 40, 41. Samma art. - S. G. U. - Konturteckningar af två exemplar med abnorm apicialvinkel; fig. 40 visar ovanligt stor, fig. 41 ovanligt spetsig sådan; den förra figuren är 3 ggr, den senare 2 ggr förstorad. Fig. 42. 7'rochus lcevis SCHLOTH.- » F y l a n s t e g e l b r u k ) ) . S. G. U. - ?il. - a från bakre, b från undre sidan. - Initialvindningarne något supplerade efter ett mindre exemplar. Fig. 43. Straparollus clathm.atus n. sp. - L. U. - a unclie sidan, b orneringen af ett skalfragment från snäckans undre sida, c öfre sidan, d mynningssidan. Alla afbildniiigarne i nat. storl., utom b, som är 2 ggr förstorad. Mynningssidan. Pig. 44. Turbonilla gruta n. sp. - » F y l a n s t e g e l b r u k ) ) . - S. G. U. -- O/,. Fig. 45. C'hemnitzia craticia n. sp. - S. G. U. - 3/1. - Temligen fullständigt exemplar. Fig. 46. Sanima art. - L. U. - a från bakre sidan, b konturteckning af mynningssidan, c parti af skalets ornering, d undre sidan. Alla afbildningarne 3 ggr förstorade, utom c, som är 6 ggr förstorad. Fig. 47. Actceoni~la Nathorsti n. sp. - S. G. U. - j!,. - a fråii bakre sidan, b konturteckning af myniiiilgssidan. a - L. U. - ":', - a från bakre sidan, b konturteckiiiug af mynningssidan. Fig. 48. A c t ~ o ~ z i nsp. - a från bakre sidan, b från mynningssidan. Fig. 49. Acteonina striata PIETTE.- L. U. Fig. 50. Acvodus nobilis BGASSIZ.- S. G. U. - Nat. storl. - a öfre sidan, b undre sidan, c från sidan. Fig. 51. Fiskfiäll? (Fragment). - L. U. - Nat. storl.

Pig. 1. Fig. 2. Fig. 3.

-

Tafl.II.

Förklaring till taflan III. Figurerna

Z a, b och d , 2, 3, 5 äro ritade af V. E. BEHM,de öfriga af författaren.

Amntonites Jamesoni SOTV.- Kiirremölla. - S. G. U. - iiat. st,orl. - Fullvuxet individ; a från sidaii, b från externsidan, (: tvarsiiitt, d ett friii de inre vindiiiiigariie lösbrutet frtigment, sedt fraii sidaiis externa del, (exteriisidans midt befinner sig nara afbildningens reiistra sida). - A figurerna beteckna u--f5 det ställe der tvärsnittet c tagits; $ - - E gränsen för det i afbildningen b synliga partiet af exteriisidaii; y iirsprungliga laget för det i d afbildade fragmentet. Fig. 2. Sainma art. - Kurreinölla. - S. G. U. - Nat. storl. - Fragineiit af ett stort exemplar; cc frin externsidan, b profilliiiie. Prickade linien utinarker inediaiiliiiieii. Pig. 3. Samma art. - Kurremölla. -- L. U. - Ungt iiidivid; a fran sidan, b från exteriisidaii, c eii karniiiarvagg frainifrån, alla i dubbel slcala; d iiiilersta vindningarile af sainina exemplar, men från motsatt sida y,!,. Fig. 4. Belenlnites sp. I . - Kurreinölla. - L. U. -- a sedd fraii (bnk?-)sidan, iiat. storl.; b spetsen af sainina exemplar Fig. 5 . Relernnites sp. - Kiirremölla. - S. C;. U. - Nat. storl. - Uiigt individ, möjligen sainina art soin deii i fig. 7. Fig. 6. Belemnites sp. - Kiirremölla. -- S.' G. U. - Nat. storl. - Alveolarända med utfylliliiig af fraginokoiieii och sedd friii deniias spets. Fig. 7. Belemnites sp. Il. - Kiirreniölla. - - S. G. U. - iiat. storl. - Alveolaranda ined dess fraginokon (natiirlig afgjutning), a från buksidaii, b från. sidaii, c trärsiiitt iiara öfre kanten, s - - s utiniirka sidornas läge. SI). - Kurremölla. - L. U. - l o11. ' Fig. 8. LVuryinulina recta D'OILBIGNY Fig. 9. Echinidtagg sp. I. - Tvarsiiitt. - Kiirremölla. - L. U. - j!]. Fragment ined ovaiiligt starkt utvecklade gröfre knölFig. 10. Samma art. - Kurremölla. -- L. U. rader; a sedt från sidan, b tvärsnitt nara undre andaii. Fig. 11. Sainma art. - Kiirreinölla. -- L. U. - Nat. storl. - En iiedtill mera fullstäiidig tagg (laiigdsnitt). Kodalt stjelkletl; a undre (syzggiala) Fig. 12. Per~tacrinus? pat,ulus n. sp. - Karremölla - L. U. - j/,. ytan, b sidan, c öfre ytaii. Pig. 13. Samma art,. - Kurreinölla. - L. U. - j/*. - Iiiteriiodalt stjelkled; a och c articiilatioiisytoriia, b från sidan. Pig. 14. Pentacrinzis cfr basaltijorinis MILT,. - Kurremölla. - L. T_'. - j, - Infraiiodalt stjelkled; a undre ytan, b från sidan, c öfre (sgzygiala) gtaii. Ii'ig. 15. Pentacrinus sp. - Kiirreinölla. - L. U. -- j i l . -- Internodalt stjelkled; a ocli c (le båda articiilationsytorn:~, b från sidan. Yig. 16. Pentacrinus cfr siibteroides QUENSTEDT. -- Kiirreinölia. - L. U. - yl a 6,'l. - Iiiteriiodalt stjelkled; a en iirticulationsgta, b från sidaii. vestra gralis)). - S. G. U. - Nat. storl. Fig. 17. Pecten anqetivalvis Som. - )~Toster~ips Pig. 18. Avicula anserina n. sp. - Liasinorän vid Rödmölla. - S. G. U. - Nat. storl. Linsmoran vid Rödinölla. - S. G. U. - Nnt. storl. - Figuren till Fig. 19. P~ezrdoinonotis"cb1onga 11. sp. höger: vensterskal; fig. till veiister: möjligen högerskal af samma art. Fig. 20. iCincrodon pzillzis TERQUEMs p - Kurremölla. - L. U. - 4i1. - Helt exemplar; n friiii sidan, b ofvanifråii. Fig. 21. Nticlila cfr Omaliiisi CHAP. et DET!..? - Kurreinölla. - L. U. - Uilgef. ?/,. - Troligen ung foriri till denna art. Fig. 22. ~Yiictilapinguis ii. sp. - Kurreinölla. -- L. U. 7 , . - T7eiisterskal; a utifriin, b inifrån. Fig. 23. Trigonia inodesta n. sp. -- Kurreniölla. -- L. U. - Kat. storl. - Mycket ungt individ. T'ensterskal. - Fragment af ett vensterskal, visaiide låsbyggiiaden. Pig. 24. Samma art. - Kurremölla. - L. U. k'ig. 25. Astarte Erdnia~rni ii. sp. - Liasmoraii vid Rödinölla. - 8. G. U. - Nat. st,orl. - Högerskal; a utifriii, b inifrån. Fig. 26. Astarte? transversalis ii. sp. - Kurremölla. - L. U. Fig. 27. Obestiirnd bivalv. - Kurremölla. - L. U. - Xat. storl. Pig. 28, 29. Turbo con~positus ii. sp. - Kiirremölla. - L. U. - l . - Pig. 28 fragineiit. visande iindrc sidaiis ornering; fig. 29 fullstaiidigare exeinplar, visande sidaiis ornering.

Fig. 1.

,.

-

I

V R B r h r i 6 2 C Moberg de!

Llth W Schlachter, StocFholm

Rättelser och tillägg. I texten: PH sid. 36, sista r:~den, och sid. 66, rad 10 nedifran, bör efter orden r

~ ) C ' X O I L T I E R ,Ettides

pnldont. inskjiitns TT.

n

44 bör iriunder rtibriken Letln Bo~nholn,iensie sta: Tnfl. I , tig. 48 och 4!).

R

67 framhiller dervarande triifinitt måhända ej nog tydligt att vindningens öfversta del iin
»

,o

B

J)

69, i noten, står A m . nl~giilnttis,hvilket bör vara .4m. ungtilatus. 83 star Philonoterischichten, II » Psilonotenschichten. F)

I farklaring till taflorna: 'I'afl. I ; fig. 7 c a r 5 ggr och fig. 8 2 ggr förstorad. ,I n ; fig. 39 sntsen: Mycket ungt individ. bör utgi. K. M. betecknar a t t originalet tillhör Riksmuseum i Stockholm. n » S. G . U. n I) Sveriges Geologiska Undersöknings Museuni i Stockholm. II. U. n » n n Lunds Universitets Geologiska Museum.

I fbrklaring till kartan: E n parentes kring den bokstaf hvnrmed en fyndort betecknats angifver a t t der antriiffade fossil ej fnnnits i saker fast klyft.